Utvisningar fortsätter trots löfte om stopp för unga i asylprocessen

Trots regeringens löfte om att pausa utvisningar av unga personer som rotat sig i Sverige fortsätter Migrationsverket och domstolarna att fatta beslut som tvingar unga människor att lämna landet. Den 6 mars meddelade statsminister Ulf Kristersson att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna skulle stoppa så kallade tonårsutvisningar tillfälligt, i väntan på en permanent regeländring senast i maj. Men för flera unga människor har detta löfte kommit för sent.

Systrarna Donya och Darya, som nyligen antagits till sjuksköterskeutbildning innan de tvingades lämna Sverige, befinner sig nu i Iran – ett land som svenska myndigheter bedömer som så farligt att inga utvisningar dit ska verkställas. Trots detta har Migrationsöverdomstolen nyligen beslutat att inte ens pröva systrarnas fall. Beslutet fattades den 17 april, mer än en månad efter regeringens utlovade stopp för sådana utvisningar.

Situationen i Iran beskrivs som värre än någonsin. Landets ekonomi är söndertrasad och samhällsapparaten fungerar knappt. Skolor håller stängt och sjukvården är i kris. Förtrycket från regimen har hårdnat ytterligare i samband med spänningarna mellan USA och Israel i regionen.

”Nivån på förtrycket är skräckinjagande. Man får inte säga någonting. Telefonerna kontrolleras. Gatorna är fulla med övervakningskameror och det är civilklädda agenter överallt,” berättar en kvinna i 30-årsåldern från Teheran för Utrikesmagasinet.

Även Ayla, vars fall blev startskottet för hela den nationella debatten om tonårsutvisningar, kommer att utvisas till Iran så snart som möjligt enligt Migrationsöverdomstolens beslut från den 24 april. Detta trots att hon skulle tvingas återvända ensam, utan sin familj som är kvar i Sverige.

Dessa fall belyser en grundläggande problematik i det svenska migrationssystemet som har utvecklats under senare år. Tidigare fanns en undantagsregel om ”särskilt ömmande omständigheter” som gjorde det möjligt för personer med stark anknytning till Sverige att stanna, även om de inte uppfyllde alla formella krav för uppehållstillstånd. Denna flexibilitet har gradvis försvunnit ur systemet.

Debatten om utvisningarna har väckt starka reaktioner hos allmänheten. Även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har erkänt att migrationspolitiken blivit för extrem – inte för honom personligen, men för svenska folket. En klar majoritet av väljarna motsätter sig att ungdomar som vuxit upp i Sverige, gått i skola här och etablerat sig i samhället ska utvisas till länder de knappt har någon relation till.

För de familjer som drabbas är konsekvenserna förödande. I Göteborg står nu flickrummen tomma efter att systrarna Donya och Darya tvingats lämna landet. Deras föräldrar och syskon är kvar i Sverige medan de själva befinner sig i en farlig situation i Iran.

Kritiker menar att den utlovade pausen i utvisningarna inte fungerar i praktiken eftersom Migrationsverket och domstolarna fortsätter att fatta beslut i ärenden som egentligen borde omfattas av stoppet. Utvisningsmaskineriet tycks tugga på, trots regeringens uttalade vilja att ändra kurs.

Detta belyser ett större problem i migrationspolitiken – när lagändringar sker finns alltid människor som hamnar på fel sida om de nya gränserna. Men när det gäller utvisningar blir konsekvenserna särskilt allvarliga eftersom de kan vara livsavgörande för de berörda.

För unga som Donya, Darya och Ayla är situationen kritisk. De har alla vuxit upp i Sverige och ser landet som sitt hem. Nu tvingas de återvända till en farlig tillvaro i ett land som svenska myndigheter själva bedömer som för osäkert för utvisningar – en paradox som ställer frågor om hur mycket humanitet som finns kvar i det svenska migrationssystemet.