Martin Liby Troein: Ulf Kristersson har aldrig varit starkare än han är nu

Ulf Kristersson har aldrig varit starkare än han är nu. Det skriver Martin Liby Troein i en ledare i Dagens Nyheter den 25 september 2026. Budskapet är att Moderaterna har ett politiskt övertag, men att partiledningen inte förmår använda det. Troein beskriver de alternativ som M-ledningen överväger som ohyggligt fantasilösa.

Sedan Kristersson blev statsminister efter valet 2022 har Moderaterna suttit i regering med Liberalerna och Kristdemokraterna, med Sverigedemokraterna som stödparti. Det så kallade Tidöavtalet, som slöts efter valet, har gett en parlamentarisk bas som sträcker sig bredare än den gamla alliansen, men den har också krävt eftergifter. M har fått igenom stora delar av sin politik, samtidigt som partiet fått vänja sig vid att samarbetet med SD sätter ramarna.

Under mandatperioden har regeringen dessutom haft att hantera flera samtidiga kriser: Natoanslutningen, kriget i Ukraina, inflationen och trycket på välfärden. Det har stärkt bilden av Kristersson som en statsminister som kan leda landet i oroliga tider. Enligt Troein är det just detta läge som gör att M befinner sig i en styrkeposition.

Oppositionen har samtidigt haft svårt att presentera ett trovärdigt regeringsalternativ. Socialdemokraterna har inte lyckats formulera en strategi som håller ihop vänsterblocket. Vänsterpartiet har ställt krav som gjort samarbete svårt, medan Centerpartiet försökt hålla en liberal linje som hamnat i kläm mellan blocken. Detta har lämnat stort utrymme för statsministern, konstaterar ledarskribenten.

Det problem som Troein pekar på är att M-ledningen inte ser några vägar framåt som motsvarar detta historiska tillfälle. De alternativ som diskuteras är i huvudsak två. Det ena är att fortsätta på den linje som Tidöavtalet lagt fast, med SD som motor i migrations- och kriminalpolitiken. Det andra är att försöka återupprätta en mer klassisk moderat profil, där partiet tar avstånd från SD och söker samarbete i mitten. Båda utgår från en blockpolitisk logik.

”De alternativ M-ledningen ser framför sig är ohyggligt fantasilösa”, skriver Troein.

Troein understryker att M:s styrka inte bara handlar om regeringsställning. Även statsministerns personliga förtroende har betydelse. Kristersson har byggt upp en roll som samlande kraft i en orolig tid, och det ger honom ett manöverutrymme som få svenska statsministrar haft. Men detta personliga kapital riskerar enligt Troein att förbrukas om det inte fylls med ett politiskt innehåll. Att vara starkare än någonsin är ingen garanti för att förbli stark.

Enligt Troein handlar det inte om att M behöver välja mellan höger och vänster, utan om att partiet måste våga tänka i nya banor. Här finns en tydlig kritik mot den interna debatt som präglat partiet. I stället för att diskutera vilka reformer Sverige behöver, fastnar M i frågor om samarbete och positionering. Det riskerar, menar han, att göra partiet till en förvaltare av makten snarare än en kraft för politisk förnyelse.

Ledaren publiceras i ett läge där DN:s ledarsida har stor genomslagskraft i politiska kretsar. Martin Liby Troein är en ledarskribent med god inblick i borgerlighetens strategiska överväganden. Hans text kan läsas som ett inlägg i en intern diskussion om M:s framtid, men också som en väckarklocka för den bredare regeringspolitiken. Poängen är att ett starkt läge inte är något självändamål.

Texten kan också läsas mot bakgrund av utvecklingen i andra europeiska länder. Flera konservativa partier har vunnit val genom att driva migrations- och trygghetsfrågor, men har haft svårt att formulera en politik för välfärdens framtid. Troein antyder att M bör undvika att hamna i samma fälla. Det räcker inte att vara det parti som håller ihop en regering; partiet måste också vara en plats där nya idéer prövas.

För Kristersson handlar den närmaste tiden om att bevisa att den starka positionen kan omsättas i resultat. Troein ger inga färdiga svar, men han pekar på att frågor som välfärdens långsiktiga finansiering, integration, klimat och trygghet måste hållas samman i en berättelse som inte stannar vid taktik. Utan en sådan berättelse kan M:s styrkeposition snabbt bli ett minne blott, riskerar ledaren.