Annika Ström Melin: Alexander Stubb är ofta klok – men när det gäller de ryska drönarna har han fel

Finlands president Alexander Stubb har uppmanat Europas ledare att ”ta en bastu och slappna av” i stället för att oroa sig för en rysk attack. I en intervju med den amerikanska kanalen Fox News, som Sveriges Radio Ekot rapporterat om, sade Stubb att han inte ser några bevis för att Ryssland förbereder ett nytt militärt angrepp mot Europa. Som överbefälhavare i Finland har han tillgång till all relevant information, men ser inga belägg för en nära förestående attack, hävdade han.

Uttalandet har mött skarp kritik. Dagens Nyheters oberoende liberala ledarsida skriver att Stubb driver tesen att Europa överdriver hotet från Ryssland ett snäpp för långt. Även om han förhoppningsvis har rätt i att det inte finns någon överhängande risk för ett storskaligt ryskt angrepp, pågår ett allt intensivare hybridkrig mot Europa, framhåller ledarsidan.

Stubb är en tung vägande röst i säkerhetspolitiken. Finland delar en cirka 1 340 kilometer lång gräns med Ryssland och gick med i Nato 2023, efter årtionden av militär alliansfrihet. Landet har därmed blivit en nyckelmedlem i alliansens norra flank. Hans lugnande budskap står i kontrast till rapporter om ryska angrepp i flera europeiska länder.

Förra veckan utsattes Rumänien och Moldavien för drönarattacker. Båda länderna gränsar till Ukraina och har vid upprepade tillfällen varit utsatta för ryska drönare. I början av augusti hittades en drönare fylld med sprängämnen nära flygplatsen i Leipzig i Tyskland. Drönaren har konstaterats vara rysk. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och danska FE har varnat för att angreppen är på väg att eskalera. Moskva förnekar att Ryssland ligger bakom. Men den Londonbaserade tankesmedjan IISS, Internationella institutet för strategiska studier, konstaterade i en studie som publicerades i somras att det är ”högst troligt” att Ryssland ligger bakom drönarvågen i Europa.

Enligt bedömare är syftet med attackerna att sprida rädsla och förvirring bland européiska medborgare, försvaga EU och splittra medlemsländerna. Målet är att minska stödet för Ukraina och på sikt återupprätta Rysslands forna inflytande i Europa.

EU:s hittillsvarande svar har varit svagt och splittrat, skriver DN:s ledarsida. För ett år sedan utlovade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en ”drönarmur” för att skydda unionens yttre gräns. Men arbetet har fastnat i nationella motsättningar och oklarheter kring ansvarsfördelningen mellan medlemsländerna, Nato och EU.

En aktuell rapport från European Council on Foreign Relations, ECFR, visar att nationella satsningar på anti-drönarsystem hittills fungerat bäst. Polen och Estland, två länder som ligger i frontlinjen mot Ryssland, har kommit längst. E CFR föreslår att EU ska ge finansiellt stöd till sådana nationella projekt och att medlemsländerna ska dela med sig av erfarenheter om hur attacker mot civil infrastruktur kan bemötas. Frågan har också lyfts på politisk nivå. När EU:s försvarsministrar möttes i Bryssel den 28 september diskuterades kommissionens förslag om ett nytt regelverk som påminner om Natos artikel 4. Den ger alliansens medlemsländer rätt att kalla till krismöte vid ett pågående säkerhetshot. En sådan ordning skulle komplettera Lissabonfördragets artikel 42.7, som handlar om att medlemsstaterna ska ge varandra stöd och bistånd vid ett väpnat angrepp.

Sveriges avgående, men fortfarande tjänstgörande, utrikesminister Maria Malmer Stenergard (( M) har i debatten påpekat att begreppet ”hybridattacker” är grumligt och inte beskriver vad hotet faktiskt handlar om. Hon menar att attackerna borde kallas vad de är: fientliga angrepp. DN:s ledarsida instämmer och skriver att Europas politiker inte ska lyssna på Stubbs uppmaningatt ta det lugnt. Tvärtom har de mycket att göra: EU:s splittring och oförmåga att tala med en röst om de ryska drönarattackerna är inte betryggande, utan oroväckande.

Det nya säkerhetsläget har samtidigt satt fart på upphandlingen av luftvärnssystem och utrustning för att bekämpa drönare i flera europeiska länder. Men enligt bedömare återstår mycket innan EU kan uppvisa en gemensam förmåga att möta de nya angreppsformerna. Debatten efter Stubbs uttalande visar en växande splittring mellan ledare som vill nedtona hotet och de som kräver kraftfullare gemensamma åtgärder.