”Late night”-programmen – ett utdöende format?

Amerikanska pratshower under press – politisk censur hotar yttrandefriheten

Nyheter om de amerikanska ”late night”-showerna har haglat tätt den senaste tiden. I somras meddelade Stephen Colbert att hans program ”The late show” ska läggas ner nästa år. Bara några månader senare fattade Disneyägda ABC beslutet att tillfälligt stoppa sändningen av ”Jimmy Kimmel live!”, efter att programledaren i en monolog antytt att Charlie Kirks mördare kunde vara Trumpanhängare.

Efter starka protester från såväl Hollywoodelit som tittare är Jimmy Kimmel nu tillbaka i rutan. Men den upptrappade stämningen har utlöst en intensiv diskussion om politisk censur och pratshowernas överlevnad i USA.

– När två rätt plötsliga beslut fattas på kort tid blir människor väldigt oroliga. De amerikanska kvällsshowerna ses ju i viss mån som väktare för yttrandefriheten, säger Joanna Doona, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.

Hon förklarar att ”late night”-traditionen varit ett bärande inslag i amerikansk tv-kultur och att showerna historiskt haft en samlande roll för publiken.

– De har varit viktiga både nyhetsmässigt och inom underhållningsbranschen – och för komiker och komediintresserade kan man nog säga att de varit helt centrala, fortsätter Doona.

Men de senaste åren har showernas roll förändrats. Från att kvällsprogrammen haft en hedersplats i tablån har de tappat rejält i tittarsiffror. Data från mätningstjänsten Nielsen visar att Stephen Colbert och Jimmy Kimmels publik i princip halverats sedan 2015. Under samma period har stora program som ”Conan”, ”The late late show” och ”A little late with Lilly Singh” alla tvingats lägga ner.

Messiah Hallberg, ståuppkomiker, journalist och programledare för satirprogrammet ”Svenska nyheter”, menar att de amerikanska kvällsshowerna har hamnat i ett helt nytt medielandskap.

– Förr var kvällsshowerna det amerikaner samlades kring, men det senaste decenniet har de förlorat sin självklara plats i det amerikanska samhället, säger han.

Precis som ”Svenska nyheter” bygger ”late night”-programmen på att närma sig samtiden med hjälp av humor, och att använda satir för att kritisera såväl makthavare som kulturutövare. Ett grepp som nu upplevs vara hotat under president Donald Trumps administration.

Hallberg tror inte att begränsningen av komedin i USA kommer att påverka pratshowerna i Sverige, men ser ändå utvecklingen som oroande.

– På ett personligt plan tycker jag att det här är väldigt tråkigt, säger han.

De tidigaste versionerna av ”late night”-programmen kom redan i slutet av 1940-talet, när radioprofiler började blanda intervjuer, musik och samhällskommentarer i tv-rutan. 1954 fick den ursprungliga långköraren ”The tonight show” premiär med komikern Steve Allen som programledare. Men det var först när Johnny Carson tog över rodret 1962 som formatet verkligen slog igenom. Under tre decennier lyckades Carson balansera populärkultur, samhällskritik och familjevänlig humor – och blev en självklar del av det amerikanska kvällslivet.

– ”The tonight show”, i dag lett av Jimmy Fallon, är det äldsta ”late night”-programmet som fortfarande sänds. Det var helt stilbildande när det kom och är än i dag en riktig institution, förklarar Joanna Doona.

Hon påpekar att kvällsprogrammen förändrats något under åren, med fler politiska inslag och mindre livemusik, men att det grundläggande formatet förblir detsamma: ett bastant skrivbord där programledaren sitter iförd kostym, en stadssiluett i nattljus i bakgrunden – och bredvid värden, en eller två finklädda gäster nedsjunkna i fåtöljer.

– De amerikanska pratshowerna har varit en unik språngbräda i kulturen. Dels genom att fostra giganter som Stephen Colbert, Jimmy Fallon, Seth Meyers och Jimmy Kimmel – och dessförinnan Conan O’Brien, Jay Leno och David Letterman. Men också som en plattform där kändisar kunnat marknadsföra sina projekt och introduceras för den amerikanska publiken.

