Vera von Otter: Lampenius nobbade både DiCaprio och prins Albert

Linda Lampenius, internationellt känd som Linda Brava, delar med sig av sitt livs höjdpunkter och svårigheter i sitt sommarprat. I ett intimt berättargrepp riktar sig violinisten till sitt yngre jag och målar upp en bild av en karriär fylld av musik, glamour och personliga prövningar.

Formatet med ett brev till barndomen etableras tidigt i programmet, även om det sedan övergår i en mer kronologisk genomgång av hennes liv. Lampenius tar lyssnarna med på en resa från de tidiga åren som lovande ung violinist till ett liv som internationell artist som rört sig mellan konsertsalar och det glittrande Hollywood.

Uppväxten formades av en teaterpappa som beskrivs som charmig och en skådespelarmamma som kämpade med egen olycka. Den musikaliska utbildningen blev präglad av den stränga läraren Géza Szilvay, vars hårda metoder och kritik av minsta felsteg skapade en disciplin som Lampenius senare kom att värdera högt. Hon beskriver hur lärarens krav, trots tuffa tag, öppnade dörrar till musikens värld och lät henne fördjupa sig så i sin konst att hon bokstavligen blev ett med musiken.

Under den klassiska träningen fanns dock en annan värld som lockade. I hemlighet lyssnade den unga Lampenius på populärmusik, artister som Boney M och Baccara. Hon drömde om att bryta sig loss från konsertsalarnas strikta ramar och utforska vad som fanns därute. Den drömen skulle så småningom bli verklighet på ett sätt som få klassiska musiker har upplevt.

Berättelsen tar lyssnaren till platser som få får tillträde till, inte minst det ökända Playboy Mansion. Lampenius beskrivning av Hugh Hefners hem skiljer sig markant från den bild som ofta målas upp i media. Hon framställer platsen som vacker och oproblematisk, en miljö där hon kände sig tryggare än någonsin. Magasinets chefredaktör Hugh Hefner beskrivs som en fadersgestalt, och när hon poserade för tidningens omslag under sitt amerikanska artistnamn Linda Brava upplevde hon sig väl omhändertagen och aldrig objektifierad. ”Ingenting anspelar på sex”, hävdar hon bestämt om fotograferingarna.

Denna skildring av Playboy-världen är både fascinerande och överraskande, särskilt med tanke på den kritik som riktats mot miljön och verksamheten genom åren. Lampenius har dock berättat om dessa upplevelser även tidigare, vilket gör att delar av sommarpratets innehåll är bekant för dem som följt hennes karriär noga.

Andra avsnitt i livet som tas upp är den utdragna tvisten med modemiljardären Peter Nygard, som senare har dragits in i metoo-rörelsen och anklagats för övergrepp. Även om denna historia har berättats förut menar många att den förtjänar att höras igen, inte minst i ljuset av senare avslöjanden.

Genom alla upplevelser, både de fantastiska och de smärtsamma, har musiken fungerat som Lampenius fasta punkt. Hennes berättelse visar hur scenen blev en fristad även när livet utanför rasat samman. På ett hjärtskärande sätt beskriver hon sin kamp mot bulimi, en sjukdom som härjade i kroppen samtidigt som hon fortsatte att uppträda. Dessa avsnitt målas upp på ett akut och ärligt sätt som visar på priset för framgång.

Lojaliteten till musiken och karriären verkar konsekvent ha kommit i första hand. Detta illustreras tydligt genom en episod där hon bröt mot alla protokoll och lämnade en middagsbjudning mitt under måltiden, trots att hon satt bredvid prins Albert II av Monaco. Anledningen var att hon var tvungen att hinna till nästa konsert – en prioritering som säger mycket om hennes dedikation till sin konst.

Sommarpratets titel nämner även en anekdot om hur hon ”nobbade Leonardo DiCaprios efterfest”, ytterligare ett exempel på hur musikens krav ställts framför glamouren i underhållningsvärlden.

Lampenius berättelse ger en ovanlig inblick i livet som klassisk musiker som brutit sig loss från traditionella ramar. Genom att kombinera teknisk briljans med crossover-appeal har hon skapat en unik karriär som tagit henne till platser och sammanhang som få i hennes bransch har upplevt.