Villa Valentina: Kitschigt koncept med menlös mat som borde få ägarna att skämmas

Villa Valentina har slagit upp portarna vid Slussen med ambitionen att fylla ett tomrum i Stockholms krogliv: en riktig spansk restaurang. Medan de italienska krogarna länge har dominerat huvudstadens medelhavsutbud har spanjorerna fått stå tillbaka, trots svenskarnas omfattande kärlek till Spanien, dess viner och mat. När Urban Italian Group nu etablerar sig med ett spanskt koncept är det med en välplanerad satsning som inte lämnar något åt slumpen.

Bakom projektet står Urban Italian Group, en växande krogkoncern som inledde resan med den italienska krogen Basta i Falun. I dag driver koncernen restauranger i ett tiotal svenska städer, däribland systerkrogen Florentine i Stockholm. De senaste åren har man även öppnat italienska krogar i Madrid och Marbella, en etablering som gett koncernen en naturlig ingång till den spanska restaurangvärlden. Nu är det alltså dags för det första spanska konceptet på hemmaplan.

Den nya lokalen vid Slussbrogatan 10 är koncernens största satsning hittills. Här ryms uppemot 400 sittande matgäster bakom enorma panoramafönster som bland annat vetter mot Gamla stan. Utsikten är storslagen, även om en del gäster får nöja sig med en vy över trafikplatsen Södermalmstorg. Inredningen är genomgående iberisk: sandiga kulörer, gröna växter och en blandning av kitsch och elegans. Redan vid ingången möts besökarna av stora knippen torkad paprika och vitlök samt en gigantisk vit staty föreställande en kvinna i traditionella kläder med en hund vid sin sida.

Dryckesupplevelsen inleder lovande. En cava sangria med gin, Medelhavsörter och sötsyrlig bergamott imponerar, liksom olympos, en drink på ouzo och grekisk yoghurt med gurka som beskrivs som rund och läskande. Här finns ambitioner som påminner om koncernens framgångsrika satsningar i södra Europa.

Men när maten väl anländer börjar det gå utför, och redan vid de inledande smårätterna sjunker förväntningarna. De nygrillade padronpaprikorna med salt och citron, prissatta till 85 kronor, godkänns men lämnar inga bestående avtryck. Croquetas de pata negra för 145 kronor, små friterade kroketter som påstås vara fyllda med spansk skinka, har ett alltför tunt skal och efterlämnar mest en känsla av att man fått i sig en tugga barnmat, enligt recensenten.

Menyn består i huvudsak av mellanrätter, och det rekommenderas att gästen tar två per person. Några större grillrätter finns också. Chorizo con pulpo för 179 kronor serveras på en len hummus med sobrasada, en mallorcansk bredbar korv, och salsa verde, toppad med rostade kikärtor och spanskt tunnbröd. Även om chorizo och bläckfisk är en klassisk smakkombination blir det i Villa Valentinas tappning mest en disparat röra, där man till slut tuggar på ett osmakligt och segt chorizokorvskinn.

Tartar de trufa för 185 kronor, en anrättning med hyvlad svart tryffel, malt nötkött och riven manchego, borde borga för höga smaker. I stället blir helheten fadd och helt utan finess. Att misslyckas med calamares fritos för 169 kronor får sägas vara en bedrift, men köket klarar det med glans genom att servera degiga bläckfiskringar med en obehaglig eftersmak av fisk.

Ljusglimtarna är få men existerar. Den rostade auberginen med romesco, fetaost och granatäpple för 149 kronor får kvällens bästa betyg, med fin konsistens, hyvlad polkabeta och mandelspån på toppen. Några dillkvistar ger en extra touch till en vacker servering, även om konkurrensen inte är mördande.

Grillrätten pluma ibérico med paprikasås för 389 kronor för dock snabbt tillbaka till den låga nivå som kvällen tidigare visat upp. Köttbiten beskrivs som bitvis seg men konstant ointressant, med kärlekslöst hanterade potatisar och en prislapp som borde få krögarna att skämmas.

Inte heller desserterna lyfter upplevelsen. Pistaschglassen med karamelliserade nötter och krispig smördeg för 119 kronor har välsmakande pistaschtoner som tyvärr tas över av ett berg torr smördeg. Torrijas för 125 kronor, en spansk variant av fattiga riddare gjorda på brioche, badar i mesig vaniljsås och toppas av en kula intetsägande vaniljglass.

Servisen är vänlig, men gästerna blir emellanåt bortglömda och väntetiderna mellan serveringarna är alltför långa. Även om det kan vara svårt med logistiken när många gäster är på plats, ska det inte vara gästens problem, konstaterar recensenten. Med de här ambitionerna behöver logistiken skärpas upp, för att inte tala om vad som krävs i köket.

Betyget landar på 2 av 5, och slutsatsen är tydlig: ta gärna en drink på Villa Valentina, kanske på terrassen med utsikt över Slussen, och njut av atmosfären. Men för den som söker en riktigt god middag finns klart bättre alternativ i Stockholm. För den som inte kommer in finns flera krogar inom gångavstånd: Lou Lou på Katarinavägen, Pet Sounds Bar vid Stadsgården och Blå dörren vid Södermalmstorg.