Nio av tio brittiska bästsäljande romaner innehåller mord på kvinnor, enligt en uppmärksammad observation av författaren Wendy Jones. I ett inlägg på Instagram uppmärksammade hon det faktum att en överväldigande majoritet av böckerna på den brittiska bästsäljarlistan skildrar kvinnor som mördas, något som The Guardian rapporterat om. Fenomenet sträcker sig över flera genrer, från klassiska deckare och historiska romaner till den allt populärare genren ”domestic noir” – spänningslitteratur som kretsar kring hemmet och familjen, där kvinnliga karaktärer ofta spelar huvudrollerna.

I sitt inlägg ställde Jones en fråga som väckt debatt: Vad är det egentligen som pågår när en så stor del av böckerna som säljs och läses i Storbritannien ”involverar en kvinna som mördas i underhållningssyfte”? Frågan har öppnat upp för en diskussion om litteraturens ansvar och vad denna typ av berättelser säger om samtiden.

Men alla experter delar inte uppfattningen att den höga förekomsten av kvinnliga mordoffer i litteraturen nödvändigtvis är problematisk. Sara Kärrholm, docent i förlags- och bokmarknadskunskap vid Lunds universitet och expert på populärlitteratur, menar att det finns flera förklaringar till varför detta tema är så framträdande.

Hon lyfter fram att kvinnor ofta är offer för våld även i verkligheten, och att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem i de flesta länder. Detta gör ämnet relaterbart för många läsare. Det är något som människor hör om dagligen i nyheter och samhällsdebatt, samtidigt som problematiken kan vara svår att komma åt eftersom mycket av våldet sker inom familjens fyra väggar.

När det gäller frågan om varför våld mot kvinnor fortsätter att fascinera både läsare och författare pekar Kärrholm på det moraliska och känslomässiga engagemang som ämnet väcker. Det är lätt för läsare att känna empati för offret, och eftersom verkliga fall ständigt uppmärksammas i medierna förblir frågan alltid aktuell och angelägen.

Deckare som genre har länge varit skicklig på att ta upp samhällsaktuell problematik och knyta an till pågående debatter, vilket hjälper till att skapa engagemang hos läsarna. Genom att spegla verkliga problem kan litteraturen både underhålla och väcka eftertanke.

En snabb genomgång av den svenska bästsäljarlistan för juni, som publiceras av Svenska förläggareföreningen, visar dock inte samma tydliga mönster som i Storbritannien. Även om exempel finns – som Katarina Wennstams ”Olgas bok” som utspelar sig i 1800-talets London där kvinnomördaren Jack the Ripper skrämmer stadens invånare – ryms även andra typer av litteratur på listan, som Emma Hambergs feelgoodroman ”Kastanjekvartetten”.

Kärrholm ser inte samma uttalade trend med kvinnliga mordoffer i svensk litteratur just nu som i den brittiska. Men hon betonar att mäns våld mot kvinnor ändå har varit ett återkommande litterärt motiv i Sverige i decennier.

Hon pekar på att temat är mycket framträdande sedan Liza Marklunds tid, men har en ännu längre historia. Redan i ”Roseanna”, den första delen i Maj Sjöwall och Per Wahlöös berömda ”Roman om ett brott”, börjar handlingen med att ett kvinnolik upptäcks. Detta blev ett sätt att problematisera mäns våld mot kvinnor och granska samhällets syn på kvinnlig sexualitet – hur den ofta framställs som något riskabelt eller farligt.

Genom litteraturen kan författare belysa och ifrågasätta samhälleliga normer och problematiska mönster. Deckare och spänningslitteratur har genom åren fungerat som ett verktyg för samhällskritik, där mord och brott blir ingångar till större frågor om kön, makt och våld.

Diskussionen som Wendy Jones observation väckt handlar i grunden om litteraturens roll i samhället. Ska böcker spegla verkligheten, även när den är mörk och våldsam? Eller riskerar en överexponering av våld mot kvinnor att normalisera eller trivialisera problemet?

Frågan är komplex och saknar enkla svar. Medan vissa menar att litteraturen kan bidra till att belysa och problematisera mäns våld mot kvinnor, varnar andra för att ständig exponering av kvinnliga mordoffer riskerar att bli en exploatering snarare än en belysning av ett allvarligt samhällsproblem.