Ny bok om förnamnens historia: ”Barn i dag ska vara unika”

Den svenska namnkulturen: en spegling av samhällets förändringar

Ett namn är långt mer än bara en etikett – det är en berättelse om vår kultur, historia och samhällsutveckling. Detta framgår tydligt i den nya upplagan av ”Förnamn i Sverige” som nyligen publicerades av Institutet för språk och folkminnen. Denna uppdaterade version ersätter den tidigare utgåvan från 2004 och har utökats med nya avsnitt författade av språkvetaren Katharina Leibring.

”Ett namn är en sorts etikett och ett sätt att inordna världen,” förklarar Leibring, som ser namngivning som något grundläggande i vår kultur.

Det omfattande namnlexikonet innehåller kortfattad historik och statistik över samtliga tilltalsnamn som bärs av minst 400 svenskar, samt alla namn som finns i almanackan. Totalt presenteras 1 800 förnamn, vilket ger en bred bild av den svenska namnfloran. Boken innehåller dessutom en historisk översikt som visar hur namntrender ofta följer större samhällsförändringar.

Ett tydligt exempel på detta är kristendomens intåg i Sverige under medeltiden. ”Då får vi in alla de kristna namn som många av oss har i dag. Som Johannes och mitt eget, Katharina. Det var ett stort namnskifte och många av de förkristna nordiska namnen kom ur bruk,” berättar Leibring.

Intressant nog var ett av våra idag vanligaste namn – Maria – ovanligt under medeltiden av religiösa skäl. ”Det ansågs för heligt. Först efter reformationen får barn namnet Maria, och sedan sprider det sig väldigt snabbt under 1600-talet,” förklarar hon.

Namnmodet avslöjar även vilka utländska kulturer som haft störst inflytande på Sverige genom tiderna. Under 1700-talet dominerade franska namn, medan 1800-talet såg ett genombrott för engelska namn som Jenny, Fanny, Charles och John.

Bland de femhundra nya namn som tillkommit sedan föregående upplaga finns många som länge varit etablerade i andra länder men är relativt nya i Sverige. Ett exempel är det arabiska namnet Aisha, som enligt lexikonet betyder ”levande kvinna, kvinna som ska leva långt liv.”

Dagens namnval speglar också vår samtid, menar Leibring. Till skillnad från tidigare århundraden, då de flesta svenskar döptes efter äldre släktingar – vilket resulterade i att relativt få namn fick stor spridning – söker dagens föräldrar efter mer unika alternativ.

”Barnen ska vara unika. Föräldrar söker mer individuella namn eller egna stavningar. Det hänger ihop med individualismens framgångar under de senaste årtiondena,” säger Katharina Leibring.

Detta skifte från tradition till individualitet representerar en genomgripande förändring i hur vi ser på identitet och namngivning. Tidigare var namnen ett sätt att knyta an till släkten och traditionen, medan dagens namnval ofta handlar om att uttrycka unicitet och personlighet.

Den nya boken ”Förnamn i Sverige – Kortfattat namnlexikon” ger därmed inte bara information om enskilda namn utan fungerar också som ett kulturhistoriskt dokument över Sveriges utveckling. Boken kan beställas i tryckt format från Institutet för språk och folkminnen eller laddas ned kostnadsfritt via deras hemsida.

Bland de nya namnen som tillkommit i denna upplaga finns exempelvis Meja, Aisha och Kilian – namn som representerar såväl nyare trender som influenser från andra kulturer och språkområden.

Genom att studera namnens historia kan vi således få en djupare förståelse för hur det svenska samhället har utvecklats och vilka kulturella influenser som format vår identitet genom århundradena. I en tid då Sverige blir alltmer mångkulturellt blir denna typ av dokumentation särskilt värdefull för att förstå både vårt förflutna och vår samtid.