Max Hjelm: Är det en deal med djävulen som skapat den moderna världen?

Efter årtionden av ekonomisk tillväxt och utveckling befinner sig världen i en märklig brytpunkt. Det moderna samhällets framsteg skapar både materiellt välstånd och existentiell tvekan, ett tema som skickligt belyses i dagens litteratur.

David Szalays Bookerprisvinnande roman ”Flesh” (som i vår ges ut på svenska som ”Kött”) skildrar en ung mans resa från fattigdom i Ungern till rikedom i England. Huvudpersonen István gör en spikrak klassresa, men läsaren känner instinktivt att något måste gå fel – att denna framgång är för enkel, nästan onaturlig.

Liknande mönster återfinns i Karl-Ove Knausgårds nya roman ”Nattens skola”, där huvudpersonen begår moraliskt förkastliga handlingar men ändå når konstvärldens topp. I båda verken ekar den klassiska Faustmyten – tanken att framgång måste betalas med själen.

Denna kulturella föreställning om att framgång kräver ett pris är djupt rotad. Vi förväntar oss baksmällan efter festen, straffet efter synden. ”Folk som lyckas måste ha gjort något fuffens”, som tankegången lyder.

I Goethes klassiska Faustdrama från tidigt 1800-tal – skrivet när upplysningstiden blomstrade och den industriella revolutionen precis börjat – handlar det inte bara om individuell framgång. Faust blir en utvecklingens man som vill förändra hela samhället, men går över till det onda när enskilda människor står i vägen för framsteget.

Mycket har förändrats sedan Goethes tid. Visserligen finns det fortfarande människor som blir rika genom att köra över andra, och utvecklingen har skapat nya problem som klimatförändringar och kärnvapenhot. Men ojämlikhet, illvilja, miljöproblem och säkerhetshot är inte något nytt i mänsklighetens historia.

Det verkligt revolutionerande med vårt moderna samhälle är att det för första gången i historien skapats ett system där både individer och hela nationer kan lyfta sig ur fattigdom utan att stjäla, plundra eller mörda. Man kan bli framgångsrik genom att faktiskt förbättra andras liv.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Sedan år 1800 har barnadödligheten i Sverige minskat från 30 procent till nästan noll. Den förväntade livslängden har stigit från 30 till över 80 år. Medelinkomsten har ökat dramatiskt. Vi har utvecklat avancerad medicinsk teknik, bekväma bostäder, socialförsäkringar och fri utbildning.

Denna utveckling saknar motstycke i världshistorien, och det är svårt att se något syndigt i att fler människor fått det bättre. Ändå har kritiken mot den liberala ekonomiska världsordningen växt sedan 1980-talet.

Kritikerna återfinns både till vänster och höger på den politiska skalan. Vänstern talar drömmande om vår tid som ”senkapitalistisk”, som om kapitalismens synder snart ska sonas. Högern, främst i form av nationalister, vill stänga det öppna samhället. Båda sidor delar en känsla av att dagens världsordning inte längre levererar enligt löfte – som om djävulen nu kräver betalning för all utveckling sedan 1980-talet.

Verkligheten ger dock en annan bild. De senaste 50 åren har Sveriges BNP per capita fördubblats, samtidigt som koldioxidutsläppen per person har minskat. Människor fortsätter att erbjuda varor och tjänster som andra vill ha, och uppfinner ständigt nya lösningar som förbättrar våra liv – från svenska AI-företag som Loveable till mRNA-vaccin som räddat miljontals människoliv.

I Szalays roman uppnår huvudpersonen István en oväntat hög levnadsstandard, men blir sedan rädd att förlora sina rikedomar och börjar försöka behålla allt för sig själv. På samma sätt agerar dagens marknadsmotståndare, exemplifierat av Trumps isolationistiska politik – de riskerar att överge ett system som faktiskt fungerar, av rädsla för att något ska gå fel.

Medan vissa ständigt letar efter djävulens underskrift i vårt marknadsekonomiska samhällskontrakt, skulle forntida människor sannolikt ha betraktat vår levnadsstandard som ren magi. Vi kallar det helt enkelt för tillväxt.