2 800 år gammalt hår avslöjar cannabisbruk för berusningseffekter i Sibirien

Forskare har hittat spår av cannabis i 2 800 år gamla hårstrån. Fyndet tyder på att människor använde växten för dess rusande effekt långt tidigare än vad forskningen hittills kunnat bevisa. Enligt forskarna visar de kemiska analyserna att hårproverna innehåller cannabinoider – de aktiva ämnena i cannabis – vilket talar för att personen i fråga medvetet konsumerat växten.

Hår har visat sig vara ett ovärderligt material för arkeologer. När en människa får i sig psykoaktiva ämnen sprids de via blodomloppet och tas upp i hårsäckarna. Där kan spåren ligga bevarade i årtusenden, skyddade från de nedbrytningsprocesser som annars förstör organiskt material. Med känsliga analysmetoder går det i dag att identifiera ämnen i forntida hår som tidigare varit omöjliga att upptäcka.

Kontaminering är ett återkommande problem i arkeologiska undersökningar. Organiskt material som legat i jorden under lång tid kan ta upp ämnen från omgivningen, och forskarna har därför genomfört kontrollanalyser av de omgivande jordlagren. Enligt studien är koncentrationerna av cannabinoider i hårproverna så höga att passiv överföring från omgivningen bedöms som osannolik.

Cannabis har en av de längsta dokumenterade historierna av mänsklig användning bland alla växter. I det område som i dag utgör Kina och Centralasien odlades hampa redan under neolitisk tid. Växten användes då bland annat för att tillverka textilier, rep och papper, men också som läkemedel. I äldre kinesiska skrifter beskrivs cannabis som ett botemedel mot allt från smärta till inflammation.

Längre västerut, i skytiska kulturer kring Kaukasus och Svarta havet, har arkeologer hittat bevis för att cannabis användes i rituella sammanhang. Den grekiske historikern Herodotos skrev på 400-talet före Kristus att skyterna kastade cannabis på glödheta stenar och andades in ångorna för att nå extas. Ändå har forskningen länge brottats med frågan om hur pass utbredd den psykoaktiva användningen faktiskt var i antiken.

Cannabis innehåller flera psykoaktiva ämnen, men det är främst THC, tetrahydrocannabinol, som ger den rusande effekten. Medan dagens odlade sorter har förädlats för att maximera THC-halten, innehöll vilda och tidigt odlade cannabisväxter betydligt lägre koncentrationer. Den effekt som forntida användare uppnådde var därför sannolikt mildare än den som förknippas med dagens cannabis.

Det nya fyndet är därför betydelsefullt: det binder samman två tidigare osäkra punkter. Å ena sidan att cannabis var närvarande i antika samhällen, å andra sidan att den användes för att medvetet framkalla ett rus. Tidigare utgrävningar har främst gett frön, textilier och keramikrester som bekräftat växtens existens, men inte hur den konsumerades. Håranalysen öppnar en direkt väg till forntida individers faktiska beteende.

Upptäckten väcker också frågor om hur kunskapen om cannabis spreds mellan olika regioner. Centralasien fungerade under brons- och järnåldern som en korsväg för handel och idéer, och teorin att cannabisens rituella användning spreds via handelsvägar framstår som trolig. Men exakt hur vägen såg ut – och om cannabis odlades lokalt på flera håll – återstår för framtida forskning att kartlägga.

I dag är intresset för cannabis stort även utanför den akademiska världen. Den globala marknaden för medicinsk och rekreationell cannabis har vuxit till en mångmiljardindustri under det senaste decenniet, driven av en liberaliserad lagstiftning i länder som Tyskland, Kanada och flera delstater i USA. Historiska fynd bidrar med ett längre perspektiv i en debatt som annars lätt fastnar i samtida politiska motsättningar.

Var de aktuella hårstråna grävdes fram och vilken kultur de tillhörde är uppgifter som forskarna ännu inte har presenterat i detalj. Men fyndet är redan ett av de starkaste bevisen på att människans och cannabisens historia är mer sammanflätad än vad man länge har trott – och att växtens psykoaktiva egenskaper uppskattades långt innan den fick sitt moderna rykte.