Inget maktskifte i Sveriges tre största kommuner

Den politiska maktbalansen i Sveriges tre till ytan största kommuner – Kiruna, Gällivare och Jokkmokk – ser ut att hålla. Samtliga styrs av rödgröna koalitioner, och hittills har samarbetet klarat de budgetar och majoritetsbeslut som satt det på prov. Det är ett läge som följs noga av gruvnäringen, eftersom de tre kommunerna utgör kärnan i den svenska mineralutvinningen.

De tre kommunerna ligger i Norrbotten och täcker tillsammans en yta som är större än flera svenska län. Befolkningen är liten, men de areella värdena är desto större. Kiruna och Gällivare är hemvist för LKAB:s järnmalmsgruvor i Kiirunavaara och Malmberget. Kiirunavaara är en av världens största underjordsgruvor för järnmalm, medan Malmberget under mer än ett sekel har varit en av landets viktigaste malmproducenter. Jokkmokk har inga aktiva gruvor i dag, men är ett av de mest intressanta områdena i landet för prospektering, bland annat efter koppar och guld.

LKAB är ett statligt bolag och en av världens största producenter av järnmalm. Bolaget planerar en omfattande omställning till fossilfri järn- och stålproduktion, vilket kräver nya gruvor, utökad prospektering och stora investeringar i infrastruktur. Järnmalmen från Kiruna exporteras i huvudsak via Narvik, medan malmen från Malmberget går via Luleå. Kommunernas politiska stabilitet är därför avgörande för att tillståndsprocesser, samhällsplanering och bostadsbyggande ska kunna gå framåt i den takt som näringen och omvärlden efterfrågar.

Även Boliden är verksamt i regionen. I Gällivare ligger Aitik, Europas största dagbrottsgruva för koppar, där även guld och silver utvinns. Boliden har också prospekteringsprojekt i Jokkmokk och närliggande områden. Företaget letar efter basmetaller som koppar och zink, vilka bedöms bli allt viktigare i den gröna omställningen. Efterfrågan på dessa metaller väntas öka i takt med elektrifieringen av transporter och energisystem, och EU har pekat ut kritiska råvaror som en strategisk fråga för unionens konkurrenskraft.

De rödgröna styrena i de tre kommunerna har vuxit fram ur lokala samarbeten mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I Norrbotten har dessa partier ofta samarbetat kring frågor som rör sysselsättning, välfärd och gruvnäringens villkor. Samtidigt finns skillnader, framför allt i synen på hur gruvverksamhet ska vägas mot rennäring och miljöhänsyn. Koalitionerna är dessutom ofta beroende av stöd från andra partier i fullmäktige, vilket gör att den politiska balansen kan vara skörare än den ser ut.

Att maktbalansen håller är inte oviktigt för näringslivet. Gruvbolag, entreprenörer och underleverantörer är beroende av långsiktiga kommunala beslut om allt från detaljplaner till vägar, elförsörjning och bostäder. Politisk turbulens i Kiruna, Gällivare eller Jokkmokk skulle kunna försena investeringar och skapa osäkerhet kring redan pågående projekt. För bolag som planerar verksamhet över decennier är lokala politiska signaler nästan lika viktiga som nationella tillståndsprocesser.

Kiruna står dessutom inför en av de mest komplexa samhällsomvandlingarna i modern tid. Gruvans utbredning tvingar staden att flytta delar av centrum. Det är en process som kräver politisk enighet och långsiktig planering. I Gällivare pågår liknande förändringar i Malmberget, där LKAB:s gruvdrift har orsakat sättningar och tvingat fram flytt av bebyggelse. Kommunerna har under flera år hanterat frågor om bostadsförsörjning, infrastruktur och företagsetableringar, och ett instabilt styre skulle kunna försvåra det arbetet.

Jokkmokk är känt för samekultur och rennäring, men också för mineralfyndigheter. Flera prospekteringsbolag har ansökt om undersökningstillstånd i området. Det har skapat spänningar mellan gruvnäringens behov av nya fyndigheter och samernas rättigheter. Den politiska balansen i kommunen är därför känslig, och frågan om markanvändning väntas bli en av de viktigaste valfrågorna inför nästa mandatperiod.

Den svenska gruvnäringen befinner sig i ett expansivt skede. Järnmalmspriset påverkas av konjunkturen i Kina och Europas stålindustri, medan intresset för batterimetaller och kritiska råvaror drivs av den gröna omställningen. Norrbotten har pekats ut som en nyckelregion för Europas försörjningstrygghet, och EU:s nya lagstiftning om kritiska råvaror väntas öka trycket på medlemsländerna att öppna nya gruvor. Det har lett till ett ökat antal ansökningar om undersökningstillstånd och en intensifierad debatt om hur naturresurser ska användas.

Än så länge tycks de rödgröna koalitionerna hålla samman. Men det finns inga garantier. Lokala frågor, personkonflikter eller nya gruvprojekt kan snabbt ändra det politiska landskapet. För gruvnäringen, som är van vid långa ledtider, är stabilitet i kommunerna en förutsättning för att våga investera. Därför följs den politiska utvecklingen i Kiruna, Gällivare och Jokkmokk med stor uppmärksamhet – inte bara i Norrbotten, utan i hela den svenska råvarusektorn.