Mikael Yvesand avslutar sin uppmärksammade Luleåsvit med romanen ”Ha en nice dag”, utgiven på Polaris. Den tredje delen i serien följer debutromanen ”Häng City” och uppföljaren ”Våran pojke”, som båda togs emot väl av kritiker och läsare. Tillsammans har de tre böckerna etablerat Yvesand som en av de mest särpräglade rösterna i svensk samtidslitteratur, med landskapet kring Luleå som utgångspunkt.
I den nya romanen har en namnlös berättare och hans vänner Jonna, Kalle och Kalles lillebror Bennus lämnat Norrland för Stockholm. Där klamrar de sig fast vid tillfälliga bostadslösningar, tillfälliga jobb och tillfälliga fyllor. Först i slutskedet av boken får berättaren ett namn, när Kalle tilltalar honom som ”Woffe”.
Handlingen tar en ny riktning när de fyra vännerna ger sig ut på en till synes planlös bilresa genom Sverige. Resan har dock ett underliggande mål: berättaren söker sig till platser där spektakulära våldsbrott har begåtts, och kända förövare passerar revy under färden.
Till skillnad från i de tidigare delarna är våldet aldrig akut närvarande i ”Ha en nice dag”. I stället framstår de avlägsna brotten som mer påtagliga än vardagen för en generation i övre tjugoårsåldern – människor som hyr ut sina andrahandslägenheter för att få ekonomin att gå ihop, filar på cv:t på tomgång och går till intervjuer som inte leder någonstans. Den frånvarande brottsligheten lägger sig som en dov underton över bilfärden.
Yvesand har genom åren byggt upp ett språk som för tankarna till svensk rocklyrik eller till fotografen Lars Tunbjörks skildringar av ett grått och avfolkat Sverige. Hans motivkrets är tomma parkeringsplatser vid fyratiden på morgonen, måsar vid återvinningsstationer, ölringar på sportbarer och snörök som blinkas bort mellan busshållplatser i februari.
Geografin spelar en central roll i serien. Luleå, där Yvesand är uppvuxen, är en av norra Sveriges viktigaste industristäder med stålverk och hamn. Gällivare, som skildras i den nya romanen, är nära förbunden med gruvnäringen i malmfälten – en region där avfolkning och samhällsomvandling länge präglat vardagen. Umeå, där en scen utspelar sig i ett industriområde, är i stället regionens stora universitetsstad.
Genom att låta handlingen röra sig mellan dessa platser fångar Yvesand ett Norrland som sällan syns i den storstadsdominerade litteraturen. Han skriver i en tradition som under senare år fått förnyad uppmärksamhet, där berättelser från norra Sverige och arbetarmiljöer tagit allt större plats på den svenska bokmarknaden.
DN Kulturs recensent Jonas Thente skriver att ”Ha en nice dag” framför allt är en plågsamt rolig roman. Han uppger att han vanligtvis har svårt för lustiga böcker av det slag där författaren på förhand räknar med en läsare som beundrar det vitsiga, och nämner Douglas Adams som exempel. Yvesands humor är av ett annat slag. I en episod låter han Bennus under bilresan köra en lek som går ut på att han berättar något vettlöst sorgligt och säger att man inte får skratta. Thente vittnar om att han vid två tillfällen exploderar i skratt och inte kan hålla fast i boken.
Thente lyfter också fram Yvesands språkliga gehör, särskilt när de lätt infantila men samtidigt streetsmarta gestalterna blandar in myndigheters och andra auktoritära instansers klyschor i dialogen. Ett exempel är när Kalle ställer sig rakryggad, sveper med handen över rondellen och Bauhaus utanför ett Circle K och en McDonald’s i ett industriområde i norra Umeå och konstaterar: ”Nog är det vackert.” De välkända butikskedjorna blir symboler för en anonym samtidsmiljö som Yvesand förädlar till litteratur.
Det har också dragits paralleller till Jerome K. Jeromes ”Tre män i en båt” från 1889, en av de mest klassiska komedierna i engelskspråkig litteratur. Precis som Jerome, i grunden en melankolisk romantiker, gör Yvesand drastiska stilbrott: en lyrisk inledning kan övergå i en natts fylla i Kalmar eller i en tryckande stämning i en hörnsoffa på en sportbar i Gällivare, där alla andra bär en ”konfrontativ keps”.
Samtidigt kräver den nya romanen en hel del god vilja av läsaren för att de mer bärande strömmarna ska träda fram, konstaterar Thente. De finns där, men framför allt är ”Ha en nice dag” en bok som gör ont att skratta åt. Med den avslutade trilogin har Mikael Yvesand befäst sin plats bland de mest särpräglade rösterna i samtida svensk litteratur, menar recensenten.
