Chips för alla smaker – Quiz: Mat & Dryck

Brittisk chipstradition möter amerikansk i språkligt dilemma

När amerikanska potatischips korsade Atlanten och nådde brittiska öar under början av 1920-talet uppstod ett oväntat språkligt problem. Det som i USA kallas ”chips” kunde inte behålla samma namn i Storbritannien, eftersom ordet redan hade en annan väletablerad betydelse.

I Storbritannien var ”chips” sedan länge förknippat med vad vi i Sverige kallar pommes frites – de tjockare, friterade potatisstavarna som serveras varma och är en central del i den ikoniska brittiska rätten ”fish and chips”. När de tunna, knapriga potatischipsen anlände från USA 1921 behövde britterna därför hitta ett annat ord för denna nya snacks.

Lösningen blev ”crisps” – ett namn som elegant fångar produktens främsta egenskap: dess spröda, knapriga konsistens. Ordet ”crisp” betyder just spröd eller knaprig på engelska och passar därmed utmärkt för att beskriva dessa tunna potatisprodukter.

Potatischipsens historia sträcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet i USA. Enligt populär folklore uppfanns de av kocken George Crum vid Moon’s Lake House i Saratoga Springs, New York, 1853. Legenden berättar att en kräsen gäst ständigt klagade över att Crums pommes frites var för tjocka, vilket till slut ledde till att den irriterade kocken skar potatisen extremt tunt och friterade skivorna tills de blev hårt knapriga.

Gästen blev oväntat förtjust i dessa tunna, spröda potatischips, och snart blev ”Saratoga Chips” en populär rätt på restaurangen. Under slutet av 1800-talet började potatischips produceras kommersiellt i USA, först genom småskalig tillverkning där chips såldes i lösvikt från tunnor i livsmedelsbutiker.

Den brittiska chipsindustrin tog fart efter introduktionen 1921. Företaget Smith’s var en av de första stora tillverkarna av ”crisps” i Storbritannien. Under de tidiga åren såldes chipsen i bruna papperspåsar med en liten blå saltpåse separat förpackad, så att konsumenten själv kunde strö på salt efter smak.

Idag är både den amerikanska och brittiska chipsindustrin miljardmarknader med otaliga smaker och varianter. Medan grundreceptet består av tunna potatiskivor som friteras i olja, har produktutvecklingen lett till ett enormt utbud av smaker – från klassisk saltad till mer exotiska varianter med olika kryddor och smaksättningar.

Det språkliga dilemmat med ”chips” kontra ”crisps” illustrerar hur kulturella skillnader kan påverka vardagligt språkbruk, även mellan länder som delar samma grundspråk. Amerikanerna fortsätter kalla dem chips, medan britterna håller fast vid crisps. I Sverige har vi antagit det amerikanska ”chips” som standard, men har skapat vårt eget ord för vad britterna kallar chips – pommes frites, eller i vardagligt tal bara ”pommes”.

Detta är bara ett av många exempel på hur matkultur och språk utvecklas parallellt och ibland skapar förvirrande men intressanta skillnader mellan länder. För resenärer mellan USA och Storbritannien kan denna språkskillnad leda till förvirring – att beställa chips i London ger dig varma pommes frites, medan samma beställning i New York resulterar i en påse med vad britterna kallar crisps.

Trots olika namn förblir potatischips/crisps en av världens mest populära snacks, med en produktionshistoria som sträcker sig över 150 år och en global marknad värd miljarder.