Säverman: Förr skjutsade baronen sina underlydande till vallokalen

Försök att påverka väljare med hjälp av transporter, gåvor eller gentjänster har funnits i svensk politik sedan rösträttens barndom. Redan i Ivar Lo-Johanssons självbiografiska skildring ”Analfabeten” beskrivs en far som vägrade rösta. Hans vägran var en reaktion mot att baronen i trakten brukade skicka vagn för att hämta underlydande till valen – för att köpa deras röster. Den historien visar att gränsen mellan hjälp och otillbörlig påverkan alltid varit svår att dra.

Frågan är lika aktuell i dag. Bjudresor till vallokaler har förekommit runt om i landet, ofta med argumentet att man hjälper äldre, sjuka eller mindre engagerade medborgare att utöva sin rösträtt. I glesbygden, där avståndet till vallokalen kan vara långt, är frågan extra känslig. Norrland, en region som historiskt präglats av industri, gruvnäring och stora geografiska avstånd, har länge varit en arena där lokala politiska nätverk och personliga kontakter betytt mycket. En ofta återberättad historia handlar om en folkpartiprofil i Norrland som också drev taxirörelse. Under en valdag ska han ha kört bilen full med röstberättigade till valurnan, i förhoppning om att de skulle rösta på hans parti.

Samma typ av anklagelser riktades mot Socialdemokraterna under 1950-talet. Partiet påstods skjutsa pensionärer till vallokalen för att i gengäld få deras röster. I kampanjarbetet blandades politik och underhållning. Dragspelaren Gnesta-Kalle sjöng från ett lastbilsflak en visa där statsminister Tage Erlander, LO-basen Arne Geijer och finansminister Per Edvin Sköld hyllades. Långt senare berättade han att sången inte framfördes av ideologisk övertygelse, utan för ett rejält arvode. Exemplet visar att även kommersiella intressen kan kopplas till politiska kampanjer, och att sådana samarbeten kan ha påverkat tveksamma väljare.

Att använda materiella förmåner för att påverka människors beslut är ingen modern företeelse. När Baltikum kristnades under medeltiden uppges varje bonde som lät döpa sig ha fått en ny rock. Den historiska parallellen är talande: förmåner har länge använts för att övertyga människor i frågor som rör både tro och politik.

I dag handlar det sällan om rockar eller hästskjutsar, men etiska gränser prövas fortfarande. Ett uppmärksammat exempel från journalistikens värld gäller en svensk reportageresa kring Nordkorea. Efter att statliga filmer visats för pressrepresentanter överlämnade landets representant en flaska nordkoreanskt brännvin till en journalist, med förhoppningen att filmerna skulle få positiva omdömen. Flaskan placerades i stället i redaktionens så kallade mutmonter – en intern påminnelse om att gåvor till journalister inte ska påverka publiceringar. Den typen av öppenhet är en del av mediebranschens självreglering och en fråga som också riksdagsledamöter och andra makthavare ständigt måste förhålla sig till.

Det svenska valsystemet vilar i dag på principen om fria och hemliga val. Valmyndigheten och länsstyrelserna ansvarar för att valen genomförs korrekt, och valhemligheten är skyddad i grundlag och vallag. Att erbjuda någon skjuts till vallokalen är inte olagligt i sig. Däremot blir det problematiskt om transporten eller gåvan är kopplad till en förväntan om hur personen ska rösta. Det är just den outtalade överenskommelsen som gjort frågan så svårhanterlig genom historien.

Under senare år har den svenska debatten om val och demokrati på många sätt handlat om andra frågor. Regeringsbildningar efter valet har krävt långa talmansrundor, och partierna har varit upptagna med förhandlingar om mandat och budgetsamarbeten. Kritiker har noterat att anklagelser om valfusk och otillåten påverkan snabbt försvunnit ur samtalen, medan fokus legat på formella processer. För den som följt de historiska exemplen är det ändå tydligt att dilemmat är evigt: hur ska samhället garantera att en väljare fattar sitt beslut fritt?

Att skjutsa en väljare till valurnan kan vara omtanke. Att skjutsa en väljare för att få en röst är något annat. Skillnaden ligger i avsikten, och den är ofta svår att bevisa. Därför kommer frågan om valpåverkan med största sannolikhet att finnas kvar så länge det finns val.