Dagens Nyheters recensent Gabriel Zetterström hyllar Troye Sivans nya album. I sin recension beskriver han skivan som råare och mer dynamisk än föregångaren, och lyfter särskilt fram låten ”She’s the best” – ett stycke publiktillvänd musik som enligt Zetterström visar pop när den är som allra vackrast.
Troye Sivan är sedan tidigare ett etablerat namn på den internationella popscenen. Den australiske artisten föddes i Johannesburg men växte upp i Perth. Hans väg till musiken gick via YouTube, där han byggde upp en stor följarskara innan han 2014 debuterade med EP:n ”TRXYE”. Året därpå kom debutalbumet ”Blue Neighbourhood”, som blev en kommersiell framgång med låtar som ”Youth” och ”Wild”. Uppföljaren ”Bloom” från 2018 befäste hans ställning som en av de mest intressanta poprösterna i sin generation, inte minst genom samarbeten med Ariana Grande och en alltmer sofistikerad produktion.
Det nya albumet kommer i en tid när musikbranschen genomgår stora förändringar. Strömningstjänster som Spotify och Apple Music dominerar marknaden, och artister måste ständigt släppa nytt material för att synas i algoritmerna. Samtidigt har publiken blivit alltmer kräsen, med en förkärlek för autenticitet och personliga berättelser. Troye Sivan har lyckats förena dessa krav genom att göra musik som är både dansant och innerlig. Hans texter kretsar ofta kring kärlek, längtan och identitet, och han har blivit en viktig förebild för unga hbtq-personer världen över.
I centrum för recensionen står låten ”She’s the best”. Enligt Gabriel Zetterström är den ett exempel på hur Troye Sivan gör musik som når en bred publik utan att tumma på det konstnärliga uttrycket. Det är en balansgång som många artister kämpar med, och som blir allt viktigare i en tid där popmusik konsumeras i allt högre hastighet. Att just denna låt lyfts fram av DN:s recensent kan ge den extra uppmärksamhet på den svenska marknaden, där recensioner fortfarande har stort inflytande över musiklyssnares val.
Sverige är en av världens mest betydelsefulla popmarknader, med en lång tradition av att exportera musik. För internationella artister är ett gott mottagande i svensk press ofta ett kvitto på att musiken håller måttet även utanför de stora globala marknaderna. DN:s recension kan därmed spela en roll för hur albumet tas emot i Skandinavien och i förlängningen stärka Troye Sivans position i Europa.
Branschen i övrigt präglas just nu av en återgång till dansgolvet. Artister som Dua Lipa, Kylie Minogue och Beyoncé har under de senaste åren släppt album som hyllar disco och house, och Troye Sivan rör sig i samma riktning. Men till skillnad från många av sina kollegor gör han det med en sårbarhet som gör att musiken känns personlig snarare än producerad. Hans röst är inte den kraftfullaste i popsammanhang, men den är uttrycksfull och bär en ärlighet som går hem hos lyssnarna.
Det nya albumet markerar en tydlig utveckling. Zetterström beskriver det som råare och mer dynamiskt än genombrottsskivan, vilket tyder på att Troye Sivan har vågat ta risker och utforska nya ljudlandskap. För en artist som redan bevisat sin förmåga att göra hitlåtar är det ett modigt drag. Det visar att han inte nöjer sig med att upprepa en framgångsrik formel, utan vill fortsätta växa som konstnär.
Frågan är hur albumet kommer att tas emot av en bredare publik. De första tecknen är positiva, och med starka recensioner i ryggen har Troye Sivan goda chanser att nå nya lyssnare. I en kultur som ständigt letar efter nya fyndigheter framstår han som en artist som fortsätter att leverera. Hans musik har en sällsynt förmåga att beröra, och med ”She’s the best” har han sannolikt ytterligare en låt som kommer att hålla i längden.
