Genom Elliott Erwitts lekfulla ögon – en fotografisk legend på Fotografiska

Amerikanen Elliott Erwitt tillhör fotohistoriens absoluta legender, med uppdrag över hela världen. Han var ofta på plats vid historiska händelser som John F. Kennedys begravning 1963 och det berömda ”köksdebatten” mellan Nixon och Chrusjtjov i Moskva 1959. I sin karriär porträtterade han politiska profiler som Fidel Castro och Che Guevara, liksom Hollywoodstjärnor av rang – Alfred Hitchcock och Marilyn Monroe tillhörde hans kända motiv.

På Fotografiska i Stockholm visas nu den retrospektiva utställningen ”Through the playful eyes of Elliott Erwitt” som omfattar drygt 100 bilder från sju decennier av fotografens gärning. Här blandas ikoniska fotografier från hans uppdragsresor med reklambilder och privata foton av familjemedlemmar och från lediga stunder. Utställningen visar främst Erwitts svart-vita bilder, som han föredrog, men innehåller även sällsynta färgfotografier.

Elliott Erwitt (1928–2023) föddes i Paris, växte upp i Milano och emigrerade med sina ryskjudiska föräldrar till USA 1939. Han började fotografera redan i tonåren och blev 1953 medlem i Magnum Photos, den anrika bildbyrån som han även ledde under en period. Innan sin bortgång hann Erwitt själv välja ut bilder till utställningen som Fotografiska först visade i Shanghai och som nu kommit till Stockholm.

Vid entrén möts besökaren av en fototapet med ett av Erwitts mest kända motiv: en chihuahua i stickad dress som ängsligt stirrar intill stövelklädda ben. Det tar en stund innan ögat upptäcker kontrastverkan – på andra sidan står en gigantisk grand danois. Detta exemplifierar Erwitts uppmärksamma blick och ibland obekväma perspektiv – här förefaller fotografen ha legat på den blöta marken för att fånga motivet.

Utställningen är organiserad i tematiska serier som Cities, Between the Sexes, Kids, On the Beach, Personalities och Dogs. Det sistnämnda temat visas som ett bildspel, vilket är synd eftersom hundar, tillsammans med barn, tillhörde Erwitts personliga favoritmotiv. I en väggtext citeras fotografen själv: ”Jag bestämde mig för att fotografera skor ur en hunds perspektiv, eftersom hundar ser fler skor än någon annan!”

Ett av Erwitts särskilda grepp var att själv skälla som en hund för att få hundarna att reagera med vad vi upplever som mänskliga känslor. Närliggande i utställningen finns ett mer finkänsligt porträtt av gatubarn i Venedig från 1949. Smutsiga och snoriga, men med de äldre barnen beskyddande hållande sina armar om de yngre – en komposition där skärpan strategiskt ligger på barnen i förgrunden.

En klassisk bild från 1989 visar Eiffeltornet vid dess 100-årsjubileum. I detta mästerverk fångade Erwitt silhuetten av en man som hoppar över en vattenpuss – tydligt inspirerad av förebilden Henri Cartier-Bresson och dennes avgörande ögonblick.

Flera av bilderna på utställningen visar Erwitts förkärlek för eleganta kompositioner med diagonala siktlinjer. Hans atmosfäriska strandbilder kännetecknas istället av mäktiga horisontlinjer och människor fångade på långt håll i väl avvägda positioner.

Erwitt hade ett särskilt öga för visuella dråpligheter. En mexikansk helgonstaty får en ”gloria” av vad som egentligen är en profan antenn. I en annan bild från Florida Keys återspeglas formen av en häger i en vattenkran. Eller som i motivet från Managua där en prydligt klädd dam till synes har nakna bröst – som vid närmare betraktelse visar sig vara pumpor skymtande genom en halvöppen jalusi.

Enligt Erwitt själv var han ”en hängiven människobetraktare”, med särskild förkärlek för kvinnor. Han var gift fyra gånger och blev far till sex barn. Marilyn Monroe verkar ha trivts i hans sällskap, avslappnat förevigad med huvudet sensuellt bakåtlutat. Erwitt hävdade att han sällan iscensatte bilder utan ”väntade in dem”, men erkände ibland arrangemang – som när en av hans döttrar står i en ställning som efterliknar antika egyptiska skulpturer på Metropolitan Museum.

Det Erwitt verkligen excellerade i var att förmedla stämningar och fånga talande ögonblick – ibland historiska, ofta humoristiska. I utställningens biografiska film ”I bark at dogs” framträder både hans skämtlynne och hans professionella allvar.

Den tekniska kvaliteten i printerna kan dock ifrågasättas. De digitala avbildningarna av Erwitts ursprungligen analoga fotografier, tagna med Leica eller Rolleiflex, är påtagligt korniga och ibland oskarpa. För fotointresserade kan detta dra ner upplevelsen något.

Men detta syns bara nära inpå bilderna. För att verkligen uppskatta Elliott Erwitts skämtsamma och stilsäkra fotokonst gäller det att ta ett steg tillbaka – precis som han själv ofta gjorde för att fånga det perfekta ögonblicket.

Utställningen ”Through the playful eyes of Elliott Erwitt” visas på Fotografiska Stockholm fram till den 17 maj.