Det händer om L-mötet röstar nej till SD-vändningen

På söndag står Liberalerna inför ett avgörande ögonblick när partiet samlas till ett extrainsatt landsmöte. Då ska ombuden rösta om Simona Mohamssons fortsatta förtroende som partiordförande och, i förlängningen, om partiets nya hållning gentemot Sverigedemokraterna.

Flera liberaler som stöttar Mohamsson har uttryckt sig säkra på att den nya linjen kommer att accepteras av partiet. Samtidigt finns en högljudd kritikerkör där flera tunga namn till och med hotat att lämna partiet om den nya SD-linjen vinner.

Situationen är allvarlig för regeringen Kristersson. Samtliga liberala ministrar i Tidöregeringen har meddelat att de kommer att avgå om Mohamsson inte får förnyat förtroende vid söndagens möte, vilket skulle kunna utlösa en regeringskris.

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, ser det som ytterst osannolikt att Mohamsson skulle kunna stanna kvar i regeringen vid en förlust i helgens omröstning. De nuvarande liberala statsråden skulle teoretiskt kunna ersättas av andra liberaler.

”Om de ersätts blir det inte någon regeringskris, utan bara en regeringsombildning. Men de som är emot Mohamsson har också varit emot samarbetet med SD, så frågan är hur de tänker då,” säger Möller.

Han drar paralleller till hösten 1978, när Thorbjörn Fälldins koalitionsregering föll. Då var det knappt ett år kvar till val och Ola Ullstens folkpartistiska minoritetsregering tilläts regera fram till valet, trots att många inom Socialdemokraterna var emot detta.

Nu är situationen snarlik med mindre än ett halvår kvar till riksdagsvalet. Möller menar att om Mohamssons SD-linje inte accepteras internt, är det mest sannolika scenariot att övriga partier i den nuvarande regeringen får sitta kvar till valet i september.

”Det är den mest troliga utgången om det här ganska osannolika scenariot inträffar,” säger Möller.

En minoritetsregering med Moderaterna och Kristdemokraterna skulle dock behöva accepteras av både Sverigedemokraterna och Liberalerna för att kunna fortsätta sitt arbete.

Erik Wångmar, lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, har en något annorlunda syn på situationen. Han anser att det inte är helt omöjligt att de liberala statsråden skulle kunna stanna kvar i regeringen, även om Mohamsson skulle falla i söndagens omröstning.

”De hotar med att avgå för att backa upp Mohamsson. Men man ska inte ta för givet att de faktiskt skulle lämna,” säger Wångmar.

Han påpekar att Romina Pourmokhtari, som för närvarande är föräldraledig, har varit tydlig med att hon inte vill sitta i en regering med SD. I slutändan skulle det bli en fråga för en eventuell ny partiledare att besluta om ministrarnas framtid, enligt Wångmar.

Det är anmärkningsvärt hur snabbt Liberalernas hållning har förändrats. Så sent som i höstas beslutade partiet på sina landsdagar att det inte skulle bli någon regering tillsammans med SD-ministrar efter höstens val. Bara några månader senare förenades Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson i en symbolisk kram, och den tidigare röda linjen var för partistyrelsen ett minne blott.

Men hur skulle väljarna reagera om den nya linjen nu inte får stöd på det extrainsatta landsmötet?

”Det är rörigt redan nu. Men så blir det i partier som är splittrade i en så här central fråga. Man försökte kompromissa genom att ha kvar samarbetet men att inte acceptera SD i regering. Å andra sidan innebär det här ett mer tydligt svar,” säger Tommy Möller.

Erik Wångmar menar att ytterligare en svängning skulle befästa bilden av Liberalerna som ett ”fladdrigt parti”.

I november fick Simona Mohamsson förnyat förtroende som L-ledare av ett enhälligt landsmöte. Nu har flera distrikt redan vänt henne ryggen. Frågan är om en majoritet av de 183 ombuden som röstar på söndag kan acceptera att sitta i regering med Sverigedemokraterna eller om motståndare kommer kliva fram.

”Allt är möjligt, men det vore oväntat om det inte blir något motstånd med tanke på allt som sagts,” avslutar Erik Wångmar.