Ledare: Om det inte varit för Trump hade Putin redan förlorat

Efter fyra år har Vladimir Putins så kallade ”specialoperation” i Ukraina utvecklats till ett utdraget och blodigt krig som krävt hundratusentals liv. Det som från ryskt håll presenterades som en snabb militär insats har istället förvandlats till en långvarig konflikt som fortsätter att påverka hela den europeiska säkerhetsordningen.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion i februari 2022 förväntade sig Kreml en snabb seger. Enligt flera militära experter planerade den ryska ledningen för en operation som skulle vara över på några dagar, möjligen veckor. Den ukrainska motståndskraften visade sig dock vara betydligt starkare än vad Putin och hans närmaste rådgivare hade förutsett.

Fyra år senare pågår striderna fortfarande med hög intensitet längs en frontlinje som sträcker sig genom östra och södra Ukraina. De mänskliga förlusterna är enorma på båda sidor. FN:s beräkningar talar om tiotusentals civila dödsoffer, medan militära förluster uppskattas till flera hundra tusen soldater.

Den ryska militären, som före invasionen ansågs vara en av världens mest slagkraftiga, har uppvisat betydande brister i såväl logistik som stridsteknik. Samtidigt har Ukraina, med omfattande militärt stöd från västvärlden, lyckats försvara stora delar av sitt territorium och till och med genomföra framgångsrika motoffensiver under vissa perioder av kriget.

På den politiska arenan har Donald Trump, som nyligen återvaldes som USA:s president, signalerat en förändrad hållning i konflikten. Till skillnad från Biden-administrationen, som konsekvent stöttat Ukraina med omfattande militärt och ekonomiskt bistånd, har Trump uttryckt en vilja att snabbt avsluta konflikten genom förhandlingar.

Kritiker menar att Trumps inställning riskerar att ge Putin precis vad han eftersträvar – en diplomatisk seger som Ukraina hittills förhindrat genom sitt militära motstånd. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har upprepade gånger varnat för att förhandlingar som inte respekterar landets territoriella integritet endast skulle ge Ryssland en paus för att omgruppera sina styrkor.

Rysslands ekonomi har under krigets gång ställts om till krigsekonomi. Trots omfattande västliga sanktioner har Putin lyckats upprätthålla produktionen av krigsmateriel, delvis genom stöd från länder som Kina, Iran och Nordkorea. Detta har gjort det möjligt för Ryssland att fortsätta sina militära operationer trots stora förluster av personal och utrustning.

För den europeiska säkerhetsordningen har kriget inneburit en fundamental förändring. Nato har stärkts genom Finlands och Sveriges medlemsansökningar, och flera europeiska länder har dramatiskt ökat sina försvarsbudgetar. Den långsiktiga effekten är en kontinent som militariseras i en omfattning som inte skådats sedan kalla krigets dagar.

Den humanitära situationen i Ukraina fortsätter att vara katastrofal. Miljontals ukrainare lever som flyktingar, både inom landet och utomlands. Kritisk infrastruktur som kraftverk, vattenreningsverk och sjukhus har systematiskt attackerats av ryska styrkor, vilket skapat enorma utmaningar för civilbefolkningen, särskilt under de kalla vintermånaderna.

Samtidigt pågår en intensiv debatt i västvärlden om det fortsatta stödet till Ukraina. Flera europeiska länder, med Tyskland och Frankrike i spetsen, har signalerat att de kommer att fortsätta stödja Ukraina oavsett USA:s hållning under Trump. Dock kvarstår faktum att USA:s militära och ekonomiska stöd varit avgörande för Ukrainas förmåga att stå emot den ryska invasionen.

När kriget nu går in på sitt femte år står det klart att Putins ”specialoperation” misslyckats med sina ursprungliga mål. Samtidigt har kriget skapat en ny geopolitisk verklighet i Europa som kommer att prägla kontinenten under överskådlig framtid. För Ukrainas del återstår nu frågan om vilket pris landet i slutändan tvingas betala – både i mänskligt lidande och i eventuella territoriella förluster vid ett förhandlingsbord där Donald Trump allt tydligare gör sin röst hörd.