Karl Dalén: Trumps besked en tidig julklapp till Putin

Washington. Beskedet att Vladimir Putin får delta i G20-mötet i USA i december har fått diplomatiska ringar på vattnet. Det beskrivs som en tidig julklapp till den ryske presidenten och en kalldusch för Ukraina och dess allierade. Trumpadministrationen vill enligt uppgift pröva en ny strategi, eftersom de ordinarie samtalen om kriget i Ukraina har kört fast. Men varför just nu, och vad kan det betyda?

G20 är ett av världens viktigaste forum för ekonomiskt och politiskt samarbete. Där samlas de största ekonomierna för att diskutera allt från handel och klimat till säkerhet. USA står i år som värd, vilket ger administrationen stor makt över agendan och inbjudningslistan. Ryssland är sedan länge medlem, men efter invasionen av Ukraina har landet i praktiken varit utfruset ur stora delar av den västerländska diplomatiska gemenskapen.

För Putin är en resa till Washington i sig symboliskt tung. Under flera år har han undvikit internationella möten i länder som erkänner den internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion. ICC har utfärdat en arresteringsorder mot honom med anledning av krigsbrott och tvångsdeporteringar av ukrainska barn. USA är inte part till Romstadgan, vilket gör ett besök juridiskt möjligt. Ändå skickar inbjudan en tydlig politisk signal: att Vita huset inte längre betraktar Putin som en person non grata.

Trumpadministrationens linje uppges vara att man vill prova något nytt. Bidens strategi med militärt stöd, sanktioner och politisk isolering har inte lett till något genombrott vid förhandlingsbordet. Trump har länge förespråkat en mer personlig diplomati och har tidigare träffat både Vladimir Putin och Nordkoreas ledare Kim Jong-un. Hans löfte under valrörelsen om att få ett slut på kriget i Ukraina inom ett dygn har inte infriats. Att bjuda in Putin kan vara ett sätt att skapa nya kanaler, men kritikerna undrar till vilket pris.

För Ukrainas del är beskedet svårsmält. President Volodymyr Zelenskyj har upprepade gånger sagt att Ukraina inte ska behandlas som en bricka i stormaktspolitik och att inga beslut om landets framtid får tas utan Kiev. Att Putin återigen får en global scen, samtidigt som Ryssland fortsätter attackera civil infrastruktur, kan uppfattas som ett kvitto på att Moskva kan invänta västvärldens trötthet.

Inom EU och Nato lär frågan skapa nya sprickor. Polen och de baltiska staterna har länge förespråkat en hård linje mot Moskva, medan Ungerns Viktor Orbán och Slovakiens Robert Fico har velat hålla dörren öppen för dialog med Kreml. Om USA nu går vidare med en inbjudan utan att först samordna sig med allierade, kan det försvaga västs enighet. Flera europeiska ledare har också varnat för att ett normaliserande av Putin kan få konsekvenser för hela säkerhetsarkitekturen i Europa, inte minst för de länder som gränsar till Ryssland.

Den ekonomiska dimensionen går inte att bortse från. Ryssland är en av världens största producenter av olja och gas. Sedan krigsutbrottet har Europa försökt fasa ut sitt beroende av rysk energi, medan Kina och Indien har ökat sina inköp. Om G20-mötet signalerar en framtida avspänning kan energimarknaderna reagera snabbt. Lägre riskpremier brukar pressa ned priser, men samtidigt finns en oro för att en mjukare linje mot Moskva kan leda till att sanktionerna urholkas. Det skulle i förlängningen ge Kreml mer resurser till kriget.

Frågan är också vad Putin själv tjänar på att åka. Han har tidigare valt att skicka utrikesminister Sergej Lavrov till internationella toppmöten för att markera avstånd. Ett personligt deltagande skulle innebära att han återigen tar plats bland världens ledare på ett sätt som inte skett på flera år. För Ryssland är det en möjlighet att presentera sig som en stormakt som är beredd att förhandla, samtidigt som kriget fortsätter. För USA är det ett sätt att visa handlingskraft, men risken är att det uppfattas som en belöning till en ledare som befinner sig under internationell rättslig press.

Decembermötet ligger fortfarande en bit bort och mycket kan hända innan dess. Det är inte säkert att Putin faktiskt kommer, och det är inte heller klart hur de övriga G20-länderna kommer att ställa sig. En bojkott från flera västländer skulle förlora mötets trovärdighet. Men själva inbjudan är redan ett faktum. Den har ändrat tonen i den diplomatiska debatten och sätter press på både Kiev och Europas huvudstäder. För Ukrainas anhängare handlar det nu om att se till att landet inte hamnar i skuggan när stormakterna återigen möts vid samma bord.