Zelenskyj uppmanar Sverige att leverera Gripenplan till Ukraina så snart som möjligt.

Vid en informell presskonferens i Köpenhamn, där TT fanns på plats tillsammans med andra medier, gav Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy en tydlig bild av vilket stöd han vill se från Sverige. Svaret var kortfattat: luftvärn och hjälp med bränsle.

Zelenskyy har under kriget vid flera tillfällen vädjat om luftvärnssystem av olika typer. Ryska attacker mot ukrainska städer och energianläggningar har gjort skyddet av luftrummet till en av de mest akuta frågorna. Sverige har redan bidragit med luftvärnssystem, bland annat Robot 70, men Ukrainas ledning signalerar att behovet är långt ifrån täckt. Ett utökat svenskt stöd skulle kunna handla om mer avancerade system, ammunition och utbildning, även om några konkreta besked inte lämnades på presskonferensen.

Bränslefrågan hänger nära samman med de upprepade angreppen mot Ukrainas energisektor. Ryssland har riktat sig mot raffinaderier, depåer och elnät i syfte att bryta ner både militär logistik och civil vardag. Utan diesel och bensin stannar transporter av vapen, mat och medicin. Utan bränsle till reservkraftverk fungerar inte sjukhus eller vattenpumpar. Därför är bränslet en strategisk resurs, inte bara en vara. Att Zelenskyy tar upp den frågan med Sverige visar att han ser Sverige som en viktig partner också i det avseendet.

Sverige har, sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes, gått från att vara militärt alliansfritt till att aktivt stödja Ukraina med både vapen och humanitärt bistånd. Landet har också ansökt om Natomedlemskap, vilket ytterligare markerat skiftet i säkerhetspolitiken. Den svenska regeringen har presenterat flera stödpaket, men trycket på fortsatta åtaganden är stort. Zelenskyys uttalanden i Köpenhamn kan läsas som ett sätt att hålla frågan högt på dagordningen i Norden.

Köpenhamn framstår i sammanhanget som en naturlig plats för mötet. Danmark har varit en av de mest framträdande militära givarna till Ukraina i förhållande till sin befolkningsmängd och har dessutom tagit emot ukrainska soldater för utbildning. Det nordiska samarbetet kring Ukraina har vuxit sig starkare under kriget, och den danska huvudstaden har blivit en knutpunkt för politiska kontakter med den ukrainska ledningen. Att Zelenskyy väljer att uttala sig där ger signaler till flera länder samtidigt.

Frågan om luftvärn är nära kopplad till Ukrainas förmåga att skydda civilbefolkningen och kritiska installationer. De senaste månaderna har Ryssland intensifierat användningen av drönare och robotar mot ukrainska städer. Ett fungerande luftvärn handlar inte bara om att skjuta ner projektiler, utan också om att avhålla angriparen från att fortsätta. För Sveriges del kan ett ökat engagemang innebära både ekonomiska kostnader och säkerhetspolitiska val, men hittills har den politiska viljan varit tydlig. Samtidigt har kriget lett till ökad press på försvarsindustrin i både Sverige och övriga Norden att öka produktionen, både för att täcka egna behov och för att kunna leverera vidare till Ukraina.

När det gäller bränsle har EU och flera medlemsländer redan bidragit med leveranser, men kapaciteten är en ständig bristvara. Ukrainska myndigheter har upprepade gånger varnat för att bristsituationen kan bli akut under vintermånaderna, då både uppvärmning och elproduktion kräver stora mängder bränsle. Sverige har möjlighet att bidra med teknisk utrustning, bränsle och logistiskt kunnande, inte minst genom organisationer som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Sammantaget bekräftar uttalandet i Köpenhamn att Ukrainas behov av stöd är brett och kvarstående. Det handlar inte bara om vapen, utan om att upprätthålla ett samhälle under pågående krig. För Sverige, som både enskilt och tillsammans med övriga Norden har tagit en aktiv roll, innebär det att frågorna om luftvärn och bränsle sannolikt kommer att fortsätta vara centrala i den politiska debatten.

Zelenskyys budskap var kort, men innebörden är desto större. Det ställer krav på konkreta beslut, och det sätter fingret på två områden där svenska resurser faktiskt kan göra skillnad. Frågan är nu hur snabbt och hur långt Sverige är berett att gå.