Ledare: Plötsligt står det svart på vitt – så här måste Sverige förändras

I början av månaden lämnade Produktivitetskommissionen över sitt slutbetänkande till finansminister Elisabeth Svantesson. Utredningens ordförande Clas Olsson inledde presentationen med att konstatera att mycket i Sverige fungerar väl, men att det finns betydande utrymme för förbättringar inom flera områden.

Kommissionen pekar på att de omfattande systemförändringar som genomfördes under 1990-talet, med avregleringar och skärpt konkurrenslagstiftning, bidrog till en stark produktivitetstillväxt fram till finanskrisen 2008–2009. Därefter har tillväxten inte återhämtat sig till samma nivåer, trots att reformerna fortfarande är verksamma. Enligt utredningen behövs nu inte en total omvälvning utan snarare en förstärkning av befintliga system.

Detta är en viktig insikt för den sittande regeringen att ta fasta på. En ökad produktivitet skapar större ekonomiskt utrymme för löneökningar, välfärdssatsningar och nödvändiga investeringar. Många av kommissionens förslag ligger väl i linje med borgerliga värderingar om marknadsekonomi, globaliseringens fördelar och effektiv användning av skattemedel.

Ett av de områden där Sverige enligt kommissionen släpar efter är digitaliseringen av offentlig sektor. Trots att digitalisering bedöms vara det mest effektiva sättet att öka produktiviteten i denna sektor, har framstegen varit begränsade. Värdet av en framgångsrik digitalisering har tidigare uppskattats till över 100 miljarder kronor. Kommissionen understryker att kraftfulla åtgärder krävs för att vända utvecklingen.

Ett liknande problem identifieras i den ökande administrativa bördan som belastar både offentliga och privata verksamheter. I den offentliga sektorn leder överreglering till ineffektiv användning av skattemedel, medan privata företag hämmas av komplexa regelverk och utdragna tillståndsprocesser. Detta försvårar innovation och entreprenörskap. Kommissionen förespråkar en omfattande regelförenkling, även om varje enskild regel kan ha införts med goda intentioner.

Särskilt kritisk är kommissionen när det gäller energipolitiken. I en ovanligt skarp formulering beskrivs den som präglad av ”stark politisering, vilket har lett till dåligt underbyggda beslut och tvära kast”. Kommissionen påpekar att energipolitiken bör styras av samhällsekonomiska överväganden, och att statliga stöd behöver omfatta flera områden för att skapa en rättvis konkurrens. Detta borde vara självklarheter för partier som förespråkar marknadsekonomi.

Även bostadsmarknaden berörs i rapporten. Nuvarande skatteregler missgynnar hyresrätter till förmån för ägda bostäder, vilket skapar incitament att bygga dyra bostäder i attraktiva lägen snarare än prisvärda bostäder där behoven är stora. Kommissionen ställer den berättigade frågan varför nödvändiga reformer inom detta område inte redan har genomförts av tidigare borgerliga regeringar.

Avslutningsvis lyfter Produktivitetskommissionen en varning som bör tas på största allvar. Även om Sveriges ekonomi i stort fungerar väl och bedöms vara relativt dynamisk, finns betydande hot mot den fortsatta utvecklingen. Det svenska välståndet bygger på öppenhet mot omvärlden, frihandel och internationell konkurrens – principer som står i direkt motsättning till många av de protektionistiska strömningar som nu sprider sig globalt. Kommissionen varnar för risken att svenska beslutsfattare dras med i denna utveckling.

Produktivitetskommissionens rapport utgör ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken framöver. Den betonar att fortsatt välståndsutveckling kräver både förnyelse inom befintliga system och ett aktivt motstånd mot protektionistiska tendenser som hotar den öppna ekonomi som ligger till grund för Sveriges framgångar.