COP31 klimattoppmötet präglas av låga förväntningar när länder tar sig an finansiering och fossila bränslen.

Arbetet med att bromsa klimatförändringarna går långsamt. Om två veckor samlas världens länder vid COP31 för att enas om en gemensam plan för planetens framtid. Som vanligt står frågan om pengar högt på dagordningen – utan tillräcklig finansiering riskerar hela omställningen att tappa fart.

COP31 är den senaste upplagan av FN:s årliga klimatkonferens, där parterna i klimatkonventionen möts. Sedan det första mötet i Berlin 1995 har konferenserna utvecklats till världens viktigaste politiska forum för klimatfrågor. I år väntas representanter från närmare 200 länder förhandla under två veckor om allt från utsläppsminskningar till anpassning och ersättning för klimatskador.

Den svåraste knäckfrågan är, som så ofta, finansieringen. För två år sedan i Baku enades parterna om ett nytt globalt mål på 300 miljarder dollar per år i klimatstöd till utvecklingsländer. Utvecklingsländerna hade krävt mer än fyra gånger så mycket, och många bedömare anser redan nu att målet är otillräckligt. Frågan om hur klyftan ska överbryggas väntas prägla årets förhandlingar.

För gruvnäringen är kopplingen till klimatmötet mer direkt än den kan verka. Utan metaller som koppar, litium, nickel och sällsynta jordartsmetaller går varken solceller, vindkraftverk, elbilar eller batterilager att bygga. Internationella energirådet IEA har flera gånger varnat för att utbudet av kritiska mineraler kan bli den flaskhals som bromsar energiomställningen. De beslut som fattas i klimatförhandlingarna – om utsläppstak, teknikstandarder och investeringskrav – får därför direkt påverkan på efterfrågan inom gruvsektorn.

Klimatfinansieringen handlar i praktiken om att styra kapital mot gröna projekt, och signalerna från COP31 blir avgörande för marknadens riktning. En upptrappning av finansieringslöftena kan stärka utsikterna för prospektering och nya gruvetableringar i regioner som Latinamerika, Afrika och Australien. Omvänt riskerar otydliga beslut att skjuta investeringar på framtiden och förvärra osäkerheten kring råvarupriser.

För svensk del är sambandet tydligt. LKAB satsar på fossilfri järn- och stålproduktion, medan Boliden är en av Europas största aktörer inom basmetaller. I norra Sverige växer samtidigt ett industrikluster fram kring batterier och grön teknik, men nya gruvprojekt möter också motstånd – inte minst från Sametinget och miljöorganisationer med hänvisning till renskötsel och naturvärden.

Gruvbolagens egen klimatpåverkan står under allt hårdare lupp. Den globala gruvsektorn beräknas stå för 4–7 procent av världens koldioxidutsläpp, och både investerare och kunder kräver minskade utsläpp i hela värdekedjan. På COP31 väntas frågor om elektrifiering av gruvor, fossilfria transporter och spårbarhet i leverantörskedjor få större utrymme. EU:s Critical Raw Materials Act, som antogs för att säkra tillgången på kritiska mineraler, innebär dessutom att medlemsländerna måste öka både inhemsk utvinning och återvinning.

En växande trend är den cirkulära ekonomin. Om klimatförhandlingarna leder till hårdare krav på materialeffektivitet och återbruk kan behovet av nyutvunnen råvara minska på sikt. På kort sikt väntas dock efterfrågan fortsätta öka, och analytiker pekar på att världen behöver fler nya gruvor, inte färre, för att klara omställningen.

De rika länderna har lovat pengar, men leveranserna har varit långsamma. För gruvindustrin handlar finansieringen inte bara om klimatbistånd utan om investeringsklimat i stort: tillgång till kapital, förutsägbara tillståndsprocesser och politisk stabilitet. Flera branschorganisationer har inför mötet uppmanat förhandlarna att undvika nya handelshinder för kritiska mineraler och i stället skapa incitament för hållbar produktion.

När delegaterna landar för förhandlingarna om två veckor står mer på spel än siffror i ett avtal. För gruvnäringen handlar COP31 om framtida efterfrågan, kapitalflöden och regelverk – och i förlängningen om huruvida världen kan bygga den gröna infrastruktur som krävs för att hejda klimatförändringarna. Den som söker svar om morgondagens råvarumarknad gör lika gott i att följa mötet som att studera börskurserna.