Domar mot 15 personer efter påskattackerna i Sri Lanka

Påskdagen 2019 blev en av de mörkaste dagarna i Sri Lankas moderna historia. Tre kyrkor och tre lyxhotell attackerades i en serie samordnade självmordsbombningar som chockade nationen. 270 människor dödades, bland dem 45 utlänningar från flera länder, och nära 6 000 skadades. Det var det dödligaste våldet i landet sedan inbördeskrigets slut.

Attackerna riktade sig mot landets kristna minoritet som samlats för att fira påsk – den viktigaste högtiden på kyrkoåret – men också mot turister som lockats till Sri Lankas snabbt växande besöksnäring. Landet hade efter inbördeskriget 1983–2009 inlett en stabiliseringsfas. Det decennielånga kriget mellan regeringsstyrkorna och den tamilska gerillan LTTE hade lämnat djupa sår, men ekonomin var på väg att återhämta sig. Turismen hade blivit en av de viktigaste motorerna i landet och utländska investeringar strömmade in. Besöksnäringen stod för en betydande del av BNP och hade blivit en allt viktigare inkomstkälla för många familjer. Explosionerna fick dock omedelbara konsekvenser för sektorn, då internationella resevarningar och inställda bokningar slog hårt mot hotell- och resebranschen.

Efter en rättsprocess som pågått i över fem år har nu 15 personer, alla muslimer, dömts till fängelsestraff på mellan 200 och 260 år för inblandning i planeringen av attackerna. När domen föll hade anhöriga till offren slagit läger utanför domstolsbyggnaden i väntan på beskedet. Många av dem hade rest långväga för att följa förhandlingarna och kämpat i flera år för att få klarhet i vad som hände deras nära.

– Till sist har vi fått rättvisa. Det har tagit lång tid att nå hit, sade den katolska prästen Jude Fernando till The Guardian.

Men rättsprocessen har också väckt svåra frågor om ansvar på högsta politiska och militära nivå. Utländska underrättelsetjänster hade vid upprepade tillfällen varnat de styrande i Sri Lanka för att ett terrordåd kunde vara nära förestående. Ändå genomfördes attackerna utan att stoppas.

I en dokumentär på brittiska Channel 4 har en visselblåsare uppgett att regeringen medvetet ska ha ignorerat varningarna för att stärka den inflytelserika politikerdynastin Rajapaksas position. Den mäktiga familjen har dominerat srilankesisk politik i decennier, och en hård kampanj mot islamistisk extremism bedömdes gynna den i opinionsmätningarna.

Bara månader efter påskattackerna valdes Gotabaya Rajapaksa till president. Hans kampanj präglades av löften om hårdare tag mot extremism. Rajapaksa avsattes senare från presidentposten, men har förnekat alla anklagelser om att han haft kännedom om attackerna i förväg. En pågående utredning innebär att han fortfarande är förbjuden att lämna landet.

Även den tidigare presidenten Maithripala Sirisena har ställts till svars. Han ålades 2023 att betala skadestånd till offren sedan en domstol funnit att han ignorerat varningar om det förestående terrordådet.

Två höga befattningshavare – inom polisen respektive försvarsministeriet – har dömts till döden för att inte ha agerat på underrättelseinformation. Domen väntas dock omvandlas till livstids fängelse, vilket är praxis i Sri Lanka.

Utredningen omfattar även den tidigare chefen för Sri Lankas underrättelsetjänst, som misstänks ha planerat attackerna tillsammans med islamistiska extremister.

Sri Lanka är ett samhälle präglat av religiös mångfald. Majoriteten av befolkningen är buddhister, men landet har sedan länge betydande grupper av muslimer, kristna och hinduer. Påskattackerna skapade djupa sprickor och satte den religiösa samlevnaden på prov, men har också lett till en bredare diskussion om hur extremistiska miljöer kan växa fram i ett demokratiskt samhälle.

För turistnäringen, som utgör en central del av ekonomin, blev attackerna en vändpunkt. Efter en period av stark tillväxt tvingades hotell, resebyråer och flygbolag hantera en kraftig nedgång i antalet besökare. Först efter flera år började sektorn återhämta sig.

Rättsprocessen har följts noga i landet, men kritiker menar att den bara fångat upp dem som utförde och planerade attackerna – medan de som hade makt att förhindra dem har undkommit straff. Flera frågor återstår att besvara, inte minst hur underrättelseinformation hanterades och varför varningarna inte togs på allvar.