Efter valet börjar nästa drama – så får Sverige en regering

Klockan 20 på valdagen stänger vallokalerna och rösträkningen drar i gång i Sveriges cirka 6 000 valdistrikt. Resultaten rapporteras till länsstyrelserna, som registrerar dem i Valmyndighetens digitala system. Riksdagsvalet räknas först, därefter region- och kommunvalen. Personkryssen hanteras först i ett senare skede.

Riksdagen har 349 ledamöter, och valet avgör hur mandaten fördelas mellan partierna. Valmyndigheten brukar kunna presentera en preliminär mandatfördelning vid 23-tiden på valkvällen, när tillräckligt många distrikt är räknade. Fördelningen sker i två steg: först fördelas 310 fasta mandat i de 29 valkretsarna, som i stort sett följer länsgränserna. Därefter fördelas 39 utjämningsmandat för att riksdagens sammansättning ska motsvara hela landets röstfördelning. För att ett parti ska komma in i riksdagen krävs normalt minst 4 procent av rösterna i hela landet, eller 12 procent i en enskild valkrets.

Den preliminära räkningen ger dock sällan hela bilden. Valmyndigheten fastställer det officiella resultatet först efter den slutliga kontrollräkningen. En del förtidsröster och utlandsröster kommer nämligen in för sent för att ingå på valkvällen. De kallas onsdagsröster, eftersom räkningen av dem inleds onsdagen efter valdagen. I jämna val kan de få stor betydelse. Den borgerliga segern 1979 stod inte klar förrän onsdagsrösterna hade räknats. I förra valet var onsdagsrösterna drygt 3 procent av det totala antalet, och efter räkningen flyttades tre mandat – från S, KD och SD till C, L och MP – utan att majoritetsförhållandena ändrades i avgörande grad.

Först när mandatfördelningen är känd går det att se vilka partier som kan bilda majoritet och vem som kan bli statsminister. Därför är det inte säkert att valnatten ger en segrare. Regeringsfrågan avgörs i flera steg, och processen kan ta tid.

Den sittande statsministern kan välja att självmant avgå om stödet i riksdagen tydligt saknas. Då entledigas statsministern av talmannen och får i uppdrag att leda en övergångsregering tills en ny regering är på plats. Om statsministern i stället sitter kvar väntar en förtroendeomröstning i den nyvalda riksdagen, som ska hållas senast två veckor efter att riksdagen har samlats.

Om statsministern har avgått tar talmannen över. Talmannen bjuder in samtliga partiledare till så kallade talmansrundor för att utröna vilken kandidat som kan samla tillräckligt stöd. En partiledare kan få i uppdrag att undersöka sina möjligheter, och när läget klarnar lägger talmannen fram ett förslag till ny statsminister för riksdagen.

Efter varje riksdagsval väljs också en talman. Den talman som inleder en regeringsbildning är därför inte nödvändigtvis den som avslutar den. Så var fallet 2018, då Urban Ahlin (S) efterträddes av Andreas Norlén (M) mitt under den utdragna processen.

Sverige tillämpar så kallad negativ parlamentarism. När riksdagen röstar om talmannens förslag gäller principen att en kandidat kan tillträda om det inte finns en majoritet emot. Ledamöterna kan rösta ja, nej eller avstå, och avståndstagande räknas inte som nej. På så sätt kunde Stefan Löfven omvaldas 2019 med C:s, L:s och V:s passiva stöd.

Om förslaget röstas ner väntar nya talmansrundor. Det var det som hände efter valet 2018, då regeringsbildningen blev den längsta i svensk historia. Det dröjde 134 dagar innan en ny regering kunde tillträda. Efter förra valet gick det snabbare: 37 dagar mellan valdagen och riksdagens godkännande av Ulf Kristerssons regering. Oavsett utfall väntar tuffa förhandlingar om sakpolitik och ministerposter innan en ny regering kan tillträda.

När riksdagen har godkänt en ny statsminister är också regeringspartierna fastställda. Statsministern ska snarast hålla en regeringsförklaring i riksdagen, där politikens inriktning och ministerlistan presenteras. Därefter sker det formella maktskiftet vid en konselj hos kungen.

Den nya regeringen måste presentera sin budget senast den 15 november. Om regeringsbildningen tar längre tid fortsätter den förra budgeten att gälla även 2027. Valresultatet sätter därmed ramarna både för regeringsfrågan och för den ekonomiska politiken under de kommande åren.