En stor fotoutställning på Trelleborgs Museum visar just nu en annan sida av den 94-årige filmregissören Jan Troell – hans livslånga relation till kameran och stillbildsfotografiet. Utställningen ”Jag är en kamera – Jan Troell & fotografiet” öppnar dörren till ett omfattande bildarkiv som spänner från hans ungdom till nutid.

Från de väggarna i Trelleborg blickar legendariska skådespelare och filmskapare ut mot besökarna. Liv Ullmann under inspelningen av ”Utvandrarna” 1971, en kusligt spenslig Mia Farrow från arbetet med ”Orkanen” 1979, och Max von Sydow i otaliga porträtt. Det är som att kliva in i en Troellfilm, där handlingen visserligen är borta men stämningen fortfarande känns påtagligt närvarande.

Jan Troell fyller 95 år i juli, men har inte slutat arbeta. Just nu sitter han vid sin dator och arbetar med sitt pågående filmprojekt ”Det var en gång ett nu” – en film som ständigt återkommer i nya versioner utan att någonsin bli slutgiltig. Det är som en årlig tidning ägnad hans eget förflutna, ett intimt och personligt verk där arkivmaterial blandas med nyinspelat material.

I ”Det var en gång ett nu” finns minnen av den första flickvännen Gunnel. I en gammal kalender från 1948 har den 17-årige Jan skrivit ”Jag älskar Gunnel”. Filmsekvenser visar henne på en strand där hon slänger en sten i vattnet. Troell kombinerar detta gamla material med nytt där han själv som åldring med käpp och keps kommer vandrande efter henne. Med möda böjer han sig för att plocka upp en sten medan hon försvinner med ryggen mot honom. Ögonblicket inspireras tydligt av Marcel Prousts klassiker ”På spaning efter den tid som flytt”.

Fotoutställningen är den första i sitt slag för Troells stillbilder och understryker hur central kameran är i hans filmskapande. Han har för det mesta varit sin egen filmfotograf, vilket vittnar om en djup kärlek till själva fotograferandet. Flera av hans kameror finns också med i utställningen, däribland en modell som liknar den hans mor ägde och som han lånade för sina allra första bilder.

Det finns ett särskilt släktskap mellan regissörer som börjat med att hantera kameran själva. Troell delar detta med filmlegendarer som Stanley Kubrick, Agnès Varda, Nuri Bilge Ceylan och Ruben Östlund. Det handlar om en särskild tillit till bildens egen kraft, en förståelse för komposition och ljus som kommer inifrån.

Redan 1948 fotograferade den unge Troell sin morbror Sten i Limhamn. Bilden har ett gammaldags studioporträtts elegans – morbror Sten under en bridgekväll med cigarr i mungipan, näsduk i kavajens bröstficka och spelkort som sticker upp i bildens underkant. Han ser inte helt hjärtlig ut när han blickar mot sin knäppande systerson.

Nu hänger morbror Sten sida vid sida med andra porträtt på museets väggar. Den franske regissören Claude Chabrol gestikulerar vilt under filmfestivalen i Sodankylä. Danske författaren Klaus Rifbjerg, som var manusmedarbetare på ett par av Troells filmer, syns också. Liksom Bo Widerberg, vars debutfilm ”Barnvagnen” från 1963 Troell fotograferade.

Men det är Max von Sydow som återkommer mest frekvent i bilderna. De två samarbetade tätt genom åren, ända från den halvtimmeslånga ”Uppehåll i Myrlandet” från 1965. Det var med denna filmatisering av Eyvind Johnsons novell som Troells regissörskarriär verkligen tog fart. Von Sydow spelar en bromsare som i det tidiga 1900-talet vid en station mitt ute i norrländskt ingenting överger sitt tåg, besatt av en stor sten som högt upp ligger och väger på kanten över en brant.

Både Ingmar Bergman och Jan Troell anlitade flitigt Max von Sydow, men det var Troell som tog vara på hans leende – vänligt men med en Mona Lisa-liknande distans. Bland favoritbilderna i utställningen finns porträttet på von Sydow i den svarta kolarhatten från ”Myrlandet”, där besökaren får se rollfiguren Kvist i färg trots att filmen är svartvit.

De färgade fotografierna är färre till antalet och kommer från diabilder. Ett särskilt slående motiv visar en kvinna på en gata i New York 1967 som bär knallröd klänning och paraply med blomdekorationer. I texten bredvid kommenterar Troell att så färgblind han är ser till och med han att det röda gör bilden.

De bifogade texterna till fotografierna bär Troells personliga ton. Vid ett foto på en sur vakts ansiktesr vid en tavla på ett museum i New York 1981 kommenterar han: ”Det är ett sådant där foto där man tvingas säga ’sorry’ efter att man tryckt av”. Det är den milda paparazzin som talar.

Troell föddes 1931 i Limhamn och började som fotointresserad folkskollärare göra kortfilmer. Hans långfilmsdebut kom 1966 med Eyvind Johnson-filmatiseringen ”Här har du ditt liv”. Sedan följde den enorma framgången med Moberg-filmatiseringarna ”Utvandrarna” från 1971 och ”Nybyggarna” från 1972, två av alla tiders största svenska filmsuccéer. ”Utvandrarna” gav honom Oscarsnominering för både manus och regi.

Troells filmografi präglas av historiska berättelser, ofta om verkliga personer. ”Ingenjör Andrées luftfärd” från 1982, ”Hamsun” från 1996, ”Maria Larssons eviga ögonblick” från 2008 och ”Dom över död man” från 2012 är bara några exempel.

Utställningen på Trelleborgs Museum pågår till och med den 20 september och ingår i museets arbete med ”Jan Troell Collection”. Förutom fotografierna innehåller den även en specialgjord film med intervjuer och filmutdrag.

Det som gör Jan Troells foton särskilt tilltalande är detsamma som gör hans filmer minnesvärda – en inbjudande blick. Hans bilder förmedlar känslan av att titta i sällskap med någon som verkligen älskar att se på världen. Kameran har varit hans följeslagare sedan pojkåren, och det förhållandet fortsätter fortfarande vid 94 års ålder.