Rekordval för Miljöpartiet i fjällkommunen – knep var femte väljare

Ensam i vardagsrumssoffan hemma i Jokkmokk hade han inte planerat någon valvaka. Kranvattnet pumpades genom kolsyremaskinen och timmarna gick. Miljöpartiet var på väg mot sitt tredje bästa riksdagsval någonsin. I Jokkmokk blev det ett rekordval: nästan var femte väljare röstade på partiet, som blev näst störst efter Socialdemokraterna.

– Här görs inga opinionsundersökningar. Ska man göra en gallup får man gå på ICA Rajden eller Coop. Hälsar folk har man gjort ett hyfsat jobb. Börjar de klämma extra mycket på bananerna när man går förbi, har man något att jobba på, säger Jokkmokks kommunalråd Henrik Blind (MP).

Enligt DN:s genomgång har Miljöpartiet gått framåt i 38 av 44 kommunval i de fyra norrlänen. I riksdagsvalet fick partiet flest väljare i Jokkmokk, tätt följt av Lund och Åre. Därmed är Jokkmokk nu Miljöpartiets starkaste fäste på riksplanet.

– Man pratar ofta om oss som ett Stockholmsparti, men det här visar att väljarna finns bortom huvudstaden.

När DN träffar Henrik Blind sitter han på berget Ruoutevare några kilometer från centrala Jokkmokk. Elden sprakar och kokkaffet bubblar i pannan. Framför honom ligger ett landskap han beskriver som sargat: kalhyggen från skogsbruket och en älv som påverkats av vattenkraften.

– Så här ser det ut i stora delar av Norrbottens och Västerbottens inland. Att rösta grönt handlar om att inte bara se naturen som en ekonomisk resurs utan som ett sätt att leva. För oss som bor här är naturen ett naturligt vardagsrum. Naturen är inte ett vi och dom, utan en självklar del av våra liv.

Flera frågor kan ha bidragit till framgången. Under våren ville Kristdemokraterna se över en minskning av renhjordarna och rennäringens ställning som riksintresse. Ebba Busch sade till DN att ett enskilt intresse inte kan väga så tungt att jobb, gruvor, turism, jakt och fiske trängs undan. I Jokkmokk, där renskötseln har stark ställning, väckte det reaktioner.

Anna Zachrisson, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, forskar om naturresurshantering. Hon tror att MP:s framgångar hänger ihop med markanvändning. I takt med industriomställningen ökar konflikterna om mark, energi och mineraler.

– Alla behöver energi och energin ska komma någonstans ifrån. Betyder det att vi ska ha mer vindkraft här? Det är det många som är emot. Sedan behöver vi mineraler till den så kallade gröna omställningen. Det väcker ett politiskt intresse och det är ingen som gillar att inte bli lyssnad på.

Jokkmokk ligger i ett område där dessa frågor är påtagliga. Kommunen är en del av Sápmi och präglas av samebyar, skogsbruk, turism och en växande debatt om gruvor och vindkraft. I den gröna omställningen efterfrågas både nya mineraler och förnybar energi – samtidigt som motståndet mot ingrepp i naturen ökar.

Även bränslepriset har varit en het fråga. I glesbygden är bilen ofta en förutsättning för vardagen. Under förra mandatperioden sänkte regeringen skatten på bensin och diesel genom ett tillfälligt EU-undantag. Enligt experter som DN talat med kommer priset vid pump att höjas under kommande mandatperiod oavsett regering, eftersom undantaget löper ut samtidigt som EU inför ett nytt utsläppshandelssystem. MP:s språkrör Amanda Lind sade under valrörelsen att bensinpriset höjs när de tillfälliga sänkningarna försvinner.

Henrik Blind säger att Miljöpartiet inte är emot bilen. Det handlar om vad man tankar med.

– Som politiker måste man vara ärlig. Vi lever i en klimatkris och måste sänka utsläppen. Vi ser att priserna är känsliga för världsläget. Då är det politikerna som ska se till att det går att ställa om för att vi inte ska vara beroende av fossila bränslen.

Han pekar på partiets förslag om elbilsbonus, reseavdrag för gles- och landsbygd och ett ökat användande av förnybara drivmedel. Samtidigt, understryker han, är glesbygdsfrågan större än bilen.

– Här har vi ens inte tillgång till viss vård. De som bor här måste ta semester för att åka till tandläkaren.

Dagarna efter valet har Henrik Blind tillbringat i skogen. När DN träffade honom visste han inte om han skulle ta sig in i riksdagen via personkryss. Så blev det inte. Om han hade blivit invald hade han varit den första samen i riksdagen på över 250 år. Själv kryssade han inte sig själv – det kändes lite fånigt. Och en plats i riksdagen var inte ett självklart val.

– Med tanke på det stöd vi har fått så känns det som ett svek mot väljarna om jag lämnade Jokkmokk för riksdagen.

Elden framför honom falnar. Han petar på den med en pinne. Att vara i orörd natur är ingen självklarhet i dag, säger han – men det är dit han återvänder för att påminna sig om varför han en gång engagerade sig.