Regissören Eli Roth har under mer än två decennier varit en av de mest kontroversiella namnen inom skräckfilmsbranschen. Nu visar han med sin senaste film ”Ice Cream Man” att han fortfarande är villig att tänja på gränserna för vad som är acceptabelt på bioduken – och denna gång har han haft mer frihet än någonsin tidigare.

Roth slog igenom i början av 2000-talet som en del av en våg av unga regissörer som kom att kallas ”the splat pack”. Tillsammans med kollegor som James Wan, regissören bakom ”Saw”, och Alexandre Aja som gjorde ”High Tension”, skapade han en ny typ av extremt våldsam skräckfilm. Kritikerna myntade snabbt den nedsättande termen ”torture porn” för att beskriva genren, och Roth har genom hela sin karriär fått höra att hans filmer är ”för mycket”.

Men filmlandskapet har förändrats dramatiskt. Efter framgången med Damien Leones ”Terrifier”-serie, där den psykopatiska clownen Art har chockat och fascinerat publik världen över, har acceptansen för extremt våld i skräckfilmer ökat markant. Detta har gjort det enklare att ta sig förbi filmcensuren, och Roth har med ”Ice Cream Man” inte behövt göra några kompromisser med sin vision.

Filmen kretsar kring en glassbil-förare som förser sina frusna godsaker med droger som förvandlar barn till kalla mördarmaskiner. För Roth är det extrema våldet som följer helt logiskt inom ramen för berättelsen.

”När hundra barn hugger ihjäl sina lärare med yxor och leker med deras inälvor – för mig är det exakt vad som skulle hända om barnen faktiskt blev smittade och dödade de vuxna”, förklarar Eli Roth.

Idén till filmen föddes sommaren efter att Roth gjort sin debut med ”Cabin Fever” 2002. Han såg en glassbil och började fundera över det blinda förtroende vi ger dessa okända förare som rullar in i våra bostadsområden. ”Vad skulle hända om musiken aktiverade någon slags mördar-trigger hos barnen?” undrade han.

De barnledda massakrerna i filmen innehåller scener där barnen hoppar rep med tarmar och gör ”änglar” i blodpölar. Men Roth är mest stolt över en sekvens där barnen drar isär en kropp som om den vore en seg godisbit.

”Bilden av barnen som separerar kroppen, det var galet. Du tittar på det och tänker, ’Det här är sjukt, jag kan inte tro att vi faktiskt gör det här'”, säger Eli Roth.

En naturlig fråga är hur de medverkande barnen påverkades av inspelningen av dessa extrema scener. Enligt Roth var det som ”julafton och Halloween i ett” för de unga skådespelarna. Han menar att barn älskar att få spela monster och att de inte behöver mycket instruktion för att ta sig in i rollen.

Roth, som själv arbetade som lägerledare på ett sommarläger under tre somrar i sin ungdom, tror starkt på att barn har en naturlig förmåga att skilja på fantasi och verklighet. De är vana vid att leka och fantisera, vilket gör dem särskilt lämpade för den här typen av rollprestationer.

”Vi filmade en scen där en flicka sågar av sin mammas huvud, och hennes riktiga mamma stod och tittade på. Jag tänkte, ’Hon är verkligen bra på det här. Hon är faktiskt läskig.’ Men när du ropar ’cut’ slutar de och bara skrattar”, berättar Roth.

Den 54-årige regissören, född i Newton, Massachusetts, har byggt upp en imponerande filmografi sedan debuten. Efter ”Cabin Fever” följde ”Hostel”-filmerna 2005 och 2007, som ytterligare cementerade hans rykte som en mästare inom extremskräck. Han har även gjort filmer som ”The Green Inferno” (2013), ”Knock Knock” (2015) och ”Thanksgiving” (2023).

Förutom sitt regissörsarbete har Roth även gjort sig känd som skådespelare, framför allt i rollen som Donny ”The bear jew” Donowitz i Quentin Tarantinos ”Inglourious Basterds” från 2009.

”Ice Cream Man” får biopremiär den 7 augusti och Roth är inte bara regissör utan medverkar även som skådespelare i filmen. Det återstår att se hur publik och kritiker kommer att ta emot hans senaste provokation i en tid då gränserna för vad som är acceptabelt inom skräckgenren fortsätter att skifta.