Säverman: Faran med att följa valvakan i fel soffa

Under valvakan i tv upprepades ett mönster: partiledare som oavsett valutgång beskrev sin valrörelse som fantastisk. Uttrycket användes av både vinnare och förlorare. Statsvetare skulle kunna se det som en medveten retorisk strategi. Genom att tacka partikamrater och gräsrötter för en ”fantastisk valrörelse” skapar partiledaren sammanhållning och undviker att framstå som missnöjd med det egna partiets insatser.

Fenomenet är inte nytt. I svensk politik har det länge varit standard att partiledare avslutar en valrörelse med att tacka medarbetare och väljare, oavsett hur opinionen sett ut. Det handlar om att hålla ihop partiet och undvika interna strider direkt efter ett nederlag. Samtidigt har uttrycket blivit allt mer tomt i takt med att valrörelserna professionaliserats.

Att en partiledare skulle stå i tv och förklara ett nederlag med en usel valrörelse eller lata valarbetare är svårt att föreställa sig. Den offentliga bilden ska vara positiv, oavsett siffror. Formuleringen fungerar därför som en besvärjelse, ett sätt att upprätthålla tonen i en högtidlig demokratisk ritual.

Samtidigt är själva valdagen inte längre den avgränsade händelse som den en gång var. För den som röstade i en folktom vallokal i en skola, utan kö och utan partiaktivister utanför porten, kunde det kännas vardagligt. Post- och förtidsröster har förändrat processen och gjort att valresultatet sällan är klart på valkvällen. Valet omfattar riksdag, region och kommun, vilket gör rösträkningen omfattande. Det påminner om hur deklarationen har digitaliserats: förr kunde den lämnas in för hand en iskall kväll i februari, i snöyra och med doft av varmkorv. I dag sker allt digitalt, när som helst och var som helst. Valet har på liknande sätt blivit en utdragen procedur där det slutgiltiga resultatet kan dröja.

Valdagen är en av de få återkommande nationella ritualerna i Sverige. Men dess karaktär har förändrats. Förr var valdagen en folkfest med valstugor, affischer och partiaktivister utanför vallokalerna. I dag sker mycket av kampanjandet digitalt, och många väljare tar del av valinformation i sociala medier. Ändå samlas fortfarande en bred publik framför tv:n när vallokalerna stänger.

Kvar på valkvällen är ett tv-spektakel. Vinnande partiledare framhåller sina fantastiska valrörelser. Förlorande partiledare skickar fram medarbetare som förklarar att valet inte är avgjort än, att många valkretsar återstår och att utlandsröster kan ändra bilden. Det är en del av den politiska kommunikationen: även ett dåligt resultat ska hanteras utan att partiet tappar ansiktet.

I Sveriges Televisions (SVT) valvaka har den inrikespolitiske kommentatorn Mats Knutson en central roll. Hans genomgångar av de senaste siffrorna är en återkommande hållpunkt i sändningen. Knutson har under många år varit en av de mest välkända politiska kommentatorerna i Sverige. Hans närvaro i rutan illustrerar hur stor plats kommenterande journalister har fått i valbevakningen. Det räcker inte att redovisa resultat; de ska också tolkas, förklaras och sättas in i ett sammanhang.

Vallokalsundersökningen, Valu, är en central del av SVT:s valvaka. Den ger en första vägledning när vallokalerna har stängt, men den har också kritiserats för att kunna slå fel. I takt med att valen blivit jämnare har kommentatorerna blivit mer försiktiga i sina slutsatser.

För många tittare är valvakan också en fråga om uthållighet. Timmarna framför tv:n präglas av väntan, upprepade sifferpresentationer och intervjuer med valarbetare runt om i landet. En vanlig upplevelse är att soffan är för mjuk, att kaffet hinner kallna och att man somnar till för att vakna när en kommentator sammanfattar läget. Valvakan saknar dessutom den dramatiska musik som annars är vanlig i spänningsprogram. Den avskalade formen har en del tittare uppfattat som sympatisk.

Valvakan är i dag en av de få tv-sändningar som fortfarande samlar en bred publik kring ett gemensamt händelseförlopp. Samtidigt är tittarbeteendet allt mer fragmenterat. Sociala medier och digitala nyhetssajter konkurrerar med tv-rutan. Traditionella medier som Dagens Nyheter, en av Sveriges största dagstidningar, har samtidigt byggt ut sin digitala valbevakning. För public service-bolag som SVT innebär det en utmaning att göra valbevakningen relevant för en yngre publik utan att tappa den traditionella publiken. Men valvakan fyller fortfarande en demokratisk funktion: den skapar en gemensam berättelse om valet och låter väljarna följa resultatet i realtid.

Att politikerna kallar sin valrörelse fantastisk är därför inte bara en klyscha. Det är också ett sätt att markera att demokratin har fungerat, att många har engagerat sig och att partiet är redo att gå vidare. Om formuleringen är sann är en annan fråga. I valvakans tv-format finns det lite utrymme för nyanser.