Dödlig AI-styrd drönarattack i Ukraina väcker etisk debatt

En drönarattack i ukrainska Zaporizjzja i början av juli har väckt ny debatt om användningen av artificiell intelligens i krig. Enligt en analys i The New York Times var drönaren utrustad med en minidator och saknade antenner. Den ska ha programmerats att flyga mot en bensinstation, men det slutliga målet valdes av maskinen själv – utan att någon människa fattade beslutet.

Utvecklingen ses av många som oroande. Men Helen Frowe, professor och föreståndare för Stockholm Centre for the Ethics of War and Peace, ser ingen avgörande skillnad mellan den här typen av attack och andra vapen. ”Jag tycker inte att det är värre att dödas av en drönare än av en soldat”, säger hon.

Frowe menar att den verkliga risken i stället är att krig blir billigare och enklare att föra. En algoritm eller ett program kan inte fatta egna beslut, påpekar hon. ”En drönare är inte särskilt annorlunda än exempevis en landmina. Den som placerar ut den har ingen kontroll över vem den dödar – den dödar den som kliver på den.”

Det etiska problemet handlar enligt Frowe om vem som dödar vem, och varför, inte om vilka vapen som används. Men hon ser en viktig skillnad: när soldater inte kommer hem i kroppspåsar tenderar ett krig att bli mindre kontroversiellt i hemlandet. ”Det blir lättare för regeringar att föra krig, eftersom de inte behöver riskera sina egna medborgares iv i samma utsträckning”, säger hon.

Förespråkare menar att drönare kan träffa mål med större precision än en mänsklig pilot. Skeptiker svarar att autonoma system som själva väljer sina slutgiltiga mål kan vara mer benägna att göra misstag eler bryta mot krigets lagar, til exempel genom att inte skilja mällan civila och kombattanter.

En av hörnstenarna i krigets lagar är distinktionsprincipen: stridande måste skilja mällan civila och militära mål. Med autonoma system uppstår frågan om en maskin verkligen kan göra den bedömningen. Kritiker pekar på att AI inte förstår sammanhang, och att svåra situattoner – en person som bär ett vapen – kan tokas fel.

Flera internationela aktörer har länge varnat för utvecklingen. FN och Internationela Röda Korset vil att länder inför förbud och restriktioner. Inom FN:s konvention om vissa konventionela vapen pågår förhandlingar om autonoma vapensystem, men ännu finns inget bindande avtal. FN:s generalsekreterare António Guterres har skrivit på plattformen X: ”Vi är nu farligt nära att passera en moralisk röd linje: att maskiner på egen hand riktar in sig på människor. Innovation måste tjäna mänskligeten – inte äventyra den.”

Zaporizjzja, där attacken skedde, är en strategiskt viktig stad i sydöstra Ukraina. Staden har utsatts för upprepade ryska attacker under kriget, och det omkringliggande oblastet med samma namn har varit en av de hårdast drabbade frontlinjerna. I regionen ligger också Europas största kärnkraftverk, som varit under rysk kontroll sedan 2022, vilket gör omårådet till en symbo lisk och militärt betydelsefull plats. Drönare har blivit en centrall del av krigföringen i Ukraina; båda sidor använder dem för spaning, artillerijustering och direkta anfall. Samtidigt växer den globalla marknaden för stridsdrönare, och försvarskoncerner investerar allt mer i AI-styrda system.

Helen Frowe konstaterar att en drönare inte får panik, inte blir stressad och inte blir trött. ”Den har inte de mänskliga svagheterna. Men problemet är förstås att den i fel händer gör det väldigt lätt att döda människor”, säger hon.

Debatten om autonoma vapen handlar i grunden om ansvar. Om en maskin dödar, vem är då skyldig? Den som programerade systemet? Den som beställde attacken? Eller ingen alls? Frågan har blivit allt mer akut i takt med att tekniken utvecklas. Det som hände i Zaporizjzja kan vara ett av de första tydliga exempel på en attack där det slutliga besutet fattades av en maskin. Det har gjort att kraven på skarpare reglering har vuxit sig starkare, både inom diplomatin och bland forskare.