Yung Leans konstinstallation är som en kreativ och röjig ungdomsgård

Jonatan Leandoer Håstad, internationellt känd som artisten Yung Lean, ställer ut på Gasverket i Stockholm. Utställningen ”Collected works 2016–2026” pågår från 25 september till 11 oktober i de gamla gasverkslokalerna på Torsgatan 22. Där visas keramik, målningar, teckningar, collage och ett filmverk med Leandoer Håstad själv i huvudrollen.

Leandoer Håstad är en av de svenska artister som under 2010-talet byggde en global karriär i gränslandet mellan musik, internetkultur och mode. Som Yung Lean blev han en centralfigur för en ny generation pop- och hiphopmusik. Tidigare i år uppmärksammades musikvideon till låten ”Storm”, som han skapade tillsammans med duon Gener8ion. Dagens Nyheters musikredaktion beskrev den som ett ”lika otäckt som visuellt och koreografiskt bländande” styrkebesked för musikvideon som konstform.

Enligt egen utsago har Leandoer Håstad skapat konst sedan barnsben. Träskulpturer, teckningar och målningar har funnits med i hans liv långt före genombrottet. Det särskiljer honom från en del andra kändiskonstnärer som gett sig in i konstvärlden först efter att ha blivit berömda. Autodidakter och outsiderkonstnärer har historiskt kunnat skapa viktiga verk utanför akademin, och frågan om formell utbildning är inte avgörande för all konst.

Utställningen har Leandoer Håstad satt samman själv. Verken spänner från A4-stora collage till dukar på flera kvadratmeter. Helheten beskrivs som myllrande, spretig och röjig. Dagens Nyheters recensent liknar känslan vid att befinna sig på en kreativ men stökig ungdomsgård och framhåller rumsgestaltningen som lyckad. De råa industrilokalerna på Gasverket ger verken en annan ram än den vita konsthallen.

De svartvita collagen, gjorda av urklippta tidningsbilder, hör till utställningens starkare delar. De skulle enligt recensenten ha kunnat pryda omslaget till en obskyr punksingel från 1978. Ännu mer imponerande är keramiken, som har ett naivt och surrealistiskt uttryck. Där nämns både filmmakaren Bruce Bickford och den svenske konstnären Joakim Ojanen som jämförelsepunkter.

Målningarna får däremot kritik. Recensenten skriver att de inte håller ihop. Koloriten spretar, och motiven består ofta av schematiskt målade halvnakna kvinnor med sneda ögon i platt gestaltade skogsmiljöer. Här menar recensenten att ett par år på konstskola skulle vara märkbart och nödvändigt om Leandoer Håstad vill bli tagen på allvar i konstvärlden.

Utställningen riktar sig dock i första hand till Yung Leans hängivna publik, som är betydligt större än den smala samtidskonstpubliken. Det påverkar också synen på verken. Ett av keramikverken, ”Faust sommar” från 2025, är prissatt till 411 000 kronor. Det visar att efterfrågan på konst gjord av kända artister kan vara hög på en marknad där namn och berättelse ofta väger tungt.

Att en musiker med Yung Leans status väljer att ställa ut i Stockholm kan också läsas som ett tecken på att gränserna mellan konstscen och populärkultur blivit allt mer flytande. Konsthallar söker nya publikgrupper, medan artister använder konstvärlden för att fördjupa sitt uttryck. Kändisars konstutställningar väcker ofta debatt om kvalitet, autenticitet och kommersiella intressen. Vissa ser dem som ett sätt att bredda publiken, andra som ett tecken på en alltmer uppmärksamhetsstyrd marknad.

I det här fallet finns ett eget konstnärligt material att ta ställning till, men också tydliga svagheter. Utställningen blir därmed ett exempel på både Yung Leans kulturella position och de utmaningar som uppstår när en artist rör sig mellan musikens och konstens världar. För fansen är den ett självklart mål. För den som söker en mer slipad konstupplevelse är den ojämn. Men som kulturellt fenomen är den värd att diskutera.