Isobel Hadley-Kamptz: Våldtäktskulturen lever och frodas – fallet på Cornell är bara ett exempel

Den misstänkta gruppvåldtäkten vid Cornell University har väckt en bredare debatt om hur sexuellt våld hanteras i USA. Kritiker menar att både polisens och universitetets agerande i ärendet är ett tydligt exempel på det som forskare kallar våldtäktskultur – ett samhällsklimat där sexuella övergrepp normaliseras, förminskas och där offret ofta ifrågasätts istället för gärningspersonen.

Cornell University ligger i Ithaca i delstaten New York och grundades 1865. Lärosätet är ett av de åtta Ivy League-universiteten, en sammanslutning av Nordamerikas mest prestigefyllda och äldsta lärosäten. Med omkring 26 000 studenter från över 120 länder har Cornell en stark internationell ställning, särskilt inom teknik, medicin och samhällsvetenskap. Den statusen gör att fallet nu granskas med extra stor uppmärksamhet, både av media och av en allmänhet som ställer krav på att universitetsledningen tar sitt ansvar.

Det som hittills framkommit i rapporteringen har fått debattörer att peka på flera igenkännbara mönster: en avvaktande polisutredning, ett starkt fokus på offrets agerande och en otydlig gränsdragning mellan universitetets interna processer och det straffrättsliga systemet. För den som forskat på sexualbrott är det en bekant bild, menar sociologer och kriminologer som uttalat sig i ämnet sedan fallet blev känt.

Begreppet våldtäktskultur etablerades av feministiska forskare och aktivister under 1970-talet och har sedan dess använts för att förstå varför sexuellt våld är så utbrett trots att det är kriminaliserat. Det handlar om allt från vardagliga attityder – myter och föreställningar om att kvinnor ”ber om det” – till systemfel inom polis och rättsväsende som gör att endast en liten andel av alla våldtäkter leder till åtal. I centrum står fenomenet victim blaming, det vill säga tendensen att granska offrets trovärdighet, klädsel och tidigare historia istället för att fokusera på gärningspersonens handlingar.

Omfattningen av sexuella övergrepp på amerikanska högskolor är väldokumenterad. Enligt studier från bland annat Association of American Universities uppger ungefär en av fem kvinnliga studenter att hon utsatts för sexuella övergrepp under sin studietid. Samtidigt visar undersökningar att endast en bråkdel av händelserna polisanmäls. En vanlig förklaring är bristande förtroende för rättsväsendet – en misstro som det aktuella Cornell-fallet, enligt forskare, riskerar att förstärka.

Amerikanska universitet lyder sedan 1972 under Title IX, en federal lag som förbjuder könsdiskriminering inom utbildning. Lagen ålägger lärosäten att utreda anmälningar om sexuella övergrepp och att skydda både målsägande och anmälda studenter under processen. Systemet har dock kritiserats från två håll. Offersidan menar att universiteten, av rädsla för skandal och varumärkesskada, ofta nedtonar allvarliga ärenden. Samtidigt hävdar företrädare för misstänkta studenter att de interna utredningarna brister i rättssäkerhet, eftersom de inte erbjuder samma skydd som en domstolsprocess.

Även polisens hantering av sexualbrott har under lång tid varit föremål för kritik. Granskningar i flera delstater har visat att föråldrade föreställningar om hur en ”typisk” våldtäkt ska se ut har lett till att tusentals anmälningar lagts ner utan utredning. Först under senare år har ett reformarbete inletts, bland annat genom krav på att alla förvarade våldtäktspaket ska analyseras och att specialistutbildad personal ska ansvara för mottagandet av målsägande.

MeToo-rörelsen 2017 satte ljuset på hur sexuella övergrepp normaliseras inom maktstrukturer världen över – i mediebranschen, politiken, näringslivet och på universiteten. Cornell-fallet visar enligt debattörer att mycket återstår. Flera lärosäten har visserligen infört förebyggande program och utbildningsinsatser, men glappet mellan policyer och faktisk praktik är fortfarande stort.

Frågan är därmed inte bara vad som hände vid Cornell den aktuella kvällen, utan hur samhällets institutioner reagerar när övergrepp väl anmäls. Så länge fokus riktas mot offret snarare än mot förövarens handlingar – och så länge de drabbade inte kan känna tillit till vare sig polis eller universitet – kommer begreppet våldtäktskultur att fortsätta vara relevant, menar forskare. Det aktuella fallet är därmed ytterligare en påminnelse om att lagstiftning i sig inte förändrar en kultur; det krävs också en vilja att se och utmana de strukturer som upprätthåller den.