The Economist-chefen: ”Vi står inför en jordbävning”

The Economist, den brittiska nyhetstidningen som i snart två århundraden har spelat en tongivande roll internationellt, lanserar i sommar en rad nya produkter som markerar ett tydligt steg bort från den traditionella tidskriftens artikelformat. De nya satsningarna omfattar ljud- och videoformat och väcker frågor om huruvida det skrivna ordet håller på att marginaliseras.

Medieforskare har under många år diskuterat konceptet ”Gutenbergs parentes”, en teori om att mänskligheten rör sig mot den bortre gränsen för läskunnighet. Den amerikanska tidskriften The Atlantic sammanfattade nyligen denna utveckling med omslagsrubriken ”The end of reading”, vilket speglar en utbredd oro inom mediebranschen.

Men när chefredaktör Zanny Minton Beddoes träffar DN på tidningens huvudkontor i Westminster i centrala London avfärdar hon denna dystra framtidsbild. Hon menar att lanseringen av de nya produkterna inte alls är en reaktion på någon form av läskris.

”Jag är inte det minsta oroad för det skrivna ordets framtid. Att skriva och läsa är fortfarande det bästa sättet att organisera våra tankar. Det vi gör nu är inget defensivt drag utan ett sätt att nå en ny publik”, säger hon.

Sedan tidningen grundades 1843 har The Economist präglats av två tydliga redaktionella kännetecken: den marknadsliberala linje som genomsyrar tidningens ledartexter samt en uttalad vilja att hitta optimistiska vinklar även i dystra sammanhang. Detta gäller inte minst när det kommer till den rådande medieutvecklingen.

The Economist Play är paraplynamnet för de nya ljud- och videoformaten. Satsningen är ett pilotprojekt som nu lanseras i fem länder, däribland Sverige. Målet är att locka en yngre publik, förklarar chefredaktören.

”Vi befinner oss mitt i en revolution när det gäller hur folk konsumerar nyheter och medier, så det här handlar om att möta vår publik där de faktiskt befinner sig. Vi ser inte lanseringen som ett alternativ till tidningen utan snarare som en inkörsport, där vi sänker tröskeln för nya prenumeranter”, säger Minton Beddoes.

Det stora skiftet i The Economists ekonomi under de senaste åren handlar dock inte om ett steg bort från texter, utan snarare om en framgångsrik digital strategi. Så sent som 2022 fick hälften av tidningens prenumeranter fortfarande hem den tryckta tidskriften varje vecka. I dag är 72 procent av prenumeranterna enbart digitala.

Under samma period har de totala intäkterna för prenumerationer ökat från 211 till 253 miljoner pund årligen, vilket motsvarar runt 3,3 miljarder kronor. Läsarna visar sig vara anmärkningsvärt lojala – hela 93 procent förnyar sina prenumerationer varje år.

Trots den digitala omställningen betonar Minton Beddoes vikten av att bibehålla tidningens särprägel oavsett format. ”Vi är måna om att bibehålla vårt särskilda tonläge och vår röst oavsett vilket format vi använder. I poddar och video försöker vi aldrig imitera virala format på Tiktok eller Youtube, eller vara något vi inte är. Vi fortsätter skapa en journalistik som är rigorös, faktabaserad, balanserad och fyndig. Folk tittar hellre på våra videor om de kommer från kunniga experter. Det autentiska fungerar”, säger hon.

För en tidning med så brett internationellt genomslag har The Economist en relativt liten redaktion med 319 anställda. Varje måndag samlas hela redaktionen för ett högljutt pitchmöte där vem som helst får föreslå de ledartexter som redaktören beskriver som tidningens hjärta. Minton Beddoes betonar vikten av att förvalta de ideologiska kärnvärden som präglat tidningen sedan starten.

”Våra grundläggande värderingar har inte förändrats. Vi är liberala, för fria marknader, framsteg och en öppen, livlig debatt. Det är fortfarande John Stuart Mills engelska liberalism. Men vi måste ständigt ifrågasätta hur de värderingarna översätts i sakpolitik och faktiska ståndpunkter. Där har vi historiskt sett hamnat fel ibland”, säger Minton Beddoes.

Hon nämner två konkreta exempel på när tidningen bedömer att den hade fel: när tidningen grundades brottades redaktörerna med frågan om barnarbete var acceptabelt, och nyligen tog tidningen ställning för USA:s Irak-krig när det började, något hon betraktar som ett klart misstag.

När Minton Beddoes tillträdde som redaktör 2011 såg det politiska klimatet i världen väsentligt annorlunda ut. Det var före Brexit och Donald Trump. ”Just nu är våra idéer extremt otrendiga, men just därför viktigare att hålla fast vid. Vi har många läsare som inte alls delar våra ideologiska övertygelser men som ändå uppskattar oss för att de vet var vi står. Jag vet att vi har många prenumeranter i Trumps administration och de håller knappast med om det mesta vi skriver”, säger hon.

Tidningen försöker aktivt öppna sina sidor för andra perspektiv. De gör intervjuer med nationalister och kontroversiella personer som Netanyahu och Tucker Carlson, vars åsikter de inte delar. De bjöd in vänsterekonomen Gabriel Zucman för att skriva om beskattning av rika och publicerade nyligen ett långt reportage om socialismen bland unga.

Just det reportaget, med rubriken ”De nya socialisterna – Hur farliga är de?”, mötte kritik för att ha en nedlåtande ton gentemot den vänster som ifrågasätter om marknadsekonomin kan lösa utmaningar som klimatkrisen och de klyftor som skapas av den tekniska utvecklingen. I The Guardian skrev kolumnisten Norman Solomon att The Economist verkar se den unga vänstern som ett mer alarmerande världsproblem än hungriga människor och extremväder.

Minton Beddoes försvarar artikeln och menar att den tog upp allvarliga frågor som förmögenhetsbeskattning. ”Men jag tror inte att de paroller som vänstern använder, om prisregleringar och hyrestak, går att få ihop till ett sammanhängande ekonomiskt paket. De verkar tro att det räcker med att beskatta några miljardärer”, säger hon.

Hon berättar att hon själv formades ideologiskt av 1990-talets optimism och övertygelsen att fria marknader skulle skapa mer frihet och demokrati världen över. Men det finns flera områden där hon tvingats omvärdera sina åsikter. ”Vi underskattade behovet att hjälpa de som skadats av globalisering och frihandel. Vi underskattade motståndet till migration”, erkänner hon.

Den stora utmaningen mot de marknadsliberala idéerna nu, menar Minton Beddoes, kommer att bli den ”jordbävning” på arbetsmarknaden som skapas av AI och den tekniska utvecklingen. ”Vi står inför en oerhörd turbulens. Där tror jag att det är lika viktigt att ge människor en andel i intäkterna från AI som att ha kompensationsmekanismer. Vi kommer behöva tänka om fundamentalt kring beskattningen av arbete och kapital och förhållandet mellan stat och marknad. Jag tror vi behöver höja arvsskatten. De nuvarande systemen kommer inte fungera. Liberalism betyder inte att vi klamrar oss fast vid exakt den skattepolitik vi har i dag. Vi måste vara radikala reformister”, avslutar chefredaktören.