Olle Hammar: Att prata om invandrares homofobi är att kasta sten i glashus

Integrationsminister Simona Mohamsson (L) har väckt debatt efter att regeringen presenterat en kartläggning av migranters värderingar. I en opinionstext i Dagens Nyheter riktas nu kritik mot ministerns utspel. Mohamsson har sagt att hon blir ”mörkrädd” över att nästan varannan person som går på SFI, svenska för invandrare, är homofob.

Skribenten bakom texten understryker att det inte är fel på mätningarna i sig och att diskriminering, hot och hatbrott är förbjudna och inte önskvärda. Men innan homofoba invandrare tvångsassimileras eller kastas ut ur landet, som skribenten uttrycker det, vore det på sin plats med ett steg tillbaka – och kanske en viss självrannsakan. Liknande varningssignaler har tidigare rapporterats från Järvaveckan, den årliga mötesplatsen för politik och civilsamhälle i Stockholm.

Texten sätter in frågan i ett historiskt perspektiv. För även om Sverige i dag präglas av internationellt långtgående individualism och sekularism, var det inte länge sedan svenska attityder såg helt annorlunda ut. Så sent som 1979 klassade Socialstyrelsen homosexualitet som en sjukdom. I World Values Survey, ett internationellt forskningsprogram som mäter värderingar, svarade 65 procent av svenskarna 1990 att homosexualitet inte är acceptabelt. Mer än en tredjedel, 37 procent, valde det mest extrema svarsalternativet och menade att homosexualitet aldrig kan rättfärdigas. Vid den tiden var endast 9 procent av befolkningen utrikes född.

Skribenten pekar också på att synen på homosexualitet varierar stort inom den svenska befolkningen. I den senaste World Values Survey-undersökningen svarar mer än var tredje kristdemokratisk väljare, 38 procent, att homosexualitet inte är acceptabelt. Bland Sverigedemokraternas väljare är motsvarande siffra 27 procent. Trots detta anser skribenten att varken kristdemokrater, Sverigedemokrater eller invandrare ska tvingas till svenska värderingar. Tolerans och åsiktsfrihet är tvärtom centrala delar av det som brukar kallas svensk kultur, och åsiktsfriheten är skyddad i grundlagen. Försök att tvinga någon till tillit och tolerans är enligt texten både lönlösa och rent av osvenska.

Ett ytterligare argument är att SFI-elever i högre utsträckning än genomsnittet i sina ursprungsländer accepterar homosexualitet. Många har flyttat till Sverige just för att undkomma förtryck och förföljelse. Tidigare resultat från undersökningsserien Migrant World Values Survey visar dessutom att det sker en tydlig värderingsintegration över tid. Synen på homosexualitet, abort och skilsmässa närmar sig successivt genomsnittssvenskens, enligt undersökningen.

Opinionsinlägget sätter fokus på en bredare integrationspolitisk fråga: hur långt staten bör gå för att forma nyanländas värderingar. Mohamsson är integrationsminister för Liberalerna, ett parti som under flera år har drivit krav på hårdare tag i integrationspolitiken. Frågan om ”svenska värderingar” har blivit allt hetare i debatten, och kartläggningar av attityder bland migranter används numera som underlag för politiska beslut. Samtidigt visar forskning att attitydförändringar ofta sker gradvis och över tid, snarare än genom tvång eller assimilering.

”Den som vill försvara svenska värderingar bör börja med att inte tvinga någon till dem”, skriver debattören i Dagens Nyheter.

Artikeln väcker frågor om vad som egentligen menas med svenska värderingar, och om det över huvud taget är möjligt att lagstifta fram dem. Debatten lär fortsätta, inte minst i spåren av regeringens kartläggning och Järvaveckans rapport från tidigare i år.