Tiotusentals människor samlades på lördagen i Madrid och flera andra spanska städer för att kräva åtgärder mot den akuta bostadskrisen. Demonstrationerna, som arrangerats av ett brett spektrum av hyresgästföreningar och gräsrotsrörelser, fick stöd i både Barcelona, Valencia, Malaga, Sevilla och på Balearerna och Kanarieöarna. Paroller som ”Boende är ingen lyx” och ”Vi vill leva här, inte bara turista” ekade genom gatorna i huvudstaden, där polisen uppskattade deltagarantalet till över 60 000.
Bakgrunden är en marknad som under det senaste decenniet blivit allt svårare att navigera för vanliga hushåll. Hyrespriserna i Madrid har stigit kraftigt, i vissa stadsdelar med över 40 procent sedan 2019. Liknande utveckling syns i turisttäta regioner som Andalusien och Katalonien, där efterfrågan från både internationella investerare och korttidsuthyrning har pressat upp priserna. För många unga och medelinkomsttagare innebär det att en allt större del av lönen går till boende, medan möjligheten att köpa en bostad upplevs som avlägsen.
En central fråga för demonstranterna är framväxten av korttidsuthyrning via digitala plattformar. Kritikerna menar att denna form av uthyrning, som ofta riktar sig till turister, har minskat utbudet av permanenta bostäder i stadskärnorna. I populära stadsdelar som Madrids Centro och Barcelonas Ciutat Vella har en stor andel av lägenheterna omvandlats till turistboenden, vilket drivit bort fastboende hyresgäster. Flera forskare har pekat på ett direkt samband mellan antalet korttidsuthyrningar och stigande hyresnivåer, något som även uppmärksammats av EU:s granskning av plattformsekonomin.
Mot denna bakgrund har den spanska regeringen under Pedro Sánchez infört en rad åtgärder. Nyligen beslutade man att förlänga och skärpa hyresregleringarna i så kallade stressade områden, där hyreshöjningar nu begränsas. Dessutom har staten avsatt medel för att bygga fler hyresrätter med subventionerade hyror. Men kritiken mot politiken är bred. Medan vänsteraktörer anser att regleringarna inte går långt nog och att byggtakten är alldeles för långsam, menar borgerliga företrädare att hyreskontroll avskräcker investerare och hämmar nyproduktion. I regioner som styrs av konservativa partier, däribland Madrid, har delar av lagstiftningen dessutom inte införts i praktiken.
Demonstrationerna speglar en frustration som växt under flera år, men som under det senaste året förstärkts av en rad faktorer. Riksbankens räntehöjningar i hela euroområdet har gjort bolån dyrare och därmed ökat trycket på hyresmarknaden. Samtidigt har den spanska ekonomin, som till stor del bygger på tjänstesektorn och turismen, genomgått en återhämtning efter pandemin. Det har skapat jobb, men också ökat inflyttningen till storstäderna, utan att bostadsbeståndet vuxit i samma takt.
Liknande protester har under de senaste månaderna ägt rum i andra europeiska länder, däribland Portugal, Nederländerna och Irland. I Amsterdam och Lissabon har lokala myndigheter infört restriktioner mot korttidsuthyrning och i vissa fall infört förköpsrätt för kommuner. I Spanien har debatten även fått en tydlig demografisk dimension, då allt fler unga väljer att bo kvar hos föräldrarna långt upp i vuxen ålder. Enligt färska siffror från spanska statistikbyrån är genomsnittsåldern för den som flyttar hemifrån över 30 år, en av de högsta i EU.
För landets politiska ledning innebär lördagens protester en påminnelse om att bostadsfrågan nu är en av väljarnas viktigaste frågor. Flera opinionsundersökningar under våren har visat att boendekostnader rankas högre än både sjukvård och sysselsättning bland yngre väljare. Med ett nyval i sikte inom kort kan frågan komma att forma den politiska dagordningen ytterligare.
Samtidigt är lösningarna långt ifrån enkla. Att öka nyproduktionen möter hinder i form av byråkrati, markbrist och protester från befintliga boende i områden där nybyggnation planeras. Att begränsa turistuthyrningen riskerar å andra sidan att minska turismintäkterna, som utgör en viktig del av Spaniens BNP. Den balansgången kommer sannolikt att prägla både lokal och nationell politik under lång tid framöver. Det som står klart är att bostadsfrågan inte längre bara är en fråga om tak över huvudet – den har blivit en symbol för den ekonomiska trygghet och sociala sammanhållning som många spanjorer upplever sig ha förlorat.