Mats J: Var det talmannen som knäckte tomathajpen?

Pandemins tomatodlingstrend verkar ha nått sin kulmen, och det som en gång började som en populär sysselsättning under lockdown visar nu tecken på att mattas av. För många hobbyodlare som kastade sig in i tomatodlingen under de isolerade åren verkar entusiasmen nu ha svalnat.

Under pandemin upplevde Sverige, liksom många andra länder, en explosionsartad ökning av intresset för hemmaodling. Tomatplantor blev särskilt populära, delvis på grund av den tillfredsställelse som kommer med att odla sin egen mat, men också som en meningsfull aktivitet under en tid präglad av begränsningar och social distansering.

En svensk hobbyodlare som intervjuades beskriver hur entusiasmen tog fart mellan Vasaloppssöndagen, traditionellt en dag för sådd av tomatfrön, och valborgsmässoafton. Vardagsrummets idealiska förhållanden visade sig vara perfekta för att driva upp plantor. Problemet blev snarare att hantera överflödet – i princip alla frön grodde och resulterade i långt fler plantor än vad som behövdes.

Detta ledde till en ny social dimension av odlingen. Under pandemin blev det populärt att dela ut överskottsplantor till vänner och bekanta som man inte hade träffat på grund av viruset. Plantorna blev en form av social valuta och ett sätt att upprätthålla kontakter trots fysisk distansering. I vissa fall utvecklades till och med byteshandel, där tomatplantor kunde utbytas mot hembakta kakor eller andra hemmaodlade växter.

Även riksdagens talman Andreas Norlén kastade sig in i tomatodlingen under samma period. I sin ”Tomatdagbok” beskriver han och hans fru Helenas metodiska och ambitiösa tillvägagångssätt. Paret gick så långt att de beställde ett helt lastbilslass med matjord, ett beslut som säkert gjorde kilopriset på de slutliga tomaterna anmärkningsvärt högt. Talmannen bjöd senare partiledarna på sina hemmaodlade tomater, vilket visar hur tomatodlingen hade blivit en statusmarkör även i politiska kretsar.

Men nu, flera år senare, syns tydliga tecken på att trenden är på tillbakagång. Den tidigare så populära utdelningen av tomatplantor möter nu artiga men bestämda avböjanden. Meddelanden som ”Det är svårt att lyckas med dem på vår alltför varma och soliga balkong” eller ”I år kommer vi inte att vara tomatkompatibla” har blivit allt vanligare.

En hobbyodlare som tidigare hade 120 plantor – vilket denne själv bedömer var hundra för mycket – minskade till 70 plantor i år när återbuden började hagla in. Till slut blev lösningen att försöka skänka överskottsplantor till okända behövande vid en växtbytardag på Södermalm i Stockholm.

Men även där visade sig intresset vara svalt. På växtbytardagen var det ingen rusning kring tomatplantorna. En potentiell mottagare undrade om det fanns någon sort som bara blir några decimeter hög, men fick ett nekande svar. Till slut stod två ensamma tomatplantor kvar på bytesborden, ett tydligt tecken på förändrade tider.

Detta mönster är inte unikt för Sverige. Internationella observatörer har noterat liknande trender där pandemins hobbyodlare nu går vidare till andra intressen eller helt enkelt återgår till mer bekväma alternativ som att köpa sina grönsaker i butik.

För trädgårdsbranschen innebär detta en utmaning. Försäljningen av fröer och plantor hade ökat kraftigt under pandemin, men nu krävs nya strategier för att behålla kunderna. Vissa företag satsar på att erbjuda enklare odlingsalternativ eller mer exotiska sorter för att locka både nybörjare och mer erfarna odlare.

Frågan är om tomatodlingen kommer att få en renässans eller om den kommer att förbli en nostalgisk påminnelse om pandemitiden. För dem som fortsätter odla kvarstår i alla fall glädjen av att skörda sina egna, färska tomater under sensommaren och tidig höst – även om vännerna inte längre står i kö för att ta emot plantor.