Med åren har dock nyare format kommit att konkurrera om tittarnas uppmärksamhet. Tydligast märks det på Youtube, där kortare intervjuprogram som ”Chicken shop date”, lett av komikern Amelia Dimoldenberg, och ”Hot ones” med youtubaren Sean Evans, fått en enorm följarskara. Till skillnad från de traditionella ”late night”-programmen kännetecknas dessa av snabb klippning, avspända situationer och en ton som upplevs okonstlad och spontan – en stil anpassad för Tiktok och Instagram.

– Sociala medier och Youtube är förstås utmanare för ”late night”-showerna. Framför allt då yngre generationer inte tittar på tv i lika stor utsträckning, säger Doona.

Hon påpekar att tablå-tv länge kämpat med att hålla sig relevant och att strömningsjättarnas utbud, tillsammans med poddar, gjort det svårare att nå publiken. Att tittarna dessutom måste vänta till klockan halv tolv för en ”nyhetssammanfattning” är inte heller optimalt.

– Många skulle nog säga att kvällsshowerna speglar en lite svunnen tid, säger Joanna Doona.

Det dalande intresset för traditionell tv har också slagit hårt mot reklamintäkterna – och utan annonsörer finns ingen ekonomi. Det menar Christian Christensen, professor i journalistik vid Stockholms universitet.

– Jämfört med Sverige, där man har public service, är det amerikanska mediesystemet nästan helt kommersiellt strukturerat, vilket gör att pengar blir en dominerande faktor, säger han och fortsätter:

– Varken Colbert eller Kimmel har varit några enorma dragplåster de senaste åren och dessutom är de dyra för produktionen.

Christensen påpekar att nedläggningen av Stephen Colberts show och den tillfälliga indragningen av Jimmy Kimmels program sammanföll med stora affärer i mediebranschen. CBS:s beslut om Colberts kvällsshow kom när ägaren Paramount förhandlade en sammanslagning med medieföretaget Skydance, vilket krävde godkännande från Trumpadministrationen. Jimmy Kimmels avstängning inträffade samtidigt som Nexstar – som sänder ”Jimmy Kimmel live!” på flera marknader – förvärvade företaget Tegna, en affär som behövde godkännande från kommunikationsmyndigheten FCC.

– Colbert och Kimmel har båda varit kritiska mot Trumpadministrationen, och det går inte heller att bortse från att FCC:s chef Brendan Carr tillsattes av Trump. Det är inte svårt att se de möjliga kopplingarna och intressekonflikterna där, säger Christensen.

Fredrik Skavlan, som numera är debattledare men har arbetat som pratshowvärd sedan 1998, menar att situationen för kvällsshowerna i USA är mycket ovanlig.

– Det unika är att myndigheterna öppet pressar tv-bolagens ägarföretag att ta bort innehåll som myndigheterna inte gillar – och att ägarföretagen anpassar sig.

Trots utmaningarna ser Skavlan ändå möjligheter för de amerikanska kvällsshowerna. På Youtube får klipp från monologerna och andra höjdpunkter ofta stor spridning, och på sociala medier har flera av showernas konton fortfarande stort följe.

– Sannolikt kommer ”late night”-värdarna att fortsätta vara en daglig sten i skon för en lättkränkt amerikansk administration. Men då på nya, oberoende digitala plattformar, säger Fredrik Skavlan.

Messiah Hallberg håller med:

– Man får nog passa på att njuta av pratshowerna nu. Till slut kommer alla bara vara virala klipp.

Det starka engagemanget kring Jimmy Kimmels avstängning och återkomst visar dock på pratshowernas fortsatta betydelse.

– Det ironiska i det här är att Jimmy Kimmel aldrig varit mer aktuell än han är just nu. Som komiker tror jag att han tyckte det här var ett ultimat scenario. För det enda som kan göra ”late night”-programmen relevanta igen är att en statsmakt envisas med att försöka stänga ner dem, avslutar Hallberg.