Max Hjelm: Mobbat, straffat och hotat – Kanadas motdrag är välkommet

Kanadas premiärminister Mark Carney och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har inlett ett arbete för ett kraftigt fördjupat samarbete. Efter mötet i Strasbourg använde von der Leyen termen ”associerat medlemskap” för att beskriva relationen. Det handlar inte om ett fullvärdigt EU-medlemskap, men signalen är ovanligt stark. Ett nära partnerskap av det slaget skulle knyta ett nordamerikanskt land närmare EU än vad som tidigare varit fallet med stater utanför Europa.

Bakgrunden är den handelspolitiska kris som vuxit fram mellan Kanada och USA. Under flera år har Kanada utsatts för tullar och politiska påtryckningar från sin sydliga granne. Som svar har Ottawa infört egna motåtgärder, och kanadensiska konsumenter har i stor utsträckning bojkottat amerikanska varor och tjänster. I stället för att svara med samma typ av konfrontation har den kanadensiska regeringen valt att bredda sina allianser.

Carney, tidigare chef för både Kanadas centralbank och Bank of England, har lanserat begreppet middle powers. Han räknar dit Kanada, Storbritannien och EU – medelmakter som behöver samverka för att göra sig hörda i en tid då USA och Kina alltmer formar världsekonomin. Ett symboliskt steg i samma riktning är att Kanada enligt planerna ska delta i nästa års Eurovision, något som signalerar en kulturell närhet till Europa.

Det första konkreta steget är att fullt ut ratificera handelsavtalet Ceta, Comprehensive Economic and Trade Agreement, som har tillämpats provisoriskt mellan EU och Kanada sedan 2017. Avtalet har redan minskat tullar och underlättat investeringar, men det har ännu inte godkänts av alla EU-länder. En fullständig ratificering skulle ge europeiska företag bättre tillgång till kanadensiska råvaror och ge Kanada en stabilare exportmarknad utanför USA. För många industrier skulle det minska osäkerheten i leveranskedjorna.

Kritiska mineraler är en av de viktigaste delarna i det fördjupade samarbetet. Kanada är redan i dag en av världens ledande gruvnationer och har stora fyndigheter av litium, nickel, kobolt och andra råvaror som behövs i batterier, elektronik och försvarsteknik. EU har i sin förordning om kritiska råvaror satt som mål att ingen tredjepart ska stå för mer än 65 procent av unionens årliga förbrukning av en viss råvara. Med Kinas dominans över stora delar av mineralmarknaden framstår Kanada som en strategisk partner. För gruvnäringen innebär det ett ökat intresse från europeiska investerare och industrikunder som vill säkra långsiktiga avtal.

Samarbetet väntas också omfatta digitala tjänster, artificiell intelligens och klimatpolitik. Von der Leyen och Carney har bland annat diskuterat hur EU:s system för handel med utsläppsrätter ska kunna bli en global standard. Ett gemensamt regelverk för koldioxidpriser och grön teknik skulle kunna få stora effekter för energisektorn och transportindustrin på båda sidor av Atlanten. Det skulle också göra det lättare för företag att planera för långsiktiga investeringar i hållbar produktion.

Säkerhetspolitiken är en grundbult i det stärkta partnerskapet. Kanada är medgrundare av Nato och en av EU:s viktigaste allierade. Samarbetet väntas fördjupas i Arktis, där smältande is öppnar nya sjövägar och gör naturresurser mer tillgängliga. I takt med att Ryssland och Kina ökar sin närvaro i regionen har Arktis blivit en allt viktigare strategisk fråga för både Kanada och EU. Enligt Carney delar parterna värderingar och prioriteringar, och deras styrkor kompletterar varandra på försvarsområdet.

Det politiska läget i Europa förstärker bilden av Kanada som en viktig partner. I flera EU-länder har nationalistiska och EU-kritiska partier fått allt större stöd. För EU-kommissionen handlar samarbetet med Kanada också om att visa att öppna partnerskap med likasinnade demokratier kan ge konkreta resultat. Därmed kan relationen bli ett alternativ till en alltmer sluten union.

Hur långt samarbetet kan sträcka sig är ännu oklart. Men signalerna från Strasbourg är tydliga: både EU och Kanada vill gå snabbare fram än tidigare. För gruv-, teknik- och energisektorerna kan det innebära nya handelsvägar, säkrare leveranskedjor och en närmare koppling mellan den nordamerikanska och den europeiska marknaden.