Moa Eriksson Sandberg vill något mer än att hångla med historien

Moa Eriksson Sandberg är aktuell med den historiska ungdomsromanen ”Ensam på jorden”, utgiven på Alfabeta, ett svenskt bokförlag med lång erfarenhet av barn- och ungdomsutgivning. Boken vänder sig till läsare från tolv år och utspelar sig i utkanten av en svensk småstad 1944. Huvudpersonen Anna-Karin är sexton år och har vuxit upp i en fattig stuga. När hon får sitt första riktiga jobb i köket på hospitalet i Säter, en psykiatrisk vårdinrättning i Dalarna, känns det som att livet äntligen ska börja på riktigt.

På den lokala dansbanan träffar Anna-Karin Nils. Förälskelsen blir stark, men också farlig. I en tid utan p-piller är sexuella erfarenheter förbundna med risk och skam. I romanen beskrivs det som att varje gång paret vänslas är det som om Anna-Karin håller en brinnande fackla i handen och låter den svepa över träd och gräs. Innan skogsbranden är ett faktum måste de sluta. Bilden fångar den laddning som präglar många historiska kärleksskildringar: begäret är starkt, men konsekvenserna kan bli förödande.

”Ensam på jorden” ligger nära genren historisk romance, en litteraturtyp som växt kraftigt på den svenska bokmarknaden under 2020-talet. Eriksson Sandberg är väl förtrogen med genren. Hon har bland annat skrivit romanserien ”Ellens val” (2022–2025) tillsammans med Helena Dahlgren och Elvira Berg Ashby. Serien är ett exempel på hur flera svenska förlag satsar på historiska romanserier med unga kvinnor i huvudrollen. Även översatta böcker inom genren har fått stort genomslag, inte minst genom läsarcommunityn på sociala medier, där historisk romance ofta lyfts fram.

På förlagssidan har genrens kommersiella kraft blivit allt tydligare. Internationella titlar har sålt i stora upplagor, och svenska förlag har byggt ut sina listor med både inhemska och översatta serier. En bidragande orsak är boktipsandet på Tiktok, där historiska kärleksromaner fått en helt ny publik.

Litteraturvetaren och genusforskaren Kristina Fjelkestam har i ”Begäret efter det förflutna” (2025) undersökt den historievurm som präglat 2000-talets första decennier. Hon frågar sig bland annat om det går att ”hångla med historien”. Eriksson Sandbergs roman kan ses som ett svar på den frågan: här är historien inte bara en fond, utan något som driver berättelsen framåt. Det förflutna blir ett rum där känslor och begär kan utforskas på ett sätt som samtiden inte erbjuder.

Samtidigt skiljer sig ”Ensam på jorden” från klassiska flickboksserier, som annars har många beröringspunkter med romanen. I de äldre serierna fanns sällan plats för sexualitet. Spänningen låg i stället i mötet med lockande, men opålitliga, unga män som huvudpersonen i slutändan väljer bort. Eriksson Sandberg fyller i det som tidigare lämnades mellan raderna. Anna-Karin förlorar oskulden på en höskulle, föder sitt barn under smärtsamma värkar och upplever amningens första stunder med kroppslig närhet. Det är tydligt att boken vill vara något mer än en kärlekshistoria.

Romanen bygger på en sann historia och är inspirerad av författarens farmors ungdom. Det ger berättelsen en särskild tyngd. Miljöerna – den fattiga stugan, hospitalet i Säter, dansbanan – skildras med konkretion och ger en inblick i ett Sverige som formats av klasskillnader och stränga normer. För Anna-Karin innebär arbetet på hospitalet en möjlighet att ta sig ur fattigdomen, men vägen till ett självständigt liv är kantad av hinder. Hennes kropp blir tidigt en plats där samhällets regler och hennes egna känslor kolliderar.

Med ett drivande berättande och ett mustigt språk gör Moa Eriksson Sandberg plats för en röst som ofta saknats i ungdomslitteraturen. ”Ensam på jorden” är både en berättelse om en ung kvinnas uppvaknande och en påminnelse om hur nära det förflutna faktiskt ligger. Den visar också hur historisk fiktion kan belysa frågor som fortfarande är aktuella. För läsare som söker historisk spänning med djupare lager är romanen ett tydligt exempel på den riktning som svensk ungdomsutgivning tagit under senare år.