Rödgröna partier enas om att stoppa deportationer av tonåringar – men går isär i migrationspolitiken

De rödgröna partierna är överens om att mer måste göras för att stoppa de så kallade utvisningarna av tonåringar. Men samtalen inom oppositionen har samtidigt blottat en skarp skiljelinje i migrationspolitiken. Frågan gäller en av de mest laddade delarna av svensk asylpolitik: de ensamkommande ungdomar som har fått avslag på sina ansökningar och nu lever med ett utvisningsbeslut.

Den senaste tidens uppmärksammade fall har väckt starka reaktioner. Flera ungdomar har hämtats på sina boenden och förts ur landet, ibland efter att ha bott i Sverige i flera år. De har gått i svensk skola, lärt sig språket och skaffat vänner. Ändå har Migrationsverket och domstolarna sagt nej. Att en utvisning verkställs betyder att personen inte längre har laglig rätt att vistas i Sverige, oavsett hur länge hen vistats i landet.

Bakgrunden till den nya politiken finns i Tidöavtalet, den uppgörelse som regeringspartierna M, KD och L har slutit med Sverigedemokraterna. Genom avtalet har migrationspolitiken skärpts i flera steg. Nyanlända får i regel tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta. Kraven för familjeåterförening har höjts, och sociala förmåner har minskats. För ensamkommande barn som vuxit upp i Sverige kan konsekvensen bli att de skickas tillbaka till ett land de lämnade som mycket unga.

De rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – har under en tid försökt formulera en gemensam oppositionell politik inför nästa val. Samtalen har bland annat rört just situationen för ungdomar som har rotat sig i Sverige trots att de fått avslag. Här är enigheten stor om att läget är ohållbart. Flera kommuner, skolor och civilsamhällesorganisationer har beskrivit utvisningarna som inhumana.

Men så snart diskussionen övergår i konkreta förslag uppstår sprickor. Socialdemokraterna vill undvika en politik som uppfattas som en inbjudan till fler unga att resa till Europa utan sina föräldrar. Partiet har sedan flyktingkrisen 2015 medvetet fört en restriktiv migrationslinje och vill inte ge Sverigedemokraterna nya argument. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ser frågan annorlunda. För dem handlar det om grundläggande rättigheter för barn och unga, och de driver kravet på ett generellt stopp för utvisningar av ungdomar som har etablerat sig i Sverige.

En central fråga är om ett stopp ska vara lagstadgat eller om det ska handla om riktlinjer till Migrationsverket. Socialdemokraterna har varit återhållsamma och velat betona rättssäkerhet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se tydliga politiska beslut, inte bara tillfälliga lösningar. Det handlar också om vilka som ska omfattas: alla unga, eller bara de som har gått färdigt skolan, har ett jobb eller har starka skyddsbehov. Den frågan är ännu inte löst.

Många av de berörda ungdomarna kommer från länder där säkerhetsläget är svårt, bland annat Afghanistan och Somalia. Det innebär att en utvisning kan få mycket allvarliga konsekvenser, även om själva beslutet är formellt korrekt. Samtidigt menar regeringen att man inte kan sätta politiska hänsyn över lagakraftvunna domar. Att stoppa utvisningar genom ny lagstiftning skulle, enligt företrädare för regeringsunderlaget, vara att politisera en rättsprocess.

Frågan är inte unik för Sverige. Även i andra europeiska länder pågår diskussioner om hur unga som vuxit upp i mottagarlandet ska behandlas. EU:s nya migrationspakt lägger dock stor vikt vid återvändande och gränskontroll. Det gör det svårare för ett enskilt land att införa en betydligt generösare politik utan att bryta mot gemensamma regler. Samtidigt finns exempel på länder som har valt att ge vissa grupper av unga en ny chans, ofta genom tillfälliga uppehållstillstånd av humanitära skäl.

I opinionen är migration fortfarande en av de frågor som engagerar väljarna mest. För Socialdemokraterna handlar det om att inte tappa förtroende bland väljare som kräver kontroll. För Vänsterpartiet och Miljöpartiet är frågan en viktig del av partiets identitet. Det gör att en gemensam linje inte bara är svår att formulera – den kan också bli politiskt kostsam.

Hittills har samtalen inte lett fram till något konkret besked. Oppositionen riskerar därför att framstå som splittrad i en av de viktigaste politiska frågorna inför nästa val. Regeringen kan i sin tur peka på att de rödgröna saknar ett trovärdigt alternativ. Utan en kompromiss om utvisningarna av tonåringarna lär debatten fortsätta, både innanför partiernas egna led och i rikspolitiken.