Litterär klassiker i ny utgåva – Simone de Beauvoirs ”Mandarinerna” bjuder på tidlös aktualitet

När Natur & Kultur nu ger ut Simone de Beauvoirs roman ”Mandarinerna” i nyöversättning av Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos, väcks ett viktigt litterärt verk till nytt liv. Den över 700 sidor långa romanen, som ursprungligen publicerades 1954 och belönades med Goncourtpriset samma år, har förblivit en central text i europeisk efterkrigslitteratur.

”Mandarinerna” börjar juldagen 1944. Paris har befriats från den tyska ockupationen, och i en rödmålad lägenhet dekorerad med mistlar samlas en grupp intellektuella för att fira krigets slut. Kvinnorna bär malätna klänningar och ransoneringsskor som gnisslar. De unga minns knappt världen före kriget. De äldre vet exakt vad som gått förlorat.

Genom psykoanalytikern Anne Dubreuilh och författaren Henri Perron följer läsaren det intellektuella Paris under de första efterkrigsåren. Romanen kretsar kring frågan: Vad gör vi nu när kriget är slut? Och vilka är vi egentligen på andra sidan katastrofen?

I skuggan av krigets trauma försöker dessa vänsterintellektuella skapa en meningsfull tillvaro. Henri arbetar på tidningen L’Espoir medan Robert Dubreuilh grundar ett nytt politiskt parti som han hoppas ska ena vänstern. Samtidigt bearbetar Anne sina egna trauman och sörjer alla som mördats av nazisterna, stupat vid fronten eller dött i motståndskampen. Hon känner att deras närvaro finns kvar, anklagande, som om hon stulit sitt liv från dem.

De Beauvoir skildrar en tid då böcker kunde förändra det offentliga samtalet och där kapitalismens fall tycktes stå för dörren. Men hon visar också hur dessa intellektuella lever i sin egen bubbla, avskärmade från vardagslivets realiteter för många fransmän. Kvinnorna ägnar sig åt annat än männen – hemmet, omsorgsarbetet och kärleken tillfaller dem.

Parallellt med de politiska frågorna löper personliga relationer genom romanen. Paule älskar Henri så olyckligt att hon till slut blir sjuk. Robert älskar Anne som en kamrat snarare än en älskare. Annes dotter Nadine, traumatiserad av kriget, försöker navigera i en värld som berövat henne barndomen.

En avgörande scen i romanen är när huvudpersonerna under en cykelsemester möts av nyheten om bombningen av Hiroshima. Världen klyvs i två – å ena sidan deras fridfulla tillvaro där bina surrar över lavendelsnåren, å andra sidan en stad där 400 000 människor utplånats på ett ögonblick. Denna klyfta mellan vardagens lugn och världens fasor känns lika aktuell idag, när vi kan sitta i trygghet medan konflikter rasar på andra platser.

De Beauvoir förhåller sig både kritiskt och sympatiskt till bokens mandariner – en bildad elit med privilegier och inflytande. Hon blottlägger deras elitism samtidigt som hon skildrar deras genuina vilja att förändra världen. Dock finns också problematiska inslag i romanen som speglar sin tid: rasistiska benämningar, exotism i beskrivningen av icke-västerländska kulturer och en ibland misogyn blick på kvinnors kroppar.

Trots dessa tidsbundna aspekter är ”Mandarinerna” framför allt en bok om människor som tror på förändring, som menar att ”de som kallar sig opolitiska med nöd blir reaktionära”. Den handlar om att försöka organisera politisk verksamhet, misslyckas och försöka igen.

När den ryske exilförfattaren Scriassane i romanen konstaterar att det bara verkar finnas två möjliga framtider för Europa – att införlivas av Sovjetunionen eller koloniseras av USA – och menar att ”den amerikanska imperialismen kräver, på samma sätt som den ryska totalitarismen, obegränsad expansion”, känns analysen kusligt aktuell även idag.

”Mandarinerna” rymmer ett helt kosmos av idéer och människoöden. När boken når sitt slut har kollaboratörer avslöjats, unga idealister blivit desillusionerade trettioåringar och relationer har gått sönder. Men mycket består också: kvinnornas underordning och litteraturens ständiga självrannsakan.

En rad från romanens sista kapitel blir särskilt efterhängsen: ”Oro, sabotage, motstånd, det kan skötas av en minoritet.” Ett budskap som tycks påminna om att man inte behöver vara många för att förändra världen – man behöver bara fortsätta försöka.

Med den nya översättningen får svenska läsare nu möjlighet att på nytt eller för första gången möta ett av 1900-talets mest inflytelserika litterära verk – en roman som trots sin ålder fortfarande förmår spegla vår egen tids komplexa frågor om ansvar, engagemang och mänsklighetens framtid.