Den 31 juli 2018 står Christofer Lundgren på kvällen och torkar upp blodet efter den unge mannen som skar sig när han grep tag i regalorna i den krossade glasmontern. Blodfläckarna visar vägen ut: röda prickar över tegelstensgolvet i nedre sakristian, vidare på kalkstensplanet förbi predikstolen och altaret, ut genom entrén där Mälaren skymtar nedanför backen.

”Ibland tänker jag fortfarande tillbaka på de där två killarna som gjorde det. Jag kan fundera på vad livet har blivit för dem,” säger Lundgren, domprost för Strängnäs domkyrkoförsamling.

Sommaren 2018 är rekordhett i stora delar av södra Sverige. Den 31 juli är inget undantag, och personal och besökare i kyrkan reagerar när en storväxt man kommer in med en tjock axelväska. Ett vittne beskriver honom senare i förhör som ”komplett skum”.

En ung kvinna som arbetar som kyrkvärd under sommaren lägger också märke till mannen. När hon går in i Martyrkapellet för att damma hör hon flera höga smällar. Hon går ut för att titta och ser samma man snabbt lämna kyrkan, tillsammans med en annan man.

Christofer Lundgren kliver ut i solen och pekar mot grusvägen som leder bort från kyrkan, ner mot vattnet där männen flydde. ”Vår klockare vid den tiden mötte dem i princip. Han kom hit vid domkyrkan och såg dem ihop och tyckte att det var riktigt konstigt,” berättar han.

Kort därefter görs upptäckten: glasmontern i nedre sakristian är sönderbruten, två guldkronor och ett riksäpple är borta. Regalorna som tillverkades för begravningarna av Karl IX år 1612 och hans hustru drottning Kristina den äldre år 1626 var försäkrade för 65 miljoner kronor och är ovärderliga ur ett kulturellt och historiskt perspektiv.

Lundgren berättar att begravningsregalorna för Karl IX är de finaste och mest exklusiva som har tillverkats i Sverige, och utmärker sig även i internationella jämförelser. ”Det finns en stigande kurva till dessa, de som kom efter blev återigen enklare och enklare,” förklarar han.

Efter flykten över grusvägen hoppar männen var och en på sina cyklar och trampar över gräsmattan vid Månssons trädgård, ett grönområde med äppelträd och planteringar på kyrkans södra sida. De tar sig ner till en närliggande brygga och lämnar Strängnäs i hög fart i en stulen motorbåt.

De kommer inte särskilt långt. En läkare vid sitt sommarställe på Arnö ser dem ligga och guppa i vattnet. Lukas Sterner, inspektör och spaningsledare för kulturarvsgruppen vid Nationella operativa avdelningen, berättar: ”Han ser att de har en liten motorbåt som inte fungerar och de paddlar med händerna. Han går ut och frågar om han kan hjälpa dem, då säger de att de har motorproblem.”

Läkaren åtar sig att bogsera killarna, men inser snart att det inte finns tillräckligt med bensin. De måste vinka ner en annan båt för att få dem hela vägen till dit de ska. Innan han lämnar frågar de läkaren efter hans nummer.

På kvällen kommer en Swish-betalning på 1000 kronor från den äldre av dem, en 25-åring, med texten ”Tack!”. ”Det är lite talande att de fortfarande är väluppfostrade och vill göra rätt för sig. Samtidigt har de just tagit några av Sveriges riktiga kulturskatter. Det är en intressant kontrast,” konstaterar Sterner.

Läkarens vittnesmål når polisen först senare, men blodet i kyrkan leder till en tidig matchning med en 21-åring från Åkersberga. Han kopplas till ett kompisgäng i området som är välkända för den lokala polisen. ”De ägnade sig huvudsakligen åt stölder och ficktjuverier. Och eftersom det var lite av en skärgårdsstad gillade de båtliv, fart och spänning, och att köra skoter,” förklarar Sterner.

Mannen efterlyses och ställer sig själv några veckor senare. Lukas Sterner beskriver honom som lättsam: ”Mycket charmig, social och lekfull.”

Det viktigaste är att hitta regalorna. Polisen följer kretsen kring 21-åringen och genomför räder under hösten, men utan träff. När rättegången mot 21-åringen börjar hotar en skadeståndstalan på 65 miljoner kronor, och förhoppningen är att regalorna ska återlämnas när det går upp för tjuvarna att de är omöjliga att sälja.

Samma dag som rättegången ska avslutas får Christofer Lundgren ett textmeddelande tidigt på morgonen från åklagaren: ”Något hände i natt och det kommer att innebära förändringar för dagens förhandlingar, ta dig till Eskilstuna så fort du kan.” ”Det var bara att klä på sig och åka,” minns han.

Det är februari och det har snöat över natten. På en parkeringsplats i Åkersberga har en väktare upptäckt en soptunna placerad på en bil. På sidan står det skrivet ”bomb” med stora vita bokstäver.

Inuti hittas regalorna, skadade och ihopknutna, men varje liten bit som lossnat har lagts i en påse. Den 25-åriges DNA finns på föremålen, och med hjälp av Swish-betalningen kan polisen med säkerhet bekräfta att han är den andra gärningsmannen. Båda döms för grov stöld.

Efter en mödosam restaurering återlämnas regalorna till kyrkan i juni 2020. Christofer Lundgren och hans kollegor firar med en tårta med marsipanregaliorna.

Åtta år senare minns Lukas Sterner en utredning som var ovanligt snäll och rolig, och noterar att ingen skadades såvitt polisen vet. ”Det hade karaktären av en Lasse Maja-historia nästan,” säger han.

Det finns dock fortfarande inget svar på vad planen egentligen var. Hade de för avsikt att sälja regalorna? Fanns det en uppdragsgivare i bakgrunden? ”Det är klart att det har spekulerats mycket i den frågan. Jag personligen tror inte det, jag tror att det var deras egen idé,” säger Sterner.

Christofer Lundgren tror inte att de riktigt visste vad de stal. ”Det är inte ’Ocean’s Eleven’-nivå. Om man läser utredningen ser man ett antal detaljer som får en att undra vad de tänkte.”

Karl IX avled i Nyköping den 30 oktober 1611. En krona, ett riksäpple och en spira tillverkades för begravningen, som hölls i Strängnäs domkyrka i april 1612. Regalorna placerades i Karl IX:s kista, där de låg fram till 1861. Kronan är gjord av guld och emalj, pärlor och bergkristaller av guldsmeder Antonius Groth och Peter Kempe.

Karl IX:s andra hustru, Kristina Holstein Gottorp, avled 1625. En krona, ett riksäpple och en spira tillverkades även för hennes begravning. Regalorna gjordes av guld och svart emalj utan ädelstenar. Materialvalet har tolkats som en hänvisning till hennes änkestånd, eftersom svart och vit emalj var vanligt på sorgedrägter under den tiden.