Ledare: Vad vi talar om när vi talar om tillväxt

Ekonomisk tillväxt är en av de frågor som mest påverkar svenskarnas välfärd, men den är nästan helt frånvarande i valrörelsen. Medan debatten domineras av utspel om kriminalitet och migration har produktivitet, forskningsinvesteringar och industrins konkurrenskraft hamnat i skymundan. Utan en stabilt växande ekonomi riskerar samhället att gå miste om resurser till välfärd, infrastruktur och klimatomställning.

Branschorganisationen Innovations- och kemiindustrierna (IKEM) driver sedan i februari initiativet Industrilöftet för att få upp tillväxtfrågorna på den politiska agendan. Organisationen har publicerat flera undersökningar och rapporter som kartlägger de utmaningar svensk industri står inför – och vilka åtgärder som skulle kunna underlätta.

En enkät bland Sveriges kommuner, presenterad i Almedalen i somras, visar att nio av tio kommuner anser att staten tar för lite ansvar för nödvändig infrastruktur som elnät och transporter. I var tredje kommun har företag som velat expandera nekats utökad tillgång till el. Detta är ett problem som särskilt drabbar den tunga industrin i norra Sverige, där både etablerade aktörer som LKAB och Boliden och nyare företag som Kaunis Iron är beroende av stabil elförsörjning och fungerande järnvägstransporter för sina planerade expansioner. Järnmalmsproduktionen i Norrbotten och gruvverksamheten i Västerbotten står för en betydande del av Sveriges exportintäkter, och förseningar i infrastruktursatsningar riskerar att försvaga hela regionens konkurrenskraft.

Kompetensförsörjningen är en annan central fråga. Sverige har länge haft självbilden av att vara ett ingenjörsland, men i dag har landet färre utbildade inom naturvetenskap och teknik per capita än EU-snittet. Yrkesutbildningen är underdimensionerad, och möjligheten att byta bana eller vidareutbilda sig mitt i livet är begränsad. Samtidigt ökar efterfrågan på likartad kompetens inom många branscher i takt med den gröna omställningen.

Tidöregeringens åtstramning av arbetskraftsinvandringen har förvärrat situationen. Mellan 2022 och 2025 halverades antalet beviljade arbetstillstånd för civilingenjörer och it-experter. Regeringen har motiverat politiken med att den stoppar lågutbildad invandring, men åtstramningen har samtidigt gjort Sverige mindre attraktivt för högkvalificerad arbetskraft. Osäkerheten kring utvisningsregler – inte minst för arbetskraftsinvandrares tonårsbarn – har avskräckt många från att söka sig hit, och de reviderade reglerna bedöms endast marginellt minska otryggheten.

De långa tillståndsprocesserna utgör ytterligare ett hinder. Enligt IKEM ligger investeringar för 239 miljarder kronor fast i väntan på tillståndsbesked. Strikta miljökrav är viktiga, men processerna tar i dag många år och skapar en osäkerhet som får både svenska och internationella investerare att avvakta. Särskilt mindre och medelstora företag avstår ofta från att påbörja en process som kan ta flera år innan besked ges.

För gruvnäringen är dessa frågor särskilt aktuella. LKAB satsar på fossilfri järnsvamp med målet att leverera koldioxidfritt stål vid sidan av den traditionella järnmalmsproduktionen. Boliden expanderar verksamheten i Västerbotten, och intresset för prospektering efter kritiska mineral som koppar och sällsynta jordartsmetaller har ökat markant i hela norra Sverige – inte minst mot bakgrund av EU:s ambition att stärka den inhemska försörjningen av råmaterial. För att dessa projekt ska kunna förverkligas krävs el, infrastruktur, rätt kompetens och förutsägbara tillståndsprocesser – faktorer som i dag brister.

Även klimatpolitikens utformning påverkar investeringsviljan. Svensk industri vill enligt IKEM vara med i den gröna omställningen, men regeringens tvärbroms inom klimatarbetet skapar osäkerhet. Företag inom gruv-, stål- och kemisektorerna efterfrågar långsiktiga spelregler för att våga satsa på fossilfria lösningar, i stället för politik som riskerar att binda fast industrin vid fossila bränslen.

IKEM:s Industrilöfte och kommunundersökningar pekar sammantaget på ett brett reformbehov. Utan fungerande infrastruktur, ett utbildningssystem som matchar industrins behov och effektivare tillståndsprocesser riskerar Sverige att förlora investeringar till andra länder. De 239 miljarder kronor som väntar på besked är en påminnelse om vilka summor som står på spel för den svenska industrins framtid – och därmed för hela samhällsekonomin.