Mats Berggren utforskar skolattack i senaste Alstaromanen

I sin åttonde fristående del av serien om förorten Alsta behandlar författaren Mats Berggren ett nytt ämne: rasistiskt våld i skolor. ”Inga ögon möter mina” (Opal förlag) tar sin inspiration från den tragiska skolattacken i Trollhättan 2015, men väcker frågor om hur romanen väljer att hantera traumat.

Alstaserien har etablerat sig som en viktig röst inom svensk ungdomslitteratur. Tidigare delar har med framgång behandlat komplexa ämnen som hedersvåld, gängkriminalitet och klimataktivism. Böckerna har hyllats för sin förmåga att skildra aktuella samhällsproblem på ett nyanserat och inkännande sätt.

Den nya romanen presenterar en ny generation Alstaungdomar. Huvudpersonen Robin känner sig ensam sedan hans vänner valt kriminella vägar framför det digitala umgänge han föredrar. Samtidigt bär han på en hemlig förälskelse i Fedra, syster till Daniel som läsare kan känna igen från tidigare böcker i serien.

Handlingens utgångspunkt är dramatisk: en maskerad man med svärd attackerar Robins skola och riktar in sig på elever med utomeuropeisk bakgrund. Robin ställs öga mot öga med angriparen men lyckas rädda sitt liv genom att låsa in sig i ett förråd.

Överraskande nog lämnar Berggren snabbt denna skakande händelse bakom sig. Efter att Robin avböjer erbjudande om psykologsamtal fortsätter berättelsen som om attacken knappt ägt rum. Det blir ett förbryllande berättartekniskt val som väcker frågor hos läsaren.

”Det är förvånande att en så dramatisk händelse inte får större betydelse för den fortsatta handlingen”, säger litteraturkritiker Anna Lindholm vid Stockholms universitet. ”Man förväntar sig att traumat ska bearbetas eller åtminstone påverka huvudpersonens fortsatta livsval.”

Trots romanens starka språk och berättartempo når den inte samma kvalitetsnivå som flera av de tidigare Alstaböckerna. För många narrativa trådar lämnas utan upplösning, och den intressanta premissen kring skolattacken underutnyttjas.

Sedan seriens start 2006 med ”En enda kväll” har litteraturlandskapet också förändrats. Förväntningarna på trovärdiga inifrånperspektiv från förorten har ökat markant. Även om Berggren visar lyhördhet för sina karaktärer, saknas den lokalfärg och detaljrikedom som utmärker andra samtida verk inom samma genre.

”Det litterära samtalet om förorten har utvecklats enormt under de senaste femton åren”, förklarar Samir Youssef, kulturskribent med fokus på förortsnarrativ. ”Läsare kräver idag en annan autenticitet och komplexitet än tidigare.”

Särskilt påtaglig blir denna svaghet när romanen väljer att inte fördjupa sig i skolattackens rasistiska motiv och konsekvenser. Där hade Berggren kunnat bryta ny mark genom att undersöka hur en sådan traumatisk händelse påverkar ett redan utsatt område.

Trots dessa brister erbjuder ”Inga ögon möter mina” fortfarande en läsvärd berättelse om ungdomslivet i en segregerad svensk förort. Berggrens förmåga att skapa trovärdiga dialoger och relationer mellan ungdomar är fortfarande stark. Boken rekommenderas för läsare från 12 år och kan fungera som utgångspunkt för viktiga diskussioner om rasism och samhällsvåld.

Alstaserien som helhet utgör en viktig dokumentation av det samtida Sverige, och även om denna del inte når samma höjder som tidigare verk, fortsätter den att fylla en viktig funktion i den svenska ungdomslitteraturen genom att belysa unga människors liv i miljöer som sällan synliggörs i kulturell mainstream.