Den Londonbaserade serietecknaren Tor Freeman har aktuell utgivning på svenska med ”Bodil i underjorden: Gröna faran”. Albumet, i översättning av Carina Jansson, har getts ut av Kartago förlag och riktar sig till läsare från nio år.
Handlingen följer en flicka som ramlar ner i ett hål och hamnar i en underjordisk värld. Utgångspunkten är medvetet lånad från Lewis Carrolls klassiska ”Alice i underlandet”, men Freeman bygger vidare med egna motiv. För att hitta hem igen måste Bodil ge sig ut på en vandring genom bland annat Skräckens skog och De oväntat intensiva känslornas kärr. På vägen äter hon en märklig frukt som gör att hon växer sig hög som en flaggstång, för att i nästa stund krympa till en platt och plaskig pöl.
Berättelsen rör sig i ett välbekant sagolandskap. Förutom Lewis Carroll finns referenser till bröderna Grimm och till J K Rowlings Harry Potter-värld. Precis som Harry Potter får Bodil veta att hon är den utvalda. Enligt en gammal profetia är det hon som ska rädda underjorden från plågoandar och förtryck. Hennes främsta fiende, Gröna faran, får inte nämnas vid namn, på samma sätt som Lord Voldemort i Rowlings böcker. Bodil tar sig motvilligt an uppgiften, och här finns en tydlig spänning mellan en liten flicka som helst skulle vara någon annanstans och det ansvar som vilar på henne.
Central för berättelsen är relationen till kackerlackan Gregor. Gregor är storväxt, har en kackerlackas överlevnadsinstinkt och fungerar som Bodils ledsagare genom de farliga miljöerna. Utan honom skulle Bodil inte klara sig. Sakta men säkert växer albumet till en vänskapsskildring, där mod och tillit blir viktigare än att besegra fienden.
Som seriearbete bygger ”Bodil i underjorden: Gröna faran” på ett bildberättande som är både rörligt och omsorgsfullt. Freeman utnyttjar seriemediets möjligheter att växla mellan action, humor och tysta ögonblick. På det sättet fungerar boken också som en påminnelse om att seriealbum kan vara en fullvärdig del av barnlitteraturen, inte bara en inkörsport till andra texter.
Utgivningen är ett tydligt exempel på vad Kartago förlag bidrar med på den svenska marknaden. Förlaget har under lång tid arbetat med serier och grafisk litteratur och har en bred katalog med såväl svenska som internationella serieskapare. Med det här albumet fortsätter man satsa på översatta barnserier, ett segment som blivit allt viktigare inom den svenska barn- och ungdomsutgivningen.
Att albumet ursprungligen kommer från den Londonbaserade seriescenen är också värt att notera. London har under lång tid varit en central plats för seriejournalistik och alternativa serieskapare, och det engelska språkområdet har en tradition av barnserier som sällan nått svenska läsare i samma utsträckning som engelsk barnlitteratur. Här fyller översättningar som Carina Janssons en viktig funktion.
Freemans bildvärld är samtidigt präglad av en humor som inte är rädd för mörka eller absurda inslag. Skräckens skog och kärren med sina överraskande känsloutbrott skapar en lekfull men ändå hotfull stämning. Det är en balans som gör att boken kan läsas högt för yngre barn och fungera som utgångspunkt för samtal om allt från rädslor till vänskap.
Bodil är ingen typisk hjältinna i den meningen att hon själv söker äventyret. Hon hamnar i underjorden av en slump och tvingas förhålla sig till regler och profetior som andra känner till bättre än hon. Det gör henne lätt att identifiera sig med för unga läsare. Hennes osäkerhet och motvilja är en del av poängen: mod handlar inte om att vara rädd för ingenting, utan om att fortsätta trots att man är rädd.
Utgivningen av albumet kan också ses i ljuset av den pågående diskussionen om barns läsning. Många bibliotek och skolor använder serier för att nå barn som inte lockas av traditionella kapitelböcker. Album som detta kombinerar text och bild på ett sätt som sänker tröskeln och ger utrymme för tolkning. Med sin blandning av äventyr, litterära referenser och relationer passar ”Bodil i underjorden: Gröna faran” in i en bredare rörelse där seriealbum tas på allvar som barnlitteratur.
