Experten om valrörelsen: Politiken blir en eländig sörja

Valrörelsen inför riksdagsvalet 2026 har hittills präglats av allt från quisling-anklagelser och hotanmälningar till gripna valmötesbesökare. I sociala medier duggar utspelen tätt, och flera partier har anpassat sina strategier för att synas i bruset. Är detta den smutsigaste valrörelsen någonsin?

Nej, men kanske den mest synliga, enligt Marie Grusell, medie- och kommunikationsforskare vid Göteborgs universitet. Hon konstaterar att en hård ton inte är något nytt i svenska val, men att sociala medier har förändrat förutsättningarna radikalt. Det räcker inte längre att synas i tv och tidningar; närvaron på nätet är minst lika viktig. Få personer tittar på partiledardebatterna i Agenda på söndagarna, men klipp från dem sprids snabbt i sociala medier och når en betydligt större publik. I dessa klipp hamnar de djupare sakfrågorna ofta i skuggan – i stället blir det politikerna och deras konfrontationer som syns, exempelvis när någon tar upp en kolbit.

Grusell menar att förändringen påverkar demokratin. Politiken blir mer personorienterad, och utspelen har allt kortare livslängd. När det pågår länge nog upplever många politiken som en enda röra, säger hon. Det urholkar demokratin.

Bland partierna går åsikterna isär om hur allvarligt läget är. Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson har medverkat i flera valrörelser och tycker att årets utspel ”tar priset”. Hon beskriver en valrörelse där personpåhopp har ersatt sakpolitik. ”Man klistrar narrativ på motståndaren som ska visa att den inte beter sig dugligt”, säger hon. Hon riktar skarp kritik mot Moderaterna, som enligt henne driver en kampanj med fokus på att hetsa upp följare snarare än att presentera politik. På deras sociala medier handlar väldigt lite om politik, säger hon.

Moderaternas Gunnar Strömmer avvisar kritiken. Han anser att debatten har varit rak och att partierna har kunnat diskutera viktiga sakfrågor. ”I grund och botten har vi kunnat föra en diskussion om viktiga sakfrågor”, säger han. Han tycker att det är för tidigt att bedöma valrörelsen som helhet. Inför ett val måste partierna granskas, både av medier och av varandra, så att skillnaderna blir tydliga. ”Personangrepp skapar ett hårt klimat som jag inte ser något allmänt intresse att ha”, tillägger han.

Sverigedemokraternas partisekreterare Mattias Bäckström Johansson instämmer i att tonläget har blivit hårdare, men beskriver det som ett sluttande plan över tid. När det blir för mycket gyttjebrottning minskar intresset för vad partierna faktiskt vill, säger han. Han ser en risk att väljarna tröttnar på personstrider och i stället väljer att inte delta i valet.

En händelse som illustrerar valrörelsens nya dynamik är Sverigedemokraternas kampanj på Stockholms centralstation. När partiet täckte stationsbyggnaden med sitt valbudskap väckte det starka känslor. Känslorna blev inte mindre när budskapet sedan togs ned. Marie Grusell ser det hela som ett skickligt sätt att spela på känslor. Det gav partiet stort utrymme i både traditionella medier och sociala medier, och mobiliserade följare. Enligt Grusell kunde partiet dessutom använda nedtagningen för att anspela på en offerroll.

Trots att sociala medier är en central del av förklaringen till den upplevt smutsigare valrörelsen, vill Grusell inte frikänna politikerna. Algoritmerna gynnar vissa typer av inlägg, men det är ändå politikerna som skriver dem. Samtidigt är plattformarnas affärsmodeller byggda för att premiera känslomässiga reaktioner, något som förstärker utvecklingen. ”Det går inte att skylla allt på sociala medier”, säger hon.

Frågan är hur utvecklingen påverkar väljarnas förtroende. Om politiken upplevs som en enda konflikt riskerar de sakfrågor som faktiskt skiljer partierna åt att drunkna. Konsekvensen kan bli att väljarna tröttnar och att valdeltagandet sjunker – en utveckling som vore allvarlig för demokratin. Grusells varning är tydlig: ett demokratiskt samhälle behöver en politisk debatt där medborgarna kan se skillnad på alternativen – inte bara bråk.