Ledare: Utan bank-id går det nästan inte att leva i Sverige

Ett fall på Åland har satt strålkastarljuset på en växande skuggsida av Sveriges digitalisering. Bank-ID är i dag den helt dominerande e-legitimationen och en förutsättning för det mesta i vardagen, från att betala räkningar till att kontakta vården. Men för människor som inte själva kan använda tekniken saknas fungerande lösningar. Nu väcks krav på digitala ombudsfunktioner.

Bakgrunden är ett uppmärksammat fall med 96-åriga Yvonne De Geer Hancock på det självstyrande finska öriket Åland. Hennes son hjälpte henne att logga in på hennes Bank-ID för att ta reda på varför bankkortet hade slutat fungera. Kort därefter stängde storbanken Handelsbanken av hennes Bank-ID. Att logga in med någon annans identitet är inte tillåtet, och bankens agerande följer regelverket. Fallet visar ändå på en paradox: när digitala system saknar stöd för ombud hamnar de som behöver hjälp utanför.

Dagens Nyheters ledarredaktion tar i en ny ledare upp konsekvenserna. Kritiken riktas mot att Bank-ID, som drivs av privata banker, i praktiken har en monopolställning. Det gör Sverige extremt beroende av att några få aktörer sätter reglerna. Samtidigt saknas en funktion där en anhörig kan använda sitt eget Bank-ID för att hjälpa någon annan.

Problemen märks tydligt i vården. Anhöriga kan inte komma åt äldres journaler eller ens få reda på vilka vårdinrättningar en gammal person har varit i kontakt med. Det gäller även när den äldre har demens eller drabbats av stroke och inte själv kan använda Bank-ID. Inte ens en god man, som enligt lag har ansvar för en annan persons ekonomi och välfärd, kan alltid komma in på personens sidor hos 1177.

Behovet av Bank-ID är i dag nästan totalt. För att kommunicera med Pensionsmyndigheten eller Skatteverket, teckna elavtal, prata med hyresvärden eller boka provtagning krävs digital identifiering. Även den som ringer en myndighet möter ofta ett system där Bank-ID efterfrågas i något steg. Den som inte har eller klarar av att använda e-legitimationen blir i praktiken utestängd från centrala samhällsfunktioner.

Konsekvenserna är påtagliga. Nyligen rapporterade P4 Gävleborg att 60 000 äldre har skulder hos Kronofogden. En viktig orsak är vårdfakturor som enbart skickas digitalt. Fakturorna har hamnat i digitala brevlådor som de äldre inte använder, och när de inte betalats i tid har ärendena gått vidare till Kronofogden. Det handlar med andra ord inte bara om en teknikfråga utan om människor som hamnar i ekonomiska problem.

DN:s ledarredaktion efterfrågar en digital ombudsfunktion. En sådan skulle innebära att en anhörig kan logga in med sitt eget Bank-ID och genomföra ärenden för någon annans räkning. Det skulle skapa en laglig väg för hjälp, utan att någon behöver låna ut sin e-legitimation. Att införa en sådan funktion borde vara relativt enkelt, menar DN. Säkerhetsskäl har gjort bankerna restriktiva, vilket är förståeligt i en tid med omfattande bedrägeriförsök. Men utan lagliga alternativ tvingas anhöriga antingen bryta mot reglerna eller se på när familjemedlemmar stängs ute.

Frågan blir inte mindre aktuell i takt med att befolkningen åldras. Allt fler digitala tjänster byggs för användare som redan är trygga med tekniken, medan gruppen som inte är det växer. DN:s ledare konstaterar att en digital ombudsfunktion kan lösa en hel del. Frågan är hur länge samhället kan vänta.