När sexmånaders Gabriela kom till Sverige 1981 efter att ha hämtats i Brasilien av sin adoptivfamilj, följde med henne en historia som skulle visa sig vara långt ifrån sanningen. Under mer än fyra decennier levde hon med berättelsen om hur hon hittades som nyfött spädbarn i en prästgårds trädgård, innan sanningen slutligen kom fram.

”Min adoptivfamilj hade fått höra att jag hittats i en korg i en prästs trädgård. Nyfött, naken och insvept i en trasig filt,” berättar Gabriela per telefon från sin systers hus i Brasilien. En pastorsfamilj och nunnor ska enligt berättelsen ha tagit hand om henne tills hon hämtades av den nederländska advokat som hanterade adoptionen.

Men bakom allt hon hörde låg en helt annan verklighet – en historia om illegal adoption, förfalskade dokument och en biologisk familj som aldrig frivilligt gav bort sitt barn.

DNA-test väckte första misstankar

I sin strävan att hitta sina rötter tog Gabriela ett DNA-test genom släktforskningsplattformen MyHeritage för sex år sedan. När resultaten inte ledde någonstans började hon söka efter sin familj i Facebook-grupper. Men när hon nämnde advokatens namn i ett inlägg tog sökandet en oväntad vändning.

Någon länkade till ett reportage om illegala adoptioner där samma advokat berättade om hur hon hjälpt föräldrar att registrera barn som de ”fått på en klinik”. Upptäckten satte stopp för allt Gabriela trott att hon visste om sitt ursprung.

”Då började jag ge upp hoppet, det här kommer inte att fungera. Så jag genomgick en identitetskris och en liten depression,” minns hon.

Efter nästan fem år utan klarhet kom den avgörande pusselbiten i våras – en ny träff på DNA-testet. En kusin i Nederländerna hade dykt upp i systemet och skickat ett meddelande. När Gabriela tog kontakt visade det sig att kusinen kände till att någon i familjen förlorat ett barn genom illegal adoption.

”Sedan ringde han och sa: ’Jag tror att jag har hittat din biologiska mamma,'” berättar Gabriela.

Förfalskade dokument avslöjade sanningen

Kort därefter hade kusinen ordnat det första videosamtalet mellan Gabriela och hennes familj. I samtalet, som pågick i timmar, dök inte bara hennes mamma, systrar och bröder upp – utan fler och fler släktingar. Redan då märkte Gabriela att flera syskon hade ögon lika hennes egna.

För att få svaret på svart och vitt tog Gabrielas mamma ett DNA-test i Brasilien. Den 2 juli 2025 kom beskedet: de är mor och dotter. Nu 45 år gammal hade Gabriela äntligen fått sitt svar.

Det som också så småningom upptäcktes var att Gabrielas adoptionsdokument hade förfalskats. Enligt födelseattesten, som ordnades av advokaten, föddes Gabriela på ett sjukhus i São Paulo i slutet av maj 1981. I verkligheten var hon redan sex månader gammal och född på en annan plats. Födelsedatumet var den dag dokumenten undertecknades och adoptivföräldrarna stod listade som hennes biologiska föräldrar.

”Mina adoptivföräldrar fick höra av advokaten att så här funkar det. Hade det varit idag tror jag att de kanske varit mer medvetna, men jag tycker inte att de gjort något fel. De gjorde det bästa de visste vid den tiden och när de kom tillbaka till Sverige var de ärliga mot tingsrätten om hur dokumenten var skrivna,” förklarar Gabriela.

Tårögt återseende i Brasilien

I slutet av juni reste Gabriela och hennes dotter till Brasilien för att äntligen träffa familjen. På flygplatsen i Porto Seguro möttes de av Gabrielas halvsyster och hennes familj. Efter en treimmars bilresa nådde de Teixeira de Freitas, där alla släktingar samlats med smällare, tårta och brasilianska flaggor.

”Då kom tårarna. Man kunde känna kärleken, den gick rakt in i hjärtat. Det var som att komma hem på något sätt, samtidigt som jag fortfarande har mitt hem i Sverige,” beskriver Gabriela.

Vid återföreningen fick Gabriela höra sin biologiska mammas berättelse om hur tre holländska kvinnor som drev en förskola försökte övertala hennes föräldrar att adoptera bort henne. När mamman sa nej tog de Gabriela ändå. När mamman försökte få tillbaka sin dotter fick hon höra att barnet redan var adopterat. Kort därefter dog Gabrielas far och mamman lämnades med alla barn utan ekonomiskt stöd.

Ett hopp för andra sökande

Idag har Gabriela lärt sig sitt riktiga namn: Creuza Pereira Dos Santos. Genom sin historia vill hon sprida hopp till andra som söker, men också visa baksidorna av illegala adoptioner.

”Jag brinner för att försöka hjälpa andra och göra världen medveten om att inte all adoption är bra adoption. Vi har rätt till våra identiteter och vårt ursprung, för många av oss skadas av att inte veta. Ställ frågor, även för barnets skull, så att det i framtiden finns svar,” säger hon.

Gabrielas fall är långt ifrån unikt. Runt 60 000 barn från olika länder har kommit till Sverige via internationell adoption sedan 1950-talet. I decennier har det funnits rapporter om oegentligheter kopplade till internationell adoption, såsom barnstölder och förfalskade dokument. I juni 2025 föreslog statliga utredare att Sverige helt ska sluta med internationella adoptioner, efter att flera fall av barnhandel upptäckts, främst under 1970- och 1980-talen.

I Brasilien tog internationella adoptioner fart på 1980-talet, och redan då fanns rapporter om oegentligheter och flera fall av barnhandel kopplade till privata adoptioner. 1990 fick landet nya regler som förbjöd privata adoptioner, vilka istället skulle ske genom en statlig myndighet och regionala ungdomsdomstolar.

Även om det fortfarande finns mycket att bearbeta har mötet med familjen i Brasilien hjälpt Gabriela att börja landa. ”Det har betytt allt. Det har varit svårt att komma hit, men jag vet inte hur jag skulle ha känt mig annars. Jag behövde den här resan och jag tror att min familj också behövde den. De vill att jag ska stanna och inte åka hem igen,” säger Gabriela skrattande, medan hennes syster kastar henne en kyss från köket.