Det norska skidförbundet ser ut att gå mot ett betydande underskott under 2026. Enligt generalsekreteraren Ola Keul handlar det om mellan fem och nio miljoner norska kronor. I en intervju med Adresseavisen säger han att förbundet redan från början räknade med ett tufft år, men att verkligheten har blivit värre än prognosen.
– Vi visste alltid att 2026 skulle bli ett tufft år ekonomiskt, men det har blivit tuffare än väntat, säger Keul till tidningen.
Skidförbundet är en av Norges största och mest inflytelserika idrottsorganisationer. Förbundet ansvarar för en bred verksamhet, från längdåkning och backhoppning till alpint och snowboard. Det gör att ett underskott i den här storleken kan få konsekvenser för flera grenar, inte bara för elitverksamheten utan också för ungdoms- och breddsatsningar.
Bakgrunden till de ekonomiska problemen är flera. Kostnaderna för internationella tävlingar, resor, boende och träningsläger har ökat under flera år. Samtidigt har förbundets intäkter från sponsorer och medieavtal inte vuxit i samma takt. Den norska kronan har försvagats, vilket gör att utgifter utomlands blir dyrare. För ett land som Norge, med ett stort antal aktiva åkare i världseliten, märks det direkt i budgeten.
I fjol var det VM i Trondheim, där Norge tog flera medaljer och publiksuccén var stor. Men ett mästerskap innebär också höga kostnader, och efterspelet blir ibland ekonomiskt påtagligt. När intäkterna från ett mästerskapsår inte räcker till för att bygga en buffert, får förbundet bära med sig underskottet in i kommande säsonger.
För norsk skididrott handlar det inte bara om siffror i en budget. Skidåkning är en del av den norska identiteten och en av de största publiksporterna i landet. Ett försvagat förbund kan i förlängningen påverka förtroendet hos både sponsorer och åkare. Flera av världens bästa längdåkare, backhoppare och utförsåkare är norska, och deras framgångar är en viktig anledning till att kommersiella aktörer vill synas i sporten.
Ola Keul säger att förbundet nu måste se över sin verksamhet. Det kan handla om allt från att dra ner på antalet tävlingsresor till att prioritera vissa grenar framför andra. Inga beslut är tagna, men arbetet med en ny budget pågår enligt honom.
Den ekonomiska situationen för det norska skidförbundet är inte unik. Idrottsförbund över hela Europa kämpar med ökande kostnader och minskande offentliga bidrag. Sponsorintäkter koncentreras allt mer till de största evenemangen, medan mindre grenar får svårare att få lönsamhet. Samtidigt ökar kraven på digitalisering, hållbarhet och idrottarnas villkor, vilket ytterligare pressar ekonomin.
Dessutom har den internationella tävlingskalendern blivit allt tätare. Antalet världscuptävlingar och andra evenemang har vuxit, vilket skapar fler intäktsmöjligheter men också fler kostnader. För ett nationellt förbund innebär det ständiga resor för personal och aktiva, och logistiken blir allt mer komplex. Samtidigt hårdnar konkurrensen om publiken, inte minst från fotboll och andra kommersiellt starka sporter.
I Norge har idrottsrörelsen en stark ställning, och statliga bidrag via Norges idrottsförbund utgör en viktig grund. Men de offentliga medlen räcker inte för att täcka allt, och förbundet är beroende av egna intäkter från kommersiella avtal och evenemang. När dessa inte levererar som planerat blir resultatet snabbt kännbart.
Det återstår att se hur stort underskottet blir. Keul uppger att det kan landa på fem miljoner kronor i bästa fall, men att det också kan bli nio. Skillnaden är avgörande för hur mycket förbundet måste anpassa verksamheten.
För de norska åkarna kommer säsongen 2026–2027 att bli en prövning. Många av dem har kontrakt med det nationella skidförbundet, och om ekonomin kräver nedskärningar kan det påverka allt från material och stödpersonal till antalet tävlingar. Samtidigt har norsk skidåkning en så stark position att många bedömare räknar med att förbundet kommer att hitta en väg framåt. Frågan är till vilket pris.
