Lisa Magnusson: Jag brukade håna de ordningsamma, men jag hade fel

Sveriges städguru Marie Kondo gör helomvändning – från minimalism till verklighet

I den ständigt föränderliga världen av livsstilstrender har få fenomen gjort så stort avtryck som Marie Kondos minimalistiska städfilosofi. Men efter år av att ha förespråkat att vi ska göra oss av med allt som inte ”gnistrar av glädje” har den japanska städgurun nu gjort en anmärkningsvärd helomvändning.

Kondos koncept blev snabbt en global succé. Hon hamnade på topplistor i flygplatsernas bokhandlar, blev samtalsämne vid middagsbord och fick en egen Netflix-serie. Ironiskt nog ledde hennes filosofi om att äga mindre till att hon själv började sälja mängder av produkter via sin hemsida – allt från rosenkvarts och stämgafflar för 75 dollar till motivationsaromasprejer och diverse inredningsdetaljer.

Men nu har verkligheten kommit ikapp. Efter att ha fått barn har Kondo själv erkänt att hon helt gett upp både ”glädjesprakandet” och den rigorösa städningen. Livet med barn visade sig vara oförenligt med den kliniska ordning hon tidigare förespråkat.

Detta skifte väcker frågor om varför vi egentligen behåller saker. För många handlar det om sentimentalitet och en dragning till det nostalgiska. Under ytan finns ofta ett grundackord av oro – en känsla besläktad med äldre generationers sparsamhet efter upplevelser av fattigdom och krig. Man sparar för att man aldrig kan veta säkert vad framtiden bär med sig.

Den svenska minimalismen, som ofta framstår som kylig och opersonlig, kontrasterar nu mot ett annat svenskt fenomen som fått internationell uppmärksamhet: ”döstädning”. Franska Elle har nyligen uppmärksammat ”le döstadning suédois” – konceptet att rensa och organisera sina tillhörigheter för att inte lämna efterlevande med ett berg av saker att hantera.

Det finns något typiskt svenskt i detta tänkesätt – att planera för döden och att inte vilja ligga andra till last. Men framför allt handlar det om en mer jordnära inställning till ägodelar än Kondos glittrande glädjefokus. Döstädningen handlar om att reflektera över vad som verkligen har värde och vad man vill lämna efter sig.

I kontrast till den strikta minimalismen erbjuder detta synsätt en mer rimlig kompromiss: att försöka se till att allt man äger har en bestämd plats, utan att nödvändigtvis rensa bort allt som inte aktivt används. Särskilt i småbarnsfamiljer blir vardagen enklare om hemmet inte svämmar över av saker, samtidigt som man tillåter sig att behålla det som har emotionell betydelse.

Vårt förhållande till ägodelar handlar i slutändan inte om ”rätt” eller ”fel”. Det är bara olika strategier för att hantera livet och dess utmaningar. Marie Kondos resa från strikt minimalism till en mer pragmatisk hållning visar att även de mest övertygade förespråkarna för en livsstil kan behöva justera sina principer när verkligheten knackar på dörren.

Kanske är den viktigaste lärdomen att vi bör vara flexibla i våra ideal och förhållningssätt. Livets olika faser kräver olika lösningar, och det som fungerar utmärkt för en barnlös inredningsentusiast kanske inte är genomförbart för en småbarnsförälder.

I en konsumtionsdriven värld där vi ständigt uppmanas att köpa nytt är både minimalismen och den mer avvägda svenska döstädningsfilosofin värdefulla påminnelser om att reflektera över vad vi verkligen behöver och värdesätter – oavsett om det gnistrar av glädje eller bara ger oss en känsla av trygghet i en oförutsägbar tillvaro.