Textilkonsten i ny storhetstid på Sven-Harrys Konstmuseum
Textilkonsten har fått ett ordentligt uppsving under de senaste åren. Från Britta Marakatt-Labbas utställning på Moderna museet till Kulturhusets ”Nålens kraft” tidigare i år. Nu fortsätter hyllningen till textilhantverket på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm, där utställningen ”Livets och trasornas väv” lyfter fram vävandets konst, vävstolens betydelse och kvinnokraftens historiska roll inom textilproduktion.
Utställningen, som visas fram till 15 mars, samlar verk av 33 konstnärer och inleds med en historisk tillbakablick. Besökaren möts av äldre trasmattor som hänger från väggar och tak, bredvid mer konstnärliga verk av kända 1900-talsformgivare som Märta Måås-Fjetterström, Barbro Nilsson och Viola Gråsten. Dessa verk utgör ett historiskt avstamp inför de mer samtida uttrycken i nästa utställningsrum.
Ett av de mest iögonfallande verken är Malin Parkegrens nästan tre meter höga ”Speedrun”, en tapet i tre våder vävd i satin-bindning med ikat-färgad varp. Tekniken gör att varpen lägger sig över inslaget så att färgerna framträder med särskild klarhet, medan mönsterförskjutningen skapar en dynamisk rörelse i rummet.
På ett av museets övre plan finns Andreas Erikssons imponerande ”Weissensee No. 18” från 2019 – en stor bildväv i lin där nyanser av vitt, beige och grått sammanflätas i ett verk som inbjuder till meditativ kontemplation. På samma våning finns Hans Thomssons magnifika damastduk ”Valknut” i hellinne, ett verk som tog 130 timmar att väva. Thomsson är en av ytterst få kvarvarande damastväverskor i Sverige.
Bland de mer personligt berättande verken utmärker sig Sari Alvarez Riveros ”Alla lager av min hud”, en rustningsliknande skapelse av lin och koppartråd. I detta verk har konstnären vävt in både smärtsamma minnen och kärleksfulla ögonblick från sitt liv, resulterande i ett plagg som utstrålar både styrka och personlig integritet.
På utställningens nedersta plan finns Helena Hernmarcks imponerande ”Swedish Forest” från 2008, ett skogslandskap med grova granstammar där betraktaren kan förlora sig bland mossan. Hernmarck, som tidigt flyttade från Sverige till USA, blev känd för sina monumentala textiluppdrag, varav många utfördes av väverskor på Alice Lunds Textilier i Borlänge. ”Swedish Forest”, som vanligtvis hänger på Kriminalvårdens anstalt i Härnösand, visas nu för första gången för en bredare publik.
Utställningen som helhet är visserligen spretig, men verkens olika uttryck förstärker varandra och skapar tillsammans en vital kraft. För den intresserade väcks nyfikenheten kring de olika tekniker och arbetsprocesser som ligger bakom verken. Här hade en utställningskatalog varit värdefull för den som vill fördjupa sig i de tekniska aspekterna.
Vävstolen, särskilt den maskindrivna varianten, var avgörande för industrialiseringen i slutet av 1700-talet. Innan dess gjordes all vävning för hand. Utställningen erbjuder tyvärr begränsad information om skillnaden mellan olika hantverkstekniker som tuskaft, kypert och satin, eller hur man skapar mönster som gåsögon och munkabälte.
På tre platser i utställningssalarna finns vävstolar utplacerade. Vid olika tillfällen under utställningsperioden kommer elever från Capellagården och Handarbetets Vänner att demonstrera hantverkets praktiska utförande.
”Livets och trasornas väv” sammanfaller med Stockholm Craft Week som äger rum 1-5 oktober. Under denna vecka visas flera andra intressanta utställningar i huvudstaden, bland annat ”Mellan Tuggorna” på Hallwylska Museet, där 29 silversmeder från Nutida svenskt silver ställer ut verk på temat måltiden, och ”Flytande Ramar” på K.A. Almgren sidenväveri, där textilkonstnären Ting Wang utforskar sin dubbla identitet genom sidenmaterial.
12 kommentarer
Hoppas Stockholm-besökare utnyttjar chansen att se denna utställning. Väldig musik, men så kort tid på sig!
Väldigt intressant att textilkonsten får så mycket uppmärksamhet i dag. Hoppas detta inspirerar fler till att uppskatta hantverket.
En utställning som känns överraskande fräsch med sin blanding av historiskt och modernt.
Absolut! Det är en konstform som varit förbisedd under lång tid.
Kvinnors roll i textilkonsten har alltid varit central, och det är bra att se den uppmärksammas i dag.
Historiskt har textilkonstrukst varit mycket könskodat, så det är viktigt att belysa det.
En utställning som kanske inte lockar alla, men textilkonsten förtjänar definitivt mer plats i museernas samlingar.
Undrar hur utställningen lyfter fram vävstolens betydelse? Kan man på något sätt interagera med den?
En utställning som Tyskland besökt flera gånger, men som fortfarande är lika kunstig var gång på nytt.
Känner till Märta Måås-Fjetterströms verk tidigare, men de andra namnen är helt nya för mig. Lär mig något nytt idag!
Fascinerande att se hur tiden gått – från grobbliga trasmattor till avancerade, konstnärliga tapeter.
Precis! Tekniken har utvecklats så mycket, men grundidén är ändå densamma.