Man frikändes från barnvåldtäkt – rätten: 13-åringen såg äldre ut än sin ålder.

Falu tingsrätt har friat en man som åtalats för att ha haft sexuell kontakt med en flicka under 15 år. Domstolen anser att mannen inte borde ha insett risken att flickan var underårig. I domen lyfter rätten fram att flickan såg äldre ut, att hon kunde vara ute ensam på natten och att hon vid tillfället befann sig i ett fordon med äldre personer. Åklagaren har nu överklagat frikännandet till hovrätten.

Enligt tingsrätten har åklagaren inte kunnat visa att mannen hade uppsåt till att flickan var under 15 år. För att någon ska kunna dömas för sexualbrott mot ett barn krävs i svensk rätt att gärningspersonen åtminstone har insett risken för att offret är underårigt. Domstolens slutsats är att mannen, utifrån de omständigheter som framkommit, inte kan lastas för att han uppfattade flickan som äldre. Att hon såg mogen ut, var ute sent på egen hand och satt i en bil med äldre personer vägdes in i bedömningen.

Den bedömningen möter nu skarp kritik från åklagarsidan. Åklagaren anser att tingsrätten har lagt ett orimligt ansvar på målsäganden. ”Det är en direkt felaktig bedömning. Man kan inte bara gå på yttre faktorer, som utseende. Det är den vuxne som har ansvar för att göra rätt. Men det är som att lägga ansvaret på barnet”, säger åklagaren till SVT Nyheter Dalarna.

Inte heller alla ledamöter i tingsrätten stod bakom frikännandet. En nämndeman var skiljaktig och ansåg att mannen skulle dömas. Nämndemannen menade att rätten lade för stor vikt vid flickans yttre mognad och beteende, och för lite vikt vid det grundläggande skydd som lagen ger barn under 15 år.

Rättsfallet aktualiserar en fråga som återkommer i svensk sexualbrottsjuridik: hur ska vuxnas ansvar bedömas när ett barn kan uppfattas som betydligt äldre? Enligt brottsbalken är den absoluta skyddsåldern 15 år. Det innebär att ett barn under 15 år aldrig kan samtycka till sex, oavsett hur moget eller samtyckesvilligt barnet kan verka. Den som har samlag med ett barn under 15 kan dömas för våldtäkt mot barn, ett brott med strängt straff. Även andra sexuella handlingar kan utgöra sexualbrott mot barn.

Högsta domstolen har i flera avgöranden understrukit att uppsåtskravet är centralt i dessa mål. Samtidigt har rättspraxis utvecklats mot ett tydligare ansvar för den vuxne att ta reda på den andra personens ålder vid osäkerhet. Att enbart hänvisa till att någon ser äldre ut har i flera uppmärksammade fall inte ansetts tillräckligt för ett frikännande. Åklagarens kritik i det aktuella fallet bygger också på att tingsrätten gått längre än vad lagen kräver genom att fästa stor vikt vid hur flickan uppträdde.

Fallet har väckt uppmärksamhet även utanför Dalarna. Flera organisationer som arbetar mot sexuella övergrepp mot barn har reagerat på resonemanget i domen. De menar att en friande dom som utgår från hur ett offer ser ut och beter sig riskerar att förskjuta ansvaret från den vuxne till barnet. Ett barn som ser äldre ut, eller som rör sig i miljöer där vuxna finns, ska inte därför få ett sämre rättsligt skydd, enligt kritikerna.

Samtidigt står domstolarna inför en juridisk verklighet: utan bevisat uppsåt är det i regel inte möjligt att döma någon för sexualbrott där offrets ålder är en central del av brottsbeskrivningen. Den avvägningen blir nu hovrättens uppgift. Hovrätten kan antingen fastställa tingsrättens frikännande eller ändra domen och döma mannen. Oavsett utgång kan målet bli vägledande för hur liknande fall ska bedömas i framtiden.

Falu tingsrätts dom är ännu inte rättskraftig. Åklagarens överklagande innebär att bevisningen kommer att prövas på nytt i en högre instans. Fram till dess står tingsrättens bedömning fast: mannen ska inte dömas, eftersom han enligt rätten inte borde ha förstått att flickan var under 15 år. Den slutsatsen är nu den mest omdiskuterade delen av hela rättsprocessen